förlängd behandling

När jag skulle åka hit till Öberga kändes behandlingstiden på 6 månader oändligt lång. Nu har jag varit här lite mer än halva tiden och det ser ut som att det även blir förlängt några månader. Tyvärr har jag fått besked från Umeå att jag inte kan räkna med operation av knät förrän i november. Egentligen ska jag skrivas ut här i från i november men för att jag inte ska sluta behandlingen här mitt i operationen eller direkt efteråt så blir det förlängt om jag själv vill det. Först var jag lite tveksam till det men med tanke på smärtbehandling och den nedsatta fysiska förmågan tror jag det bästa är att stanna här. Jag trodde att jag skulle få göra operationen i sept som dom lovat, rehabilitera mig några veckor och sen börja jobba men nu när inte det går så har jag nog inget emot att stanna här. Får tänka lite på saken.

Just nu är jag helt själv på bygget. "popcornet" duracellkaninen" det skållade trollet Sofia är på permis över dagen, L och L är också på permis och killarna har åkt med personalen till Piteå. Känner mig en aning uttråkad och rastlös och funderar på att måla om huset tills dom kommer tillbaka eller nåt. Har städat rummet och dom allmänna ytorna, slagit igång diskmaskinen och tvättat och nu vet jag inte vad jag ska hitta på. Kanske sätter mig i målarrummet och låter några timmar gå.

Igår hade jag och Sofia en liten kräftskiva. Dock serverades ingen nubbe till. Liiite dåligt va? ;)
Sen sprang vi runt som skållade troll i huset så det såg ut som vi hade haft fest på morgonen. Klockan 01 ringde det på dörren och knackade på fönstret och Sofia som somnat i soffan höll på att få en stroke. Vi smög fram till fönstret men såg ingen. Antagligen någon av grabbarna som hade tråkigt.

Nä nu hörde jag nog lunch.

/L

Idag har jag och mina husvänner varit och gjort Luleå. Alla hade vi olika ärenden och mitt gällde ett besök på Statsvikens vårdcentral för provtagning och återkoppling kring mediciner och dyl. Min fina vän Pernilla kom förbi väntrummet och livade upp tillvaron som alltid. Ett gott skratt förlänger verkligen livet! Vi pratade om träning och Pernilla skulle säga något om bänkpress men det blev pressveck i stället. Hur många pressveck gör du då? Fint att se dig vännen!

Vi åkte om rusta och Ica Maxi på hemvägen. Det blev dock en ganska snabb sväng och långt ifrån mina och Pernillas Ica Maxi svängar som brukar ta timmar och resultera att vakten börjar cirkulera runt oss för att kolla vad vi gör. Det tar lång tid om man ska kolla in hela sortimentet och bara att komma från sminkavdelningen som ligger först tar sin lilla tid. Allt man behöver och inte behöver finns på IM.

Väl tillbaka i byn så gick vi lite på "stan" som hade kvällsöppet. Hittade två toppar och en kofta. I morgon träning.

/L

onsdag

Liten uppdatering.

 Mammas gravsten har kommit och den var otroligt fin och vi är sååå nöjda! Den är utformad som ett hjärta i svart och grått med en vit blomranka ingraverat då mamma älskade blommor. Saknaden ligger svår och tung men nu har vi en fin plats att gå till även om hon är med oss överallt. Hennes sten var helt klart den finaste på hela kyrkogården och tillsammans med färska blommor blev det en rofylld plats att besök. Saknar dig sååå mycket mamma! :(

Har kommit igång med träningen och det är så skönt. Igår var vi också och red och det blev en ganska lång skogsritt i kuperad terräng med backar upp och ner. Då vi befann oss på den högsta punkten hade man en enormt fin utsikt och det var så rogivande och själavårdande att rida, pyssla med hästarna och klappa hundarna som också var med på vår skogssväng. Nästa vecka blir det ridning och stall två gånger. Målar lite då och då och tiden bara springer iväg då man hamnar i ett målstim. Bra avkoppling. Pernilla skulle dock behöva komma hit och ge mig en grundkurs i målning för vet inget om skuggor osv men huvudsaken är väl att man har roligt.

Jag bor med två andra kvinnor just nu. Båda ska dock skrivas ut/flyttas över om någon vecka så då vet jag inte alls vilka mina nya kompisar blir. Trivs mycket bra med dom som nu bor i huset men mellan varven är det nära att får hål i huvudet och hörselgångs eksem då dom båda springer runt som chockskadade bävrar och man får vara glad om dom hinner andas mellan orden. Brukar ständigt fråga om dom ätit läkerol (makes people talk) dom vet vad jag skriver nu och tar inte illa upp :) Brukar även kalla dom "dampy". Kommer bli tyst här då dom åker. Härliga människor! Vi brukar med jämna mellanrum spåra ur då man kan bli väldigt uttråkad här.

Ni har väl inte missat att Hollywood fruarna kommit igång. Gunilla är så underhållande. Dock känner jag mig rätt less på Maria M. Man börjar liksom kunna henne nu. Onsdagar betyder även Stalkers.

/L

utflykt

På helgerna jobbar bara en personal och en av dagarna får vi "kvinnor" göra något ex åka på någon utflykt och den andra dagen är "männens". Vi har varit runt lite varstans dessa helger och idag blev det Piteå och småstaden, röda korset, lunch på blå ängeln och dollarstore. Det finns väl inte sådär vansinnigt stort utbud av saker man kan göra här eller så har vi helt enkelt missat vad som finns. Har nog aldrig varit så mycket på olika loppisar och fyndmarknader som under tiden här på Öberga och jag väntar fortfarande på det där perfekta fyndet. Spanar alltid efter hästskulpturer men det finns aldrig några såna. Tog det riktigt lugnt med shoppingen idag och köpte faktiskt bara det jag verkligen behövde- typ bling öronhängen i form av ugglor :) Nu ska vi kika på Taken 2.

/L

Luleåvisit

Idag har vi varit till Luleå hela gänget för lunch, ärenden och lite shopping. Var till Lulebo för att hämta ut dom nya nycklarna till låsen som dom bytt ut i mitt kvarter. Dom nya låsen är en form av säkerhetslås så nu kan inga tjuvar komma och ta mig på natten. Kan vara bra att veta. Vi var förbi HM på storheden och där inhandlades tre träningstoppar. Nu tänker ni säkert att jag ju köpte två nya träningstoppar igår och ja...det stämmer men man kan aldrig ha för mycket av träningstoppar. Om man är duktig och börjar träna så får man investera i träningstoppar för då blir träningen så mycket roligare. Eftersom vi ätit så mycket idag i form av lunch på exotic med friterade bananer till efterrätt och kladdkaka med glasyr då vi kom tillbaka till Älvsbyn så har jag varit lite smått på väg till gymmet hela eftermiddagen/kvällen men ja...det höll inte hela vägen. Tänker att man inte ska börja träna så hårt och inte varje dag men i morgon blir det def träning!

Vi har fått läxa till onsdagens gruppteman. Denna vecka ska vi reflektera över fem olika livssituationer som vi tycker känns jobbiga och som vi inte vet hur vi ska förhålla oss till/lösa. Vi ska titta på dom olika situationerna och se om vi kan påverka dom eller inte och om vi inte kan det lära oss släppa dom, acceptera och gå vidare. Jobbiga situationer och känslor kan vara svåra att våga känna och våga vara i och ett missbruk av något slag bedövar dessa känslor-tillfälligt. Då man sen slutar att missbruka får man lära sig att åter börja hantera dessa och det kan vara lite skrämmande och jobbigt.

/L

Bra dag

Det gäller att smida medans smöret är varmt. Haft en jättebra dag idag! Antar att cortisonet gjort sitt så idag har jag känt mig en aning cortisonspeedad :) trevligt att vara pigg för ovanlighetens skull. Ovanlig känsla men ack så välkommen. Det är så mycket enklare att leva om man inte behöver gå omkring halvt medvetslös. Hur som helst så blev det träning idag. Kunde inte hålla mig längre. Såå roligt att komma igång med den igen och bara hoppas på att jag kan hålla i det och slippa diverse vanliga och ovanliga åkommor. Hade även energi till att städa, tvätta och shoppa lite nya träningskläder. Blev ett par svarta adidasbyxor med gråa ränder samt två t-shirts. Eftermiddagen tillbringades i målarrummet och det var enormt avkopplande att sitta där själv och måla och lyssna på musik. Fastnade där i flera timmar och det var först när jag blev hungrig jag insåg att jag suttit där ett tag. Nu blir det lite idol och sen stalkers. I morgon Luleå och lite ärenden och kolla så lägenheten står kvar.

Om du alltid gör vad du alltid har gjort kommer du alltid att få det du alltid har haft

/L

tisdag

Tillbaka i metropolen efter några dagar på Sunderby Hilton. Fick ett akut ledskov som gjorde att mina infektionsvärden var skyhöga så reumatologen trodde att jag hade en allvarlig infektion. Därför hamnade jag på infektionsavdelningen några dagar men där hittades ingen infektion så efter många om och men kunde jag få Remicade och för hoppningsvis så ger det med sig snart. Har aldrig haft ett sådant skov under dom 20 år jag haft reumatism och det kändes som om varenda led kokade och smärtade och dom första dagarna kunde jag inte gå själv. Nu är det dock bättre p.g.a cortison men knät som ska opereras har kraftigt försämrats så jag hoppas att jag inte ska behöva vänta så länge till. Har gått två år nu på kryckor och felbelastat och det känns en hel del i leder, muskler och rygg.

Nu vill jag börja träna men måste vänta några dagar tills värdena börjat normaliseras lite. Hade extremt lågt blodvärde också och det känner jag av i form av trötthet och yrsel. Känner mig hyfsat rastlös och uttråkad och vill till stallet nästa vecka och kanske rida lite. Dagarna kan verkligen kännas så låååånga här. Vet inte om jag kommer att stanna tiden ut för mina förväntningar på Öberga var större och tycker inte att behandlingen gett mig särskilt mycket så här långt. Vet att det är mycket eget ansvar som gäller och det blir väl vad man gör det till men hade ändå önskat att det var mer samtal, reflektioner och terapi.

/L

miss you

droghandel

Det låter ju onekligen ganska hemskt men sanningen är den att det förekommer ganska mycket droger på behandlingshemmen idag. Många blir presenterade för och provar nya droger just där. Det säljs och byts emellan varandra så varken fängelser eller behandlingshem är några frizoner för droghandel. En tjej som också är på Öberga berättade att då hon var där förra gången såldes och byttes det piller till höger och vänster. Eftersom det inte är någon kroppsvisitering så är det väldigt lätt att ta med sig droger dit och tjäna en hacka på någon annans beroende. Jag har dock inte märkt av någon handel men vet ju inte vad som föregår i kulisserna.

självmedicinering

Människans naturliga drift är att må så bra som möjligt och man kan gå ganska så långt i sin strävan för att göra det. För många som mår psykiskt dåligt innebär det s.k självmedicinering och det kan innebära en flaska vin för att kunna slappna av på kvällarna, droger eller tabletter. När psykiatrin inte gör sitt och man inte hittar någon tillfredsställande medicinering är det allt för lätt att snubbla in drogens värld om man har fallenhet för det. Jag kan av erfarenhet säga att man är beredd att göra i princip vad som helst för att få må bra några dagar och då intar man den substansen som krävs och som man har tillgång till. Då man inte orkar eller vill göra någonting och då man inte kommer på någon egentlig anledning till att fortsätta är det lätt att bli desperat. Man tänker endast kortsiktigt- för man börjar ju må bra då man fått sin drog och glömmer lätt bort vad drogen gör på långsikt.

Dagar då jag mår så där otroligt dåligt måste jag verkligen påminna mig om hur det var där i slutet förra sommaren då jag fick nog och sökte hjälp. Då är det lätt att fastna i drogromantik och bara komma ihåg det positiva.

Vid depression eller andra psykiska påfrestningar finns risken att en person kan ta till droger som en form av självmedicinering, eftersom drogen erbjuder tillfällig lättnad och lindring från det plågsamma psykologiska tillståndet. Droger har olika effekt, och enligt "självmedicineringshypotesen" ("The self-medication hypothesis", SMH) är individens val av en viss drog varken tillfällig eller slumpmässig, utan istället ett resultat av individens psykologiska tillstånd. Detta sker genom att individerna väljer den drog som bäst stämmer överens med deras typ av psykiatriska tillstånd, den drog som tänks hjälpa dem att uppnå känslomässig stabilitet.

Hemma på permis till lördag och tar en paus i mitt rensande och skriver lite här. Har stora planer på att göra om i lägenheten och göra riktigt fräscht tills dess jag skrivs ut från Öberga om tre månader ca. Jag har under så lång tid mått dåligt i lägenheten så den känns liksom lite ångestsmittad och trivs därför inte riktigt med att vara hemma nu. Därför är lite förändringar bra! Ska köpa in en ny hylla/vitrinskåp som finns på Ikea, en vit hallspegel i antikvitt som ser lite gammaldags ut, ska måla om lite möbler och köpa ett nytt vardagsrumsbord. Möblerna jag har nu går mest i körsbär och furu och det är jag mer än less. Ska tapetsera om i sovrummet och hänga upp lite nya gardiner. Förstår inte hur jag tänkte då jag valde en fondvägg i mönstrat brunt...så tråååkigt. Nu vill jag ha en fondvägg som går i lila/silver/svart. Finns ett snickeri på Öberga dit man kan ta möbler man vill göra om och så står Ö för materialet. Bra terapi att pyssla lite.

I helgen ska jag umgås med tjejorna eftersom Anna och lilla My är hemma från Sthlm. Blir grillat på lördag och i kväll ska vi träffas någonstans och tjattra. Ska köpa färska blommor till graven och hinner säkert hälsa på någon släkt som vill ha besök. Kanske träffa Zambo en sväng.
Nä rensa var det...

/L

Träning

Så tog jag då äntligen mig iväg till gymmet. Då personalen varit snäll och fixat gymkort och då jag faktiskt mått rätt bra idag så fanns där inga större förevändningar till att låta bli att träna. Som alltid hade jag svårt för det där att börja lite försiktigt för är jag lika på gymmet så ska det ju kännas att man tränat men det lär jag nog ångra bittert i morgon. Var i alla fall riktigt roligt att komma igång och nu hoppas jag på att ha nog med ånga till att ta mig dit åtminstone två dagar i veckan så att jag får tillbaka lite muskelmassa och helst då kring knät som ska opereras. Mår så mkt bättre psykiskt då jag får röra mig lite också.

Det fanns kvar lite energi så blev stor städning av rummet och lite garderobsvård. Vi har lagat kyckling i ugn och varit en sväng på byn. Jag börjar faktiskt hitta hyfsat bra här i Älvsbyn men ja.. finns inte så mycket att hitta till. Nästa vecka har jag varit här tre månader och har då halva tiden kvar. Tiden har gått ganska fort trots att det mesta stått stilla p.g.a semestertider och jag tror att dessa sista månader kommer att gå fortare då jag förhoppningsvis blir piggare och får göra min operation och på det sättet kunna aktivera mig mer. Sorgen ligger dock svår och tung i hjärta och sinne men det måste den får göra för min mamma var en oerhört älskad person och en älskad person sörjer man mycket.

/L

Leva/överleva

Det är en stor skillnad på att leva och överleva. Då man befinner sig i en känslomässig kris eller i en depression försöker man bara att överleva den dagen. Att faktiskt även leva med allt vad det innebär är något som i alla fall för mig helt avstannar och jag är glad om jag klarar av dom enklaste sakerna som att äta och sova och dom jobbiga dagarna räknar jag bara timmarna innan jag får släcka lyset och förhoppningsvis får vakna till en ny bättre dag. Att ha en svår depression är något som tär oerhört. Man blir stressad för att man inte orkar med det man borde orka och träffa dom man egentligen vill träffa men inte orkar och allt blir till en ond cirkel som är svår att ta sig ur. Jag mår dåligt för att det bara är mina vänner som får höra av sig till mig och för att jag inte gett något tillbaka under så lång tid som jag haft det jobbigt och så blir jag stressad över det. Det hjälper inte riktigt att mina nära vänner förstår min situation och tycker om mig oavsett utan har ändå den där stressen och dåliga samvetet inombords.

För mig har det varit så många otroligt jobbiga bitar under dom senaste 15 månaderna så det känns liksom som om jag befinner mig i en stor bubbla och inte riktigt är uppkopplad mot verkligheten. Har ingen energi alls till att ta tag i dom bitar som jag så väl behöver både för mitt fysiska och psykiska välmående.
Jag äter antidepressiv medicin men dom fungerar inte tillfredsställande så ska ha ett möte med min Kp på närpsykiatrin för att ev byta. Ska även börja ha samtal med en psykolog anknuten till Öberg och eftersom personalen tycker att det är ganska akut då dom märker att jag inte mår så bra så kanske det inte tar så länge innan det kommer igång. Har ju varit semestertider nu så allt har ju liksom stått stilla.

 Har inte själv reflekterat över att jag faktiskt gör framsteg här och om man nu får skryta över sig själv så tycker jag faktiskt att jag gjort det riktigt bra. Jag har befunnit mig i stor sorg och har samtidigt valt att genomgå behandling för mitt tablettmissbruk, avgiftat mig från dessa och haft det ena bakslaget efter det andra då det gäller hälsan. Jag kan inte få utlopp för alla negativa känslor och tankar då mitt ben är obrukbart utan allt lagras känslomässigt. Har genomgått en stor operation och väntar på nästa samtidigt som jag ska genomgå en tarmutredning för att dom misstänker att jag ev fått en inflammatorisk tarmsjukdom och får cystor som spricker till höger och vänster. Jag kan bara konstatera att har jag inte haft ett återfall hittills så tror jag att jag kan klara detta. Ska ändå erkänna att det varit väldigt tuffa dagar då det nog varit tur att jag varit där jag är nu. Då man mår tillräckligt dåligt psykiskt så gör man nästan vad som helst för att få må bättre och då är det inte lika lätt att tänka långsiktigt och väldigt lätt att man snubblar dit igen. Jag ska i alla fall fortsätta kämpa och jag hoppas att det kommer att lyckas. Som min vän Anna sa så har jag ju faktiskt ca halva livet kvar och då vore det väl fn om inte det berömda ljuset i tunneln kommer nångång! När jag är 95 kanske jag ligger där i sängen och kisar mot ljuset men bättre sent än aldrig. Eller?

/L