Kromo

Idag var det verkligen en sån där dag som jag kunnat betala mycket för att kunna ta en lång promenad. Såg väldigt härligt ut ute. Fick dock massor gjort här hemma i stället och det är konstigt vad man kan fastna i helt andra projekt än dom man egentligen skulle genomföra. Det är väl klassiskt att man ska dammtorka och städa en låda och man i stället fastnar framför gamla kort och handskrivna brev som man faktiskt skrev för hand förr i tiden. Det hörde man ju i.o.f.s på namnet. Man kan hitta mycket smått och gott i så kallade "kromo" lådor och skåp. Är ordet "kromo" ett existerande ord och i så fall är det svenska? Detta borde min vän Pernilla kunna svara på för det är hon som brukar sägea det. "Kromolåda" eller "kromoskåp" är i alla fall en låda eller ett skåp där man kan finna precis vad som helst och som ofta är rörigt och helt utan struktur. Hittade en bit torkat renkött i mitt kromoskåp för en tid sen...Man blir ofta väldigt irriterad på kromoskåp och kromolådor just för att man aldrig hittar något där men ändå ofta hittar det man söker just där.

klassiskt "kromo" skåp

Har varit inne på Top formulas hemsida och beställt lite proteinpulver, vitaminer mot sårläkning (zink) samt krom tabletter. Om någon är som jag oerhört sockerberoende så kan jag rekommendera krom. Hjälper faktiskt mot suget. Proteinpulver beställde jag inte för att tränar så ofta- läs inte alls utan för att få i mig näring dom dagarna det går sämre att få i sig vettig mat. Har dammsugit till mesta delen sittandes men det gick det med. Pratat med kära mor i telefonen och hon lät riktigt pigg. Dock hade det läkt ännu mer från shunten och en ssk hade varit förbi men inte haft rätta grejerna med sig så det skulle göras mer noggrant i morgon.

Trevlig kväll/L

            Vet att syskonen längre ner i Sverige ville se hur mor ser ut nu så lägger upp gårdagens fikabild :)

dagens påtvingade outfit

hålstickad tröja

blank fest/vardagstopp

Topp med döskalle

top som kan bli fin då man blir lite brun

Min nya jacka som är vääääldigt turkos

Topp med glanstryck

Lite lördagsgott

Hade omständigheterna varit bättre hade jag nog tagit ett glas kallt vitt vin i kväll. Eller två. Kan säga att jag är väldigt sugen på det och längtar otroligt mycket efter att få gå ut och ta en hel kväll med tjejorna och göra stan lite osäker. Sitta och prata en massa goja, äta jordnötter och skrika VA? för att musiken är så hög och spana tills ögonen svider. Dansa hela natten och sen tappa bort garderobsbrickan i vanlig ordning och vägra gå därifrån förrän dom tänder lamporna. Jag tror att jag börjar få lite människoabstinens. Det är inte särskilt upplyftande att tillbringa så mycket tid som jag gör själv även om jag är en person som trivs bäst ensam då jag inte mår bra. Ensam eller möjligen tillsammans med en mycket nära vän som jag helt kan vara mig själv med och som har kallt vitt vin hemma ;)
Har intagit alkohol två gånger sen november och första gången slutade det i absolut katastrof och fick tillbringa natten på 32:an, svimmade av lågt blodtryck och slog upp ett sår som fick sys. Andra gången var det betydligt lugnare med två små drinkar i gott sällskap. Som det känns just nu är det ingen bra ide för mig att dricka alls. Känslor och tankar förstärks och jag skulle absolut inte må bättre psykiskt av att dricka alkohol nu. Känner mig ledsen och inte särskilt stabil i humöret och dessutom skulle alkoholen trigga igång alla opiat receptorer igen. Det får bli tranbärs juice i stället och så får jag tänka att jag slipper urinvägsinfektion.

Idag har jag i alla fall varit med mamma på stan en sväng. Vi fixade hennes glasögon då vi kom till stan för dom satt för hårt och därefter gick vi till C-O där jag köpte en svängd duschdraperi anordning så jag inte duschar min nya tvättmaskin då det är dags för tvagning. Köpte även en större kalender till både mig och mor då vi båda har millioner tider och behandlingar inbokade. Det blev även en ny fräsch duschslang med munstycke. Hade abstinens och var tvungen gå in på Kappahl och där  har dom infört att man MÅSTE  köpa kläder för minst 500 kr om man väl gått in där för annars får man böta... lite knäppt faktiskt men givetvis köpte jag då några plagg i stället för att betala böter. Blev ett par grå "gubbyxor" en hålstickad turkos tröja, en orange/multifärgad topp i omlottsmodell, ett turkost linne och två andra toppar i svart/silver.
Mamma satt och vilade under tiden och sen gick vi ner och fikade nere på Smedjan- varsin semla. Efter ett varv på stan så satt inte mammas glasögonen som dom skulle så vi avslutade med att åka och fixa dom igen.

Fick faktiskt hjälp av anhörig x idag med att åka och handla. Jag vågade inte lita på eller tro mina öron då han erbjöd att hjälpa mig att handla då jag inte ens hade ett smörpaket i kylen. En aning skeptisk ringde jag därför honom då jag skjutsat hem mamma så vi åkte och storhandlade på willys. Nu slipper jag svälta i helgen :) Det kändes riktigt bra att få hjälp av honom så hoppas på att jag kan fråga honom fler gånger men vågar knappt hoppas. Han har ju börjat sitt nya liv ganska många gånger förut och det livet brukar inte vara så länge. Men det är så otroligt roligt att få tillbaka honom som han var förut i alla fall för en stund.

Nu ska jag ta mig nåt i munnen och invänta mello. Ska bli jättekul att se Army of lovers igen efter alla dessa år.

/L

otillräckligt

Det känns inte bra att jag inte kan hjälpa mamma mer än vad jag gör. Hade önskat att jag var frisk själv så jag hade kunnat hjälpa henne med att städa, handla och göra mer " rejäla" grejer men får själv be om hjälp då det kommer till dom sysslorna. Jag är i alla fall glad över att jag kan hjälpa henne med kontakterna med sjukvården och myndigheter och det är ju också ganska viktiga saker. Idag då jag var och hälsade på fyllde jag i blanketten om förlängd sjukpenning, fixade trygghetslarmet så hon kan larma om hon blir akut dålig och dom skulle komma och installera det på måndag. Sen fick jag ringa distriktssköterskan då det börjat läka från shunten hon har inopererad och hon hade fått blåsor kring såret. Det kom två damer och den ena var riktigt bra och kunnig. Dom la om såret igen och rengjorde och vi skulle höra av oss i helgen om det fortsatte läka. Nu ska hon också få hjälp med att beställa mat från affären som dom kör ut för 30 kr. Kanske nåt jag borde söka om själv.

I morgon är det tänkt att vi ska åka till stan och fixa mammas glasögon samt gå på apoteket. Om hon är lite piggare kanske vi även kan fika någonstans. Tror det är viktigt att få ut henne lite så att hon får se annat än sina egna väggar och att vi anhöriga hälsar på och hör av oss mer nu för det är tydligt att hon är nedstämd över det sista läkarbesöket då beslutet togs om att avbryta behandlingen... hon har liksom tappat hoppet och det gör så ont att se! Har i alla fall mailat till den läkare jag tog kontakt med som " second opinion " en duktig överläkare i onkologi i Umeå. Hoppas hoppas hoppas han svarar!

Mycket tankar som snurrar i kväll och det har varit så mycket ledsamheter och tråkigheter nu i släkten under lång tid. Min högsta önskan nu är att mamma får en så bra sommar i sin kolonilott som det bara går och att hon slipper ha så ont och vara så slut.
Usch... blir svårt somna i kväll känner jag.

/L

Öppenhet

Om någon sagt till mig för ett år sedan att jag skulle ligga inne på både en beroende enhet samt på en vårdavdelning inom psykiatrin under ett och samma år hade jag antagligen inte trott på det. Om någon sagt åt mig att jag skulle bli beroende av tabletter och utveckla ett missbruk hade jag antagligen protesterat högljutt. Min stora skräck har varit tanken på att behöva lägga in mig på en psykiatrisk vårdavdelning då jag inte fått alltför positiva intryck därifrån i och med att mina kunder jag jobbar hos ibland läggs in där då dom mår för dåligt för att vara hemma. Det hade inte heller varit alltför roligt att möta någon av dom i korridoren.

Man kan säga att jag flyttat fram mina gränser en hel del detta sista år gällande vad som är ok och inte. Jag skäms inte för att jag legat på "psyket" trots att det fortfarande klingar rätt illa i folks öron och det är fortfarande inte lika legalt att må dåligt i själen som i ett ben. Jag kan bara konstatera att jag föredrar att ha ont i benet framför själen. För benet kan du ta en värktablett, det kan du även göra för själen men då med risk för ett framtida beroende. Tabletter för själen är väldigt lätta att bli beroende av. Dom flesta har väl haft "fylle ångest" och att ha sådan ångest * 10 dagligen gör det tillslut väldigt lätt att ta tabletter för att slippa det.

Har fått några fina meddelande på facebook där vänner skrivit att dom uppskattar min öppenhet kring detta och att dom själva fått en tankeställare gällande tabletter och beroende och att det krävs försiktighet. Blir jätteglad om någon kan bli hjälpt av det jag skriver- kanske få en insikt och kanske mod och ork att göra något åt ett ev riskbruk. Många kanske inte ens blivit informerade av sina läkare om hur beroendeframkallande ex morfinpreparat samt benzo är. Någon kanske undrar varför jag skriver så öppet om allt detta och det gör jag av två anledningar. Dels för att jag skriver för min egen skull för att jag mår bättre om jag får skriva om allt som händer och sen även för att just kanske hjälpa någon i samma situation.

Trevlig helg!

/L

kalas

Varit och firat Sofia i kväll och är så mätt så ska aldrig mera äta. Hade ju givetvis sett fram emot att träffa herr tratt katt men se kisse var sur och gömde sig under sängen och vägrade komma fram. Tillslut fick Sofia krypa och hämta honom och sätta honom i mitt knä och då var han ganska kelig en stund och fick smaka räkor från smörgåstårtan. Men det är verkligen ingen lycklig kisse med den där tratten. Han får stanna några dagar på sitt "behandlings/sjukhem" för ytterligare rehabilitering. Vet heller inte hur jag kommer må närmaste dagarna och mitt vad det är ska jag läggas in igen och inte bra att Zambo måste åka fram och tillbaka. Han blir då så väl omhändertagen där.

På hemvägen skulle jag in och handla lite och hämta ut ett paket på coop. Mamma skulle promt följa med in trots att hon inte orkar gå många meter. Det är lite obehagligt att hon börjat tappa benen och tror det kan bero på den där shunten hon fått in opererad. Vi är verkligen världens radar par vi två och vi vet inte vem som stöttar vem riktigt. Mamma som inte skulle handla nåt handlade i alla fall och det blev för tungt att bära upp för trappen hem till henne och jag kan ju knappt gå i trappor... Slutade med att jag kastade upp melonen som var det som vägde mest. Alla sätt är bra utom dom dåliga! Fick inget paket för det hade hunnit åka tillbaka :(

/L

inifrån och ut

Det har åter igen varit några tuffa veckor som tillbringats på beroendeenheten och sen på Psykiatriska avdelningen i Sunderbyn. Hann bara vara hemma ett dygn men mådde så pass dåligt att jag sökte hjälp och blev inlagd och har nyss kommit hem. Det var ju en aning intressant att se hur "psyk" vården fungerar från den andra sidan också. Har verkligen fått en hel del erfarenhet det sista året och kommer att ha en helt annan förståelse för mina kunder när jag åter kommer i arbete. Fick vara på den lugnare avdelningen en trappa upp och kan säga att ett dygn på akutavdelningen räckte för hela livet. Det är katastrof hur dom blandar psykiskt sjuka människor! Jag (och andra) som ex låg inne för depression fick ju inte alls det lugnet och ron man behöver då när psykotiska/ utåtagerande människor befinner sig i samma korridor och sliter upp dörren titt som tätt. Men på den "gröna" avdelningen var det helt ok att vara på och trevlig personal.

Mamma har också legat inne så har haft nära att besöka henne men nu är hon också hemma. Har varit några super jobbiga dagar då vi nu fått beskedet att dom inte ska behandla mamma mer- att inget biter på tumören och att hon far mer illa av cellgifterna än vad dom hjälper. Det känns fruktansvärt tungt. Hade inte möjlighet att vara med på den sista ronden då detta togs upp och det var otroligt synd. Jag kan liksom inte acceptera att dom bara ska sluta behandla. Ska skriva till läkaren jag tagit kontakt med förut i Umeå.

Har fått en ny medicin insatt men om jag så äter upp hela apotekets lager av piller så blir min livssituation inte förändrad i alla fall. Mamma kommer att vara lika sjuk och jag kommer själv ha dom besvär jag har. Dock kanske dom kan hjälpa mig att inte hamna i dom extrema svackor jag hamnar i mellan varven. Kanske kan få lite hjälp av dom att hantera min situation och inte sjunka så lågt.

Har under min vecka på avd 32 varit på studiebesök på Ö-berga tillsammans med min socialsekreterare. Fick väldigt bra vibbar därifrån och det är rid och stalltjänst varje tisdag :) det avgjorde ju saken ;). Man bor i ett kollektiv med 3-4 andra kvinnor i en villa med eget rum och dusch. Man får tillsammans med sin terapeut göra veckoscheman utifrån sina egna behov och det skulle i mitt fall innehålla mycket träning efter operationerna, äta regelbundet, vara i stallet, ruta in vardagen mer samt utveckla lite skapande som målning och gitarrspel. Killarna håller till i en villa brevid och det är inte tillåtet att ha en relation med varandra ( faaan;) Varje vardag får man lunch och middag utkört och på helgerna hjälps man åt. Man hjälps även åt med städning osv av dom gemensamma utrymmena. Har en plats reserverad där efter min operation den 12/3. Problemet är att jag antagligen måste ytterligare en sväng till "mobben" då man inte får ha några som helst "droger" i kroppen då man åker till Öberga. Vet att det oftast ges stesolid samt morfin vid operationer och tror det är en rutin pre medicinering i krampförebyggande och smärtlindrande syfte. Ska självklart välja bort det om det går.

Snart är det kalas hos nån gammal kärring som fyller 30 på fredag. Borde vara straffbart att fylla så mycket! Ska hämta upp mamma först och så får jag träffa Tratt katten! Längtar!

/L

Tuffa beslut

Har åter igen varit inlagd på beroendeenheten här i stan. Började må akut psykiskt dåligt efter att ha tagit morfinpreparat under några dagar då jag hade som mest j-la ont. Egentligen vet jag ju innerst inne att man inte kan ta morfin preparat ibland då man varit beroende men ja... förnuftet svek. Trodde däremot inte att man kunde börja må så dåligt psykiskt efter bara några dagars användning men tydligen så behövs det bara ett enda tillfälle för att återigen röra om i serotin nivåerna i huvudet och rubba den kemiska balansen.

Finns väldigt mycket att berätta om då man varit på behandling. Det har varit väldigt skönt att bara få tänka på sig själv under några dagar och få mat på fasta tider och ha någon att prata med då ångesten slår till med full kraft. Två andra tjejer var inne samtidigt och vi trivdes väldigt bra med varandra och vi har skrattat och gråtit så tårarna sprutat. Vet inte vad som hände vid en viss tid varje kväll men natt personalen tyckte nog att vi var helt tokiga då vi inte ens fick luft för att vi skrattade så mycket. Man kan skratta på dom mest oväntade ställena. Det är verkligen skönt att få skratta.

Idag hade jag möte med min social sekreterare samt med min drog terapeut och vi kom in lite på behandlingshem. Tycker själv inte att missbruket är det största problemet (inte dom heller) utan det är regelbundenheten och det vardagliga som inte riktigt fungerar nu. Isolerar mig rätt mycket och har inte orken att komma igång med träning, bra kost o.s.v. Behandlingshemmet ligger i Älvsbyn i en villa så det är ganska nära att åka hem om det blir något akut med ex mamma. Där skulle jag tvingas att äta, träna, sova och ta tag i mig själv och samtidigt inte ha en chans att fly fältet då allt blir för jobbigt. Där jobbar en psykolog, drogterapeuter, sköterskor m.m. Man har aktiviteter, enskilda och i grupp och man har människor omkring sig som är utbildade och kan ge en det man behöver. Hade jag bara tänkt på mig själv hade valet varit självklart. Hade åkt utan tvekan och verkligen gett mig själv en chans att börja må bra. Nu är det så mycket svårare p.g.a mamma och att man inte vet hur länge hon är kvar hos oss och behandlingen är i 6 månader... Man får dock permission på helgerna och kan ju avbryta behandlingen när jag vill men ja... det är himla svårt. Sen har vi ju även lilla kisse som i så fall måste få bo hos bror och Sofia.
Vet att mamma vill att jag ska börja må så bra som möjligt och jag tror att det även skulle kännas bättre för henne om jag åkte och satsade på mig själv. Vi kan ju även träffas på helgerna samt prata i telefon varje dag. Men det är svårt....Måste ju även genomgå benoperationerna mitt i behandlingen i så fall också. Om det nu blir att åka till beh hemmet så får jag först göra ett studie besök och kan därefter besluta mig.

Mamma är inlagd igen och ska opereras i kväll. Känns rätt oroligt eftersom hennes allmän tillstånd är rejält försämrat men får väl lita på att dom vet vad dom gör där borta i S-byn. Hon skulle ringa i morgon då hon vaknat till. Åker upp i morgon och hälsar på henne.

/L

Behandlingar

Varit med mamma idag i Sunderbyn för hennes cellgiftsbehandling. Mamma fick träffa en väldigt stressad läkare som tydligt visade att han inte hade tid för någon längre frågestund ( Hon hade ej läkarbesök egentligen idag) hann dock fråga återigen om och varför tumören inte kan opereras bort. Svaret hade tyvärr inte förändrats utan det beror fortfarande på att tumören är för spridd för att strålas eller opereras. Frågade då varför hon inte fick kombinationsbehandling av cellgifter alltså två sorter men tydligen så kombineras inte alla sorter och så var det med den sort hon nu får. Kroppen ska ju orka med behandlingarna också.
Bad även sköterskan meddela läkaren att han skriver ut mammas sprutor hon tar mot skelettmetastaser MED kanyl så jag kan hjälpa henne ta dom samt förnya lite annan medicin. Förut har hon bara fått ampullerna till sprutan och det kan ju bli lite svårt ge henne det då. Tanken är att hon ska slippa ta sig till vårdcentralen då hon inte orkar gå den biten och jag är ju van att ta sprutor på mig själv så det går nog fint. Nu ska hon även få träffa smärtläkare då hennes smärtor inte ger sig trots höga doser morfin. Något får dom fn komma på nu! Det är hemskt att se någon ha så ont!

Det är så sorgligt att se att minnet börjar svikta och att mamma inte riktigt är sig själv. Visst mycket beror på alla starka mediciner/starkt morfin och det kan ju göra vem som helst virrig och avtrubbad. Tyvärr är hon väldigt slarvig med maten också så då blir det ju inte bättre. Förstår att det är svårt tvinga i sig men ja... blir en negativ spiral. Håret bara rasar nu. Försöker uppmuntra henne att det är bra för då verkar cellgiftet på cellerna i alla fall och att hon nu slipper färga och dona då hon får peruken men ja... vad kan man säga. Sa att jag kunde sympati raka av mig håret men det ville hon inte :) det var jag också rätt säker på att hon inte ville då hon skäller på mina bröder då dom rakar håret.
 Det är inte alltid lätt att vara positiv och stark inför henne även om jag lyckas dom flesta gångerna. Känner mig nämligen inte alls stark och positiv just nu. MEN......

Plötsligt händer det! Fick tid för operation i Umeå idag med posten. Det kändes som en eeeevighet dit men nu har jag i alla fall ett datum. Den 11 mars är det tänkt och operationen kommer ta några timmar så blir nog kvar där en vecka efteråt. Den 5e mars ska jag dit för samtal med narkosläkare och kirurg.

I morgon väntar jag mig en jobbig dag. Morfinet har nog helt gått ur kroppen då och antagligen kommer jag få abstinens. Dom fysiska kan jag ta men dom psykiska är otroligt jobbiga. Det är som att trilla ner i en grop och allt blir svart. Man hittar inget glädjeämne. Måste försöka ta mig till Sunderbyn för mitt eget dropp i morgon för det behövs och sen tänkte jag gå på tjejterapin på kvällen.

Kram!/L

första återfallet

Ibland får man ta den där berömda hårda vägen och det kan jag nog säga att jag har gjort. Var hos mamma och hade så in åt h.vete mycket smärtor i knät som strålade ner i hela benet samt ryggen. Gick inte att ta ett normalt andetag utan det kändes som att en kniv höggs in mellan revbenen. Frågade mamma om jag fick låna några dolcontin av henne och det gick bra. Under de fyra dagarna jag åt dolcontin fick jag känna hur det var att vara normal. Att inte ha ont, inte gruva sig för varje steg och kunna leva ungefär som förut, att få saker gjorda i hemmet som jag aldrig annars orkar. Det var som att någon hade tryckt på paus knappen och alla smärtor bara försvann. Insåg nu när jag slapp smärtan under fyra dagar att jag i vanliga fall har rätt mycket smärta. Men när jag var på den fjärde dagen insåg jag att jag ju inte kunde fortsätta med dolcontin som är starkare är tramadol är så tog bara en på torsdag och sen var tanken att helt sluta. Hela fredagen sov jag men sen på lördag var det som att hamna mitt i en mardröm och jag vaknade jag med sån ångest jag inte ens trodde fanns. Jag fick inte luft och hade panik och kom mig inte ur sängen. Ringde x som skjutsade mig till apoteket för att hämta ut annan medicin jag behövde. Sen kom apoteksbiträdet ut med en låda tramadol och en låda oxycontin!?... läkaren som skrivit ut detta är min läkare i umeå och tror inte dom samkör register län emellan för annars hade det nog blinkat röda lampor och att jag inte ska ha morfinpreparat men det gick hur lätt som helst att få ut dom.

x fick ta hand om all morfin för jag tänker aldrig mer ta några tabletter som innehåller det. Trodde väl aldrig att man kunde bli så fast redan på fyra dagar och då få sån abstinensen och att psyket helt kraschar. Nåja nu vet jag det....tänker inte göra om det.

Men det är fruktansvärt att inte kunna ta tabletter man vet hjälper mot smärtorna för att det triggar igång alla opiat receptorer. Man kan säga att jag har haft mitt första återfall. Jag tänkte liksom inte ens så. Jag lånade ju bara några dolcontin av mamma för att jag hade så förbannat ont. Blev ju inte nå nåt sätt påverkad utan mådde normalt bra som alla ni andra mår. Jag tog ju inga tramadol...Jaja- kallas väl återfall i alla fall. Då kanske det inte spelar någon roll vad man tagit liksom. Jag menar gamle Hans som varit alkis och alltid druckit wirre under alla åren får för sig att bli nykter. Detta fungerar ungefär 3 veckor. Näs
ta gång han träffar gänget sitter han och sippar på en öl. Öl?! säger dom andra. Du dricker ju wirre och det har du alltid gjort! Jamen återfallet kanske kändes lite mindre och inte så farligt med nån öl sådär..

Har alltså sen fredag mått skit och förstod först inte alls vad det handlade om. På Lördag hade väl alla opiater börjat ta slut i depåerna och det är då jag börjar må så akut dåligt. Funderade faktiskt om jag var tvungen att åka upp till närpsykiatrin i Sunderbyn men ännu har jag valt att avvakta. Jag pratade i stället med en tjej från missbruksenheten och det kändes lite bättre sen. Eftersom jag åt en 30mn dolcontin på lördagen för att ens kunna åka på apoteket så borde den ju snart vara ur systemet... lite orolig för hur jag ska må då.
Så om någon som har ett missbruk med tabletter bakom sig kan jag bara säga att ta ingen! Man blir fast igen för första stund. Alla receptorer i skallen minns och sen gör den allt för att du ska sätta i dig drogen. Det är därför det uppstår såna jävliga abstinens. Drogen är Listig, smart och stark! Den ger dig ångest, starka smärtor, illamående, sömnsvårigheter mm bara för att du ska ta drogen igen. Drogen är stark som faaaan. Jag hoppas att jag och alla andra som kämpar med ett missbruk ska segra och ta död på den där drogen och leva livet utan droger.

Kram på er