Det jag hatar mest med att ha en kronisk sjukdom är att man aldrig kan planera något för det blir ändå aldrig som man tänkt sig. Jag kan gå och lägga mig med normalstora knäleder och sen som idag vakna och upptäcka att knäna tagit form som fotbollar under natten. Då det samlats så mkt vätska som det nu gjort är det nästan helt omöjligt att ta sig fram och eftersom det är i båda så hjälper det ju inte att gå på kryckor.
Nu har jag smått panik... meningen är att jag ska jobba dygn from i morgon tills julafton och sen även annandagen. Kan absolut inte jobba om jag inte får komma och ta ut vätskan samt få cortison eftersom jag knappt kan gå. Detta blir nog nästan omöjligt att få göra på reumatologen eftersom det alltid är svårt att få tid där och det är liksom bara i morgon kvar innan jul. Kvar är då akuten där det antagligen sitter 40 andra människor med olika benbrott/armbrott och väntetiden kan uppgå till 7 timmar. Antar att jag får tillbringa min kväll där i stället för att dricka glögg och mysa hos mormor med släkten. Dessutom är jag rätt skeptisk då inte en reumatolog tappar knät då det gör förbaskat ont att få in en rätt stor tappningskanyl i leden om dom inte kan.
Fy fan vad jag är less! Tomten jag önskar mig bara en sak- Hälsa!
Min bror ska hämta upp mig för att åka till farmor en sväng och sen får han nog skjutsa mig till Sunderbyn.
Skoj! Jag har ju liksom aldrig varit där...
/L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar