Jobbiga veckor.

Ja tyvärr är mina veckor jobbiga mest hela tiden. Förra veckan på tisdag fick jag nog med att ligga på ava och bara ta upp sängplats utan att få någon hjälp så packade ihop och vips fanns det då plats på reuma och helt plötsligt kom tre reuma läkare och skulle prata...man kan säga att mina mostrar dragit i en hel del tåtar så mkt av min snart tre åriga följetong finns nu på dom .bänkarna där gubbar och gummor som ska bestämma mer och ta mer beslut. ..krax. .

Nu tar jag bara dagen som den kommer och väntar på 21juli då jag ska få åka till uppsala. Jag hoppas dom kan göra något mer än här. Situationen är helt ohållbar på alla fonter.

Sov gott@

Å vad det har varit underbart att sova och vara hemma! I natt kommer det bli ännu bättre för i sängen väntar inte han med stort H men väl alldeles otroligt fräscha sängkläder- en renbäddad säng och en rentvättad sängintagare och en ny Tara så det kan ju inte bli bättre. Jo det kan det... kan bli väldigt mycket bättre men man får vara glad för det lilla. Har beställt varor från Maxi idag så i morgon förmiddag kommer killarna med div nyttigheter och lite onyttigheter. Det är ju ändå midsommar.
Sen bär det av till kirurgen som ska kolla upp såret som dom inte gjort på väldigt länge. Inte blivit kallad-inte förvånad.
Förövrigt har moster Anso varit här och vi har plockat och prasslat runt lite så det ser hyfsat anständigt ut. Har ägnat några timmar till mitt nya tidsfördriv-teckning. Rogivande och timmarna rinner iväg. Kan inte påstå att jag är någon konstnär men då man inte kan göra det man helst vill göra får man försöka hitta sig en ny hobby.

Grattis säger jag åt fina moster Eva som fyller år idag. Skickade en sommarbukett och hon blev glad. Roligt att glädja någon :)
I morgon kommer nog kisse hem :)

Och i helgen blir det giftermål! Vännen Anna och  Per gifter sig på midsommarafton. Jätte roligt! Stooooort grattis!

Hemma!

Tillbringat närmare två veckor på akutvårdsavdelningen då jag åter blev dålig. Därav det obefintliga bloggandet. Idag fick jag nog av allt och åkte hem trots att jag inte är det minsta bättre. Dom har inte haft plats på reuma/infektion och Ava är verkligen inte en avdelning man ska ligga någon längre tid på. Där ska man ligga nåt dygn för att sedan flyttas till den avdelning man tillhör. Under denna tid har jag inte fått mkt hjälp. I vanlig ordning sattes pencellin in utan att dom riktigt visste var och om jag hade någon infektion...Sen förbereddes jag inför koloskopi eftersom mitt blodvärde gick ner till 83 på bara någon dag och när jag kämpat söndag kväll med att få i mig den hemska laxerande drycken och haft en förjävlig natt och fortsatte dricka måndag morgon och så kommer dom på att jag inte kan göra någon koloskopi eftersom min tjocktarm ligger ihop slingrad i bråcket under stomin och dom var rädd för att slangen kunde punktera tarmen... detta kunde dom inte komma på INNAN dom otrevliga förberedelserna för att ansvariga läkare under helgen tydligen inte idas läsa min journal. Det var ju dock väldigt tur att denna läkare som meddelade att det inte kunde bli av tagit sig tid att läsa på.

Har även genomgått gastroskopi och sänkan har pendlat mellan 300 och 95 och ena dagen har jag mått bättre för att nästa dag inte ta mig upp ur sängen. Det skulle ta mig evigheter att berätta om hur dåligt mitt fall skötts i närmare 2.5 år men fått mkt hjälp av mina mostrar som skrivit och ringt till läkare, chefer och högsta ansvariga. Idag pratade/skällde moster Åsa ut både läkare och verksamhetschefen och en halvtimme senare fanns det helt plötsligt plats på reuma... t.o.m verksamhetschefen blev upprörd över hur länge jag fått ligga på Ava där varken rätt resurser eller möjlighet till vila/vård finns då det dag som natt kommer in akuta fall.

En glädjande nyhet är i alla fall att jag fått plats i Uppsala 21 juli :) orosmomentet är att det står vårdtid 3 dagar!? meningen med att jag vill åka dit är ju att jag vill att dom ska se till hela mig och att jag ska få hjälp med att komma ur detta hemska skov, planera för operation av bråck, stomi och buksåret och att få klarhet i när jag kan få min knäled som nu är två år försenad p.g.a alla komplikationer och bristande kompetens i min egen kommun. I morgon ska moster Åsa ringa Uppsala och höra deras plan och vad dom menar med tre dagar.

Helt underbart att vara hemma. Tyvärr brukar jag ju inte kunna vara hemma så länge. Jag bara hoppas och ber att jag orkar och kan vara hemma tills det är dags för Uppsala.

Ha det gott!