strul

Igår skulle taxin hämta mig 12.30 för att åka till sunderbyn. Kl 12.20 började det ringa något okänt nummer. Svarade och då var det taxikillen som talade om att taxin var här. Gick ut och ser att det är virrpannan som inte hittade till Umeå. Jag är förbannad och påtalar att han inte ska ringa och stressa mig före avtalad resetid. Vi börjar faktiskt bråka där om det för det är inte ok! Det enda han tänker på är att köra så mkt sträckor som möjligt då det påverkar lönen på nåt sätt. Han kör som en galning, är otrevlig och bör inte jobba med ett serviceyrke!

Idag var det tvärtom. Om ni visste hur jäkla less jag är på dessa taxiresor! Antingen är dom före tiden och ringer och stressar och har t.o.m ringt på dörren! Eller så är dom sena eller som idag inte alls. Har bokat resorna för hela veckan samma tid. Men då jag äntligen kommer fram till taxi är dagens resa helt plötsligt borta 🙄 är lagom förbannad och stressad då jag hade tid att passa. Kl 13 kommer det en taxi och hinner alltså inte till sjukhuset. Mitt i allt ringer ögonmottagningen och undrar var jag är?... Har inte hört något om någon ögonkoll. Tydligen hade dom glömt meddela mig det. Gick till ögon och där gjorde dom en grundlig undersökning pga att jag tydligen ska påbörja någon antibiotika som kan påverka ögonen. 

Direkt efter ögon till ortopeden. Nu ligger jag och får antibiotika. Söndag sista dagen. Ska tydligen göra en röntgen över buken. Jag har nyligen gjort det så vet inte vad dom söker. Tydligen har mina vita blodkroppar ökat och det kan tyda på någon infektion. Jag tror fortfarande att det beror på mitt ledskov.

På torsdag ska jag åka till Göteborg på konsultation angående buksåret som ej läker. Ska vara där kl 15 och måste åka 04.20 från mig på morgonen. Om det kommer någon taxi. Spännande! Det är ju för fasen mitt i natten. Kommer tillbringa ca 6 timmar på östra sjukhuset men min kära moster Åsa kommer körande från Halmstad så vi ska ta en liten runda och kanske gå ut och äta eller nåt. Det tar ca 2 timmar att köra från Halmstad. Min kusin Malin skulle tydligen köra till Stockholm just den dagen. Synd! Hade ju velat träffa henne. Åsa ska förhoppningsvis vara med på konsultationen. Det är jättebra! Fler öron. Min kirurg där är även väldigt fin att se på 🙂.

Nu är jag färdig med droppet. Nu ska jag ligga och vänta på att få komma på röntgen. Det är verkligen ett heltidsarbete detta med att springa här. Jäkligt dåligt betalt. Man får t.o.m betala för det. Ursäkta mitt gnällande men är verkligen LESS! Taxichaufförer, taxibolag och sunderbysjukhus ger mig ångest!

Trevlig helg!

opersonligt

Det känns som att människor umgås allt mindre med varandra. Jag menar träffas och umgås, kanske gå ut och äta, spela lite kort eller bara sitta ner och prata. Sociala medier tar över allt mer. Nu orkar man knappt kommentera varandras händelser heller utan man skickar en emojis eller trycker på " gilla" det går fort och smidigt. Det blir allt mer opersonligt och man träffas allt mindre. Man har slutat hälsa på varandra utan man tar del av varandras liv via nätet. Tycker detta är oerhört tråkigt!

Jag saknar verkligen tiden då man umgicks med varandra genom att träffas! För mig betyder fysiska möten så mkt mer än ett gilla på Facebook. Jag är medveten om att sociala medier även fyller oerhört viktiga funktioner men ville bara skriva om hur jag känner. Det kan hända att många tycker att det är oerhört smidigt att få ta del av varandras liv genom att läsa på Facebook. Jag har funderat över detta med mitt bloggande också. Människor kan ju bara gå in och läsa där vad som händer och det resulterar i att dom inte har samma behov kanske att I stället slå en signal eller t.o.m hälsa på. 

Det var inte länge sen jag var väldigt sjuk och låg i respirator. Det slog mig att inte en enda i min släkt förutom min bror faktiskt ringde och hörde hur jag mådde. Detta har faktiskt gjort mig rätt ledsen. Har kommit fram till att när det väl gäller så är man ensam. Det är lätt att skicka hjärtan på ex Facebook men att verkligen bry sig? Jag trodde faktiskt att vi hade en bättre relation. Det kanske är jag som är gammalmodig. Det kanske bara är att inse att samhället förändras och att vi blir alltmer styrda av ex sociala medier. Personligen tycker jag i allafall att det är väldigt ledsamt att man inte träffas längre! Jag saknar det!

Trevlig kväll! 

karusell

Åkte hem från ortopeden I fredags som såklart var mkt skönt. Tror Egon hade saknat mig lite. Måste dessvärre åka hit varje dag för att få antibiotika intravenöst. Dom har odlat i såret på halsen och där fanns icke välsinnade bakterier. Det är lite ovisst hur det blir efter dessa 10 dagar och söndag är den sista. Fhv får jag någon antibiotika I tablettform. Måste sedan ta antibiotika I tre månader för att det säkert läkt ut. Är oturen inne så kan infektionen liksom äta sig in i plattor och material man opererat in. Det är något jag är otroligt rädd för!

