Alla har vi bra och mindre bra egenskaper. Det brukar oftast vara lättare att se till det man är mindre bra på, inte kan eller inte är än att se till det man faktiskt är och kan. Alltför ofta ser vi ner på oss själva och vi dömer oss själva alldeles för hårt. Vi har det så inpräntat i oss att man inte ska tro att man är nåt och framstå som skrytsam eller mer förnäm än någon annan. Får vi en komplimang mumlar vi nåt "i skägget" i stället för att säga Tack! Jag har i alla fall börjat tänka på det där och säger numera tack om någon ger mig beröm eller en komplimang.
Men för det första måste man ju känna sig själv tillräckligt bra för att veta vad man har för egenskaper positiva som negativa och hur man är som person. Sen ska man våga stå för det man tror på och på sig själv. Det är ju betydligt lättare att agera struts och sticka ner huvudet i sanden än att jobba med sig själv och förändra dom egenskaper/sätt man inte tycker om hos sig själv eller skylla dom på andra. Vissa personer har ju eller gör ju aldrig några fel och har alltid rätt och vem ljuger man då för? Måste ju iofs vara väldigt skönt att ha ett sånt självförtroende även om det bara är en fasad och förr eller senare spricker den. Numera vet jag vilka egenskaper jag uppskattar hos mig själv och vilka jag måste jobba på samt vad som faktiskt är viktigt i livet. På det stora hela tycker jag faktiskt att jag är en bra person och behandlar andra väl (oj var jag skrytsam nu?...)Finns säkert personer som inte håller med men det får stå för dom. Alla kan inte tycka om alla.
Egenskaper och sätt jag uppskattar hos andra människor är empati, ärlighet, humor, personer som är osjälviska, ställer upp då det behövs och lyssnar om man behöver prata. Personer som är förlåtande och inte fastnar i det förflutna och som ser till andra och andras behov/mående och inte bara till sig själv. Uppskattar människor som inte dömer utan tar reda på fakta innan dom yttrar sig och kan känna tacksamhet och "har en farstu". Människor som visar respekt, inser att alla tycker och tänker olika och inte försöker övertala en att tycka och tänka som han/hon gör. Människor som kan inse att dom har fel/handlat fel och kan be om förlåtelse. Människor som behandlar djur väl. Har säkert glömt en massa goda egenskaper men det finns ju så många att välja på.
Jag har svårt för energitjuvar och bittra/omogna människor. Det måste vara enormt jobbigt att gå omkring och vara bitter och förbannad på sin omgivning, hur bra mår man då? det måste ta en massa energi. Jag blir sällan arg faktiskt men dom gånger jag blivit det tycker jag inte alls om känslan. Det måste vara jobbigt att fastna i saker som typ hände för 10 år sen och inte kunna gå vidare och blicka framåt. Jag är väldigt glad över att jag inte är en långsint person för att älta det förflutna gör att man inte kan leva i nuet och utvecklas samt må bra.
Jag kan be om ursäkt då jag inser att jag handlat fel men gör det ogärna om jag inte tycker att felet ligger hos mig eller att det är jag som gjort något orätt. Det har dock hänt vid några tillfällen att jag "sträckt ut en hand" ändå även om jag (och andra) inte ansåg att det var min sak att göra. Detta har jag gjort då andra människor drabbats i andra hand och det har alltid känts bra vid såna tillfällen eftersom det visar på vem som är mer mogen och förlåtande och tänker på andra än sig själv.
Har även svårt för människor som hela tiden ska höras och synas och vara i centrum, som avbryter då man pratar och är allmänt högljudda och "stökiga".
Ja alla har vi våra olikheter och likheter. Tror att man dras till människor som har liknande värderingar som en själv och ju äldre man blir inser man vilka sorts människor man bör undvika även om man dessvärre inte kan välja bort alla man inte riktigt går ihop med. Tror att man får jobba med sig själv hela livet och den enda du kan förändra är ju dig själv. Jag ska börja med KBT till veckan och det tror jag kommer att ge mig mkt och ge mig dom verktyg jag behöver för att kunna acceptera min situation främst på hälsofronten och kanske kunna vända det till någonting bra. Hoppas på att lära känna mig själv ännu mera och få hjälp med jobbiga bitar och hantera situationer jag har svårt att hantera själv. Jag hoppas på att bli en bättre människa helt enkelt och framför allt börja må bättre och se på saker och ting med nya ögon. Jag tror på det där att jobba med sig själv även om det inte alltid är så behagligt. Min förebild är min moster Eva som verkligen jobbat med sig själv genom åren, tagit tag i jobbiga bitar och hittat sitt sätt för att må bra (yoga) Hon är faktiskt rätt så klok ;)
Ha en bra helg!
Hej gumman! Tackar ödmjukast för dina rader. Känns stort att du finner mig klok =) Tack ännu en gång för det. Jag hoppas medicin och KBT nu kommer att hjälpa. Och vännen, allt vänder inte snabbt, utan bit ihop och håll dig på banan ska du se att ditt kämpande når resultat med tiden.
SvaraRaderaAng Novell så är det mest tiden som sätter käppar i skrivandet, fantasin är det ingen avstängningsknapp på i mitt huvud. Skrev mycket Noveller då jag var ung 12-17 år. Sen kom livet emellan... men nu tror jag att fantasierna vill hitta nytt spelrum, och mentalt får dom komma fram mer nu.
Återigen kram å sköt om dig. Låt solen smeka ditt ansikte med varma strålar denna dag då den klivit fram på himlen, låt själen värmas och finn glädje i ditt hjärta. =)
Sa bara sanningen :) du har kloka åsikter och värderingar. Ska försöka hålla mig på banan och ta en dag i taget. Bara jag får komma igång någon gång nu! Kram till dig med och skriv på! roligt att du hittat något du tycker om att göra. Jag har inte riktigt kommit dit då det mesta går rätt trögt just nu. jag hoppas på att finna glädje och ta upp gitarrandet och målandet nu framöver. Brukade förr skriva sångtexter fast det vet du ju :) du har väl en skiva med mig ;)haha.
SvaraRadera