trista besked

Idag har jag varit på röntgen och sen träffad ortopeden ang höften. Har haft vansinnigt ont sista veckorna och idag fick jag svaret. Dels har jag kraftig artros som sen brottet blivit värre samt att en av spikarna farit igenom på ett ställe. Man ser även att jag inte har nog blodgenomströmmning upp till höftkulan vilket också orsakar smärta. Det man måste göra är att sätta i en höftprotes. Har ju känt detta på mig men jag trodde liksom att man skulle åtgärda det snarast men tyvärr inte.

Man vill inte göra den operationen innan jag gjort bukoperationen i Göteborg. Dom vill inte att man som jag har nu ett stort öppet sår då man ska operera in en ny protes. Det kan lätt bli en protesinfektion som kan innebära att man får plocka ut protesen igen. Kan bli väldigt tråkigt. Så nu är jag helt beroende av att få göra bukop men dom har inte ens börjat om med operationerna utöver cancerop.

Så återigen går allt bara runt. Höften kommer bli ännu sämre dag för dag. Hur länge kommer jag att klara mig runt med rullatorn? Om jag tvingas sitta i rullstol pga smärtorna tar jag mig ju inte in på toa och i duschen. Att sitta i rullstol en period klarar man ju men det är ju det rent praktiska. Hur länge tvingas jag vänta på op?

Så det känns inget vidare just nu. Det känns väldigt tungt. Jag vet faktiskt inte hur jag ska stå ut med smärtorna och all ovisshet. Ska försöka nå dom i Göteborg i morgon och påtala läget.

Godkväll!

1

säng

Har köpt ny säng 🙂 nästa fredag kommer en ny byrå i vitt samt ett sängbord. 

Bilder före och efter.

egen värde

Det är viktigt att ha ett bra självförtroende och en god självkänsla. Detta är två helt olika saker. Har du ett bra självförtroende tror du på att du kan göra och åstadkomma saker ex springa milen, laga en gryta eller spika upp en tavla. Har du en god självkänsla tycker du om dig själv och du känner att du är värd något. Detta vet nog dom flesta av oss men det tål att upprepas.

Med åren som sjuk har detta tyvärr inneburit att jag tappat mkt av mitt självförtroende och självkänsla. Jag känner ofta att jag inte duger och att jag inte kan någonting. Rent krasst är ju detta verkligheten. Jag kan tyvärr inte göra allt som jag kunde förut. Det är förödande att hela tiden behöva hjälp med dom mest enklaste sakerna. Då jag inte kan ex hänga upp nya gardiner, dammsuga, handla så känns det inte bra i magtrakten och känner att jag inte duger till något. 

Jag har börjat tvivla på mig själv och på min förmåga. Även när det gäller dom enklaste sakerna. Är den här tröjan verkligen snygg? Kan jag ha dessa färger i sovrummet? Har jag köpt rätt säng? Sen ser jag ner på mig själv för att jag inte klarar av vissa saker och det hjälper liksom inte att tänka att jag faktiskt inte kan för att jag är fysiskt förhindrad. Det gäller att komma till någon form av acceptans. Att acceptera att jag faktiskt inte kan en viss sak utan att känna självförakt.

Att gå hemma hela dagarna och inte jobba gör inte saken bättre. Man känner sig onyttig och icke behövd. Jag känner mig lite utanför samhället och att jag inte är någon att räkna med. Jag är ju bara sjuk. Att behöva be folk om hjälp är också väldigt jobbigt. Då är man i underläge och beroende av att få hjälp för att man inte klarar av saken själv. Tyvärr står folk inte i rad och väntar på att få hjälpa till och det känns tråkigt att behöva besvära.

Kanske det hjälper att dels börja KBT som jag faktiskt börjar på måndag. Kanske kan terapeuten hjälpa mig att hitta ett förhållningssätt till mina känslor och tankar. Funderar på att ge mig själv utmaningar jag klarar av. Ex laga en ny maträtt, prova baka något, komma igång och måla en tavla ex. Kanske kan man då få ett bättre självförtroende som då ökar på självkänslan och man mår lite bättre. 

Ja det var fredagens tankar 🙂

Ha en riktigt trevlig helg! 

Utloggning önskas

 Vad gör man om man vill logga ut från ens liv? Just nu känner jag bara att jag inte orkar längre. Nej jag ska inte hoppa från Bergnäsbron, jag är bara så trött och less på min situation. Det känns som att allt är en evig kamp. Att ingenting flyter på och att jag får må bra. Det är hela tiden nya sjukdomar, symtom, biverkningar mm. Jag hinner aldrig vila och hämta kraft och det hinner aldrig gå några månader då jag får må bra. 

Just nu har jag så galet ont i höften och kan därför,inte göra speciellt mkt. Jag kommer få leverskador innan dom kommer fram till vad som är fel. För att jag ens ska kunna gå omkring i lägenheten krävs hård doping. Så fort medicinen går ur kroppen kan jag knappt stödja på benet trots rullator. Jag är så jäkla less på att ha ont hela tiden! Det tär fruktansvärt på psyket. Akutläkaren som tog emot mig på akuten förra helgen ringde upp mig förra veckan. Hon hade visat plåtarna för några andra ortopedläkare och tydligen visade dom ett tecken på att blodförsörjningen inte är nog upp till höftbenet. Ska därför på skiktröntgen på ca 2 veckor för att se hur det utvecklats sig. Är det så måste dom göra om hela operationen och får då en ny höftled 🙄. Med tanke på min tur i hälsolotteriet så kommer det givetvis bli så. Vet inte hur jag ska stå ut tills denna röntgen görs.

Jag hade så sett fram emot att få denna el scooter jag ansökt om. Skulle ju så stort få den innan sommaren...har inte hört ett knyst. Ansökan skulle upp i nån nämnd och där verkar den ha fastnat. Det är underligt hur allt liksom stannar upp då det blir sommar. Det hade varit så skönt att kunna ta den och köra till ex Ica. Som det nu har varit har jag fått ta taxi dit. 

Jag dagdrömmer om att kunna ta en promenad. Folk förstår inte hur lyckliga dom är som kan ta en promenad, bada utomhus, storstäda lgh, resa, umgås, rida mm. Människor tar bara sånt förgivet. Jag är inte en människa som tycker om att leva såhär inaktivt och glo på serier hela dagarna. Jag vill vara i farten, träffa folk och röra på mig. Många klagar över att dom måste jobba medans jag gärna hade gjort det. Jag tycker om rutiner och att känna mig behövd. Nu som livet är känner jag mig aldrig behövd utan mer som en börda. Någon man liksom inte räknar med för att jag är sjuk.

Många känner att tiden inte räcker till. Jag skulle kunna avvara några timmar per dygn åt behövande. Då man inte jobbar har man många timmar till godo. Det kan bli långa dagar att fylla. Då man inte heller har familj kan det bli rätt ensamt och enformigt. Det är svårt för människor att sätta sig in i ens situation men man kan försöka och underlätta det man kan. Man kan aldrig veta ifall man någon gång själv blir prövad av livet och hamnar i en tuff situation. Då underlättar det att ha nära runt omkring. Har man ett stabilt och rikt liv borde man ha orken/viljan att dela med sig. Jag har ofta tänkt på att om man aldrig blir prövad av livet så har man ju liksom inget visir när det väl händer något. Jag är Väldigt starkt rustad känner jag. Men jag tycker att det är mer än nog av prövningar!

I morgon kommer städfirman och hjälper mig att städa förrådet 🙄. Det behövs kan jag säga! Då ska det kastas! På onsdag är jag bjuden hem till en kvinna och vi ska äta i hennes bagarstuga i Örarna. Det ska bli trevligt! 

Ni får kämpa på ni alla som börjat jobba idag. Det är lungt! Det är bara ett år kvar till nästa gång! 🙂

Lev och må!

tisdag

Idag ringde jag till kirurgen i Göteborg för att höra hur det går med min tilltänkta bukoperation. Tyvärr fick jag mindre bra besked. Det är fullkomligt kris på sjukhuset och dom opererar endast svårt sjuka cancerpatienter. Det var han jag pratade meds kollega som hade hand om min operation och hon var på semester till nästa vecka. Killen kom ihåg att hon hade tyckt det var väldigt synd att min operation blev inställd så dom vet om mitt stora behov av operation. Tyvärr ser det inte så ljust ut och han kunde inte säga när dom kan komma igång med övriga operationer men först senare i höst 🙄 fhv innan jul. 

Var på akuten i lördags i väääldigt många timmar. Har så sjukt ont i höften efter lårbensbrottet. Det går liksom åt fel håll. För några veckor sedan gick jag ganska obehindrat och hade knappt ont. Nu får jag dopa mig med morfin och voltaren så mina levervärden kommer väl bli dåliga. Jag kan inte stödja på benet om jag inte dopar mig starkt. Det är ett h vete på natten då dom smärtstillande har gått ur kroppen och jag måste upp. Har tagit in rullatorn och hänger på den. Hur som helst så visade inte röntgen något speciellt och det var ju himla skönt men blev ju inte klokare på varför jag har så ont. Har en tid på torsdag till ortopeden så vi får höra vad han säger. Ska även få remicade då så det kanske kan hjälpa lite.

I kväll ska jag, Eva och Pia gå ut och äta på bistro Norrland. Ska bli jättetrevligt att träffa dom, surra, äta och kanske ta en drinkelidrink 🙂 restaurangen har ett väldigt gott rykte att maten och servicen är god. Känner verkligen att jag behöver komma ut lite och äkta kvinnoprat slår det mesta!

Ha en fin dag! 

dikt

Dom sa att jag var säker

Dom sa jag var solid

Dom sa att detta läker

Om du bara ger det tid

Dom sa att det går över

Dom sa att jag blir hel

Tid är det du behöver 

Men det dom sa var fel

Sjukdom har släckt min låga

Som härjar och förstör

Alltid denna plåga

Som krossar och förgör

Alltid denna smärta 

En ovälkommen gäst 

Som trampar på mitt hjärta

Och tror sig veta bäst

Men än så lever tillit

Än så finns här tro

Jag tar det bit för bit

Det skänker kroppen ro

Kampen måste löna sig

Jag vinner den tillslut 

Den får aldrig ta över mig

Bara andas och stå ut

dikt

Jag orkar inte bära 

Den börda jag har fått

Vad är det jag ska lära 

Som jag inte har förstått

Jag orkar inte streta 

Jag orkar inte mer

Vad är det jag ska veta

Nåt jag inte ser 

Livet ska oss pröva 

Inget ska vara lätt

Kraft lär jag behöva 

Vad är fel och rätt?

Till alla er som lider

Du ej ensam är

Vi ska vinna våra strider 

Vi lever och vi lär 

Vi hoppas att det vänder

Vi hoppas och vi tror 

Vi hoppas att det händer 

Förväntningen är stor

Vi kämpar och vi strider

Men ingen oss förstår

Vi i det tysta lider

Men stark vi stadigt står

sänginköp

Ursäkta frånvaron av inlägg. Tiden går så himla snabbt. Det händer väl inga större grejer utan tar dagen och höften som den kommer. Just nu har jag haft mkt mer ont några dagar. Antar att det blir så när jag irrar runt i lägenheten och ute i affärer 🙂

Anna är här från Stockholm så vi och Maria tog en sväng på stan förra veckan. Det blev en aning traumatiskt då vi åt på Bastad Burger. Jag satte i halsen och det blockerade andningsvägarna så jag fick inte luft. Panik kan jag säga. Personal och andra gäster tittade och frågade hur det gick. Anna dunkade mig på ryggen och efter en stund kom det upp. Vilken otrolig lättnad! Jag måste kolla upp vad det är för jag har svårt för att få ner maten. Det vill bara fastna. Men det innebär gastroskopi 🙄 tror att jag har ett bråck. 

Vi hade en stallfest hemma hos ridlärare Jenny och hennes kille Fredrik. Det var jättetrevligt och vilken otrolig service! Det bjöds på drinkar och pizza och vi spelade en musik quiz som var mkt rolig. Jag är dock usel på att veta vad artister heter. Jag åkte hem runt 00 men övriga hade visst suttit till 03.30. 

Idag har jag hälsat på Camilla I Persön. Har inte varit där på många år. Vi fikade och surrade och åkte sen på storheden. Började på HM där jag såklart hittade några blusar och en kofta. Sen åkte vi på Jysk där jag gjorde slag i saken och köpte en säng. Har behövt göra det i åratal. Det blev en 140 cm med en grå tyggavel. Sängen hade kostat runt 27 000 men fick den för 13 000. Gaveln hade kostat 5700 men fick den för 3700 kr. Guud vad jag har tjänat pengar idag 😉. Den var otroligt skön! Dessutom kan man få sin gamla säng bortkörd för 300 kr. Ska försöka sälja min gamla men om jag ej får sålt den så 👍

På fredag ska jag till Sunderbyn på röntgen av höften. Hoppas den läker som den ska! Har varit på hematologen i veckan och tagit några prov men vet inte riktigt vad. Orkar inte fråga. 

Har fortfarande ej hört nåt ang bukoperationen. Lederna är mkt bättre nu då jag får remicade. 

Nu väntar jag på pizza och sen blir den klädprovning. Säkert passar dom inte. Brukar vara så.

Glad sommar! 🌷🌷🌷