Jag är bara så himla ledsen och frustrerad. Så länge som jag tar antibiotika får jag inte ta remicade. Remicade är det dropp jag får var 5e månad för min reumatism. Jag behöver det så väl! Tror aldrig jag har haft mer elakt skov. Jag kan knappt vända mig på nätterna och får ta morfin och voltaren för att ens kunna kliva ur sängen. Reumatologen har bara sagt att jag ska höja cortisondosen och.vill inte äta cortison! Mitt blodsocker åker i höjden och har väldigt svagt skelett, dessutom sväller man som en strandad padda och man vill gärna äta typ vadsomhelst. I mitt fall är det ännu bra att matlusten är bättre då jag ätit extremt dåligt och tappat många kilon. Det var tur att jag har att ta av. Eftersom jag har ett elakt skov är proverna dåliga. Läkarna vill helst att jag ska ligga inne pga nåt värde som inte är bra. Jag vägrar dock. Försöker förklara att crp är högt pga skrovet medans läkarna jagar infektioner. Väldigt frustrerande! Har under 3 dagar tagit högre doser cortison och då har såklart värdena blivit bättre då inflammationen dämpats något. Detta tar läkarna som att antibiotikan fungerar 🙄 jag blir gaaalen! Jag gissar på 80% ledskov och 20% infektion.

Så är inne I en jäkla karusell igen. Är så fruktansvärt trött och orkar ingenting. Min lgh håller på att förfalla och det är hemskt att inte kunna städa själv! Får tvinga mig till sunderbyn och orkar sen inget mer. Jag håller på att bli världsmästare på serietittande. Jag är bara så förtvivlat less och ledsen på min situation. Orkar inte träna eller ens gå på affären. Beställde mat från Willys som kommer i kväll. Handlade högrev och annat till köttsoppa. Hur fn ska jag ens kunna skära köttet? Vill verkligen ha köttsoppa med mycket klimp! Det får bli min sista måltid om jag någonsin får välja det. Det känns som att det enda jag gör är att kämpa mot sjukdomar. Det är liksom bara att släcka bränder. Har massor av saker jag borde ta tag i men hinner inte. Typ tandläkaren,  gyn, fotvård, ögon, träning mm mm.

På torsdag till veckan ska jag på konsultation ang buksåret i Göteborg. Vet inte ens hur jag ska ta mig dit...Måste ringa runt i morgon. Antar att det blir vanligt flygplan. Ska vara där kl 15 så vet inte ens om jag kommer hem samma dag. Spännande 🙄

Nu ligger jag i sängen på ortopeden och väntar på droppet och provtagning. Fick just lite äkta sjukhuskaffe. 

Ha en fin dag!

livets vändningar

I torsdags låg jag på Iva i Umeå med respirator och igår måndag flögs jag hem till Luleå och sunderbyn. Jag hänger inte med riktigt för det är så mkt som händer och hinner inte landa mellan allt. Jag opererade ju nacken för några veckor sedan och jag tyckte det gick bra, hade inte speciellt ont och det var så skönt att få den operationen gjord. Men mina värden låg inte bra och det såg lite infekterat ut. Man bestämde sig för att skicka ner mig till Umeå igen och dom beslutade sig för att gå in i nacken igen, ta odlingar och spola rent.

Under operationen började det svälla i halsen av andningstuben. Man tordes inte ta bort röret och kopplades till en respirator från tisdag till torsdag. Hade även höga halter av koldioxid då jag har svårt att ventilera ut det. Jag minns bara fragment och kunde inte prata. Jag vet inte hur dom fick ner svullnaden men tuben togs bort under torsdagen. Detta var en oerhört obehaglig upplevelse och det kändes som att jag skulle kvävas. Upplevde att det tog lång tid innan den hade dragits ut men det kan nog inte tagit så lång tid. Hade oerhört ont i halsen och hade svårt att andas. Detta blev successivt bättre och idag är det rätt bra. Var oerhört trött och slut någon dag efteråt och har ingen energi ännu. Det positiva är att det inte var någon djup infektion men man städade upp i såret och sköljde ut.

Kunde flyttas tillbaka till ortopeden men det var oerhört mkt kontroller och fick inte mkt sömn. Har även hamnat i ett väldigt elakt skov då jag inte fått remicade på länge. Planen är att få det så snart som möjligt men man inväntar svar från odlingar man tagit från nacken. Fhv får jag snart antibiotikan i tablettform så att jag kan åka hem. Har enorm hemlängtan och Egonabstinens!

Så nu ligger jag på ortopeden I sunderbyn och väntar på att få klartecken att avsluta intravenös antibiotika. Fått en infart i halsen där dom tar prover ifrån samt dropp och antibiotika. Väldigt smidigt att slippa bli stucken stup i kvarten. 

Än en gång har jag förbrukat ett liv. Vet inte hur många jag har. Mina skyddsänglar har då fullt upp! Tänk att man ligger i respirator en dag och några dagar senare är man ute på flygtur. Livet har verkligen sina vändningar och är oerhört skört. Allt kan verkligen vända på en gång. Så var rädd om dig själv och dina nära och kära! 

Ha det bäst!