Idag så var det då äntligen dags. Efter ett år fick jag äntligen träffa specialist kirurgen från Manchester! Jag var så nervös för hunnit bygga upp så mkt förväntningar, rädslor och hopp och det har varit så mkt annat som kommit i vägen så hade nästan glömt varför jag ligger inne. Hade mina kära moster Åsa och bror Magnus här som stöd och fler par öron och två till hjärnor och det behövdes!
Specialisten som vi kallar k var väldigt trevlig och verkade väldigt kunnig. Han informerade om riskerna, fördelar och nackdelar och att det är en väldigt stor och riskfylld operation. Dels är själva operationen riskfylld men det fanns även många och svåra komplikationer främst sårinfektioner och att såren spricker upp och inte vill läka. Jag är ju dessutom en sk riskpatient så det är inget lätt beslut för mig att fatta. Har dock bestämt mig för att ta risken och utföra operationen. Jag har inget liv som det är nu. Situationen är ohållbar. Fick reda på att det är 15-25% som inte överlever operationen så borde då ha minst 75% chans att det går vägen. K ville självklart inte lägga så stor vikt vid det då det är mkt individuellt och ingen op eller människa är den andra lik. Tror att man inte ska sätta så stor vikt vid procenten i detta läge 😊
Det bästa av allt var att allt kommer att göras i samma operation. Detta har jag ju hoppats på hela tiden men fått höra att det inte är möjligt. Nu var det helt plötsligt enda metoden. Varför förstod jag inte riktigt men då dom ska operera bort hela tjocktarmen och den är i bråcket så är det nog en av orsakerna.
Om högst två veckor får jag definitivt besked men allt lutar åt att jag åker till Manchester i feb. K ska hem och överlägga med sina kollegor och visa bilderna han tog på buken och han trodde inte dom skulle gå emot hans bedömning.
Tills jag åker ska jag leva på sondmat och det kommer att bli en enorm prövning 😳 detta för att tappa fett utanpå och inne i buken för att göra plats för tunntarmen. Man klarar sig tydligen bra utan tjock och ändtarm. Om även hela tunntarmen måste op bort kommer jag behöva stöddropp för då hinner inte kroppen ta upp någon näring innan maten är i magsäcken och sen ska den i normala fall ut i tunntarmen och tjocktarmen. Det är i tunntarmen mest näring tas upp. Så ju mer tunntarm kvar desto bättre!
Fyra till sex veckor innan op ska jag åka dit för förbehandling. Den går ut på att dom ska expandera buken och göra dom muskler som finns kvar avslappnade som görs med botox och för att dom inte ska kämpa emot den andra behandligen som går ut på att sätta en ballong i buken bakom musklerna och som varje dag ska fyllas med luft. Denna fas gick inte riktigt in i min överfyllda hjärna. Man vill i alla fall göra buken större för att ge plats åt tunntarmen. Då dom ska sy ihop mig antar jag att dom släpper ut luften då dom fått alla organ, bukvägg och tunntarm på plats... komplicerat detta.
Hur hade ni gjort?
Någon som gjort samma?
Säkert glömt hälften men en liten sammanfattning blev det. Övriga frågor så ring bror eller moster 😛
