På lång sikt

Ibland är det förbannat svårt att motivera sig till att vara drogfri. För mig innebär det att jämt och ständigt ha ont, sakna energi och ork och därför få avstå från mycket jag hade velat orka och kunna göra. Under dom åren jag åt morfinpreparat hade jag på många sätt en bättre livskvalite hur konstigt det nu än kan låta. Det är svårt att få bort det psykiska beroendet då drogen- i mitt fall Tramadol/Dolcontin faktiskt gav mig en hel del positiva effekter innan det hela spårade ur. Många gånger har jag tänkt att nä nu struntar jag i behandlingen och åker hem, fixar tabletter, slipper värken och mår bättre psykiskt-tillfälligt. Det gäller då att komma ihåg det där tillfälligt och att det bara är en kortsiktig lösning och att tre tabletter per dag fort blir 10-20 tabletter och hur det var att inte orka stiