Tuffa beslut

Har åter igen varit inlagd på beroendeenheten här i stan. Började må akut psykiskt dåligt efter att ha tagit morfinpreparat under några dagar då jag hade som mest j-la ont. Egentligen vet jag ju innerst inne att man inte kan ta morfin preparat ibland då man varit beroende men ja... förnuftet svek. Trodde däremot inte att man kunde börja må så dåligt psykiskt efter bara några dagars användning men tydligen så behövs det bara ett enda tillfälle för att återigen röra om i serotin nivåerna i huvudet och rubba den kemiska balansen.

Finns väldigt mycket att berätta om då man varit på behandling. Det har varit väldigt skönt att bara få tänka på sig själv under några dagar och få mat på fasta tider och ha någon att prata med då ångesten slår till med full kraft. Två andra tjejer var inne samtidigt och vi trivdes väldigt bra med varandra och vi har skrattat och gråtit så tårarna sprutat. Vet inte vad som hände vid en viss tid varje kväll men natt personalen tyckte nog att vi var helt tokiga då vi inte ens fick luft för att vi skrattade så mycket. Man kan skratta på dom mest oväntade ställena. Det är verkligen skönt att få skratta.

Idag hade jag möte med min social sekreterare samt med min drog terapeut och vi kom in lite på behandlingshem. Tycker själv inte att missbruket är det största problemet (inte dom heller) utan det är regelbundenheten och det vardagliga som inte riktigt fungerar nu. Isolerar mig rätt mycket och har inte orken att komma igång med träning, bra kost o.s.v. Behandlingshemmet ligger i Älvsbyn i en villa så det är ganska nära att åka hem om det blir något akut med ex mamma. Där skulle jag tvingas att äta, träna, sova och ta tag i mig själv och samtidigt inte ha en chans att fly fältet då allt blir för jobbigt. Där jobbar en psykolog, drogterapeuter, sköterskor m.m. Man har aktiviteter, enskilda och i grupp och man har människor omkring sig som är utbildade och kan ge en det man behöver. Hade jag bara tänkt på mig själv hade valet varit självklart. Hade åkt utan tvekan och verkligen gett mig själv en chans att börja må bra. Nu är det så mycket svårare p.g.a mamma och att man inte vet hur länge hon är kvar hos oss och behandlingen är i 6 månader... Man får dock permission på helgerna och kan ju avbryta behandlingen när jag vill men ja... det är himla svårt. Sen har vi ju även lilla kisse som i så fall måste få bo hos bror och Sofia.
Vet att mamma vill att jag ska börja må så bra som möjligt och jag tror att det även skulle kännas bättre för henne om jag åkte och satsade på mig själv. Vi kan ju även träffas på helgerna samt prata i telefon varje dag. Men det är svårt....Måste ju även genomgå benoperationerna mitt i behandlingen i så fall också. Om det nu blir att åka till beh hemmet så får jag först göra ett studie besök och kan därefter besluta mig.

Mamma är inlagd igen och ska opereras i kväll. Känns rätt oroligt eftersom hennes allmän tillstånd är rejält försämrat men får väl lita på att dom vet vad dom gör där borta i S-byn. Hon skulle ringa i morgon då hon vaknat till. Åker upp i morgon och hälsar på henne.

/L