Det spelar ingen roll hur många kurser du går i bemötande/empati om du i grunden saknar förståelse för andra, kan visa respekt för andras åsikter och har en vänligt och ett respektfullt sätt i kontakten med andra.
I mitt jobb är det väldigt viktigt att ha dessa värdefulla egenskaper då jag jobbar med i regel jagsvaga personer som behöver uppskattning, vänlighet och behöver få känna sig trygga med personalen. Det finns alltför många människor som inte har dessa egenskaper och har man inte det så tycker jag att man hellre ska ta ett kontorsjobb där man kan sitta ensam och bara möta sig själv. Man har ingenting att göra på arbetsplatser där kontakten med andra människor är A och O.
Är man arbetsledare/chef och har ansvar över en grupp så kan man inte vara konflikträdd! Man kan inte bemöta personalen med aggressivitet om något blir obehagligt att ta tag i och vara livrädd att "högre" chefer ska få reda på att verksamheten inte fungerar. Som chef ska du kunna ta tag i konflikter på ett professionellt sätt och inte lägga in egna värderingar utan lösa problemet samt bemöta personalen på ett korrekt och vänligt sätt. Finns problem i en arbetsgrupp blir det knappast bättre om gruppen har en konflikträdd chef!
Som medmänniska kan man inte alltid bara tänka på sig själv. Man kan inte såra personer i ens närhet och fly fältet så fort något blir lite obehagligt. Man kanske måste stanna upp och tänka ett steg längre och tänka på hur konsekvenserna blir av sitt agerande. Man kanske ska fråga sig själv vad som är viktigt i livet och vilka personer som är viktiga och vad dom gjort för mig. För mig är relationer med vänner och familj bland det viktigaste i livet. Vad är man utan dom? Vad betyder nya mobiltelefoner och en ny bil om man inte känner att man har människor runt i kring sig som tycker om en och som man kan få råd och stöd av då man behöver det. Man lever bara en gång (vad jag vet) så man bör verkligen tänka efter vad man vill få ut av livet och man bör visa samt säga åt människor som man tycker om att man verkligen gör det för du vet aldrig när en person rycks ifrån dig.
Därför vill jag säga till mina underbara vänner och familj att jag tycker om er jättemkt och att jag inte skulle vara någonting utan er! Tack för att ni finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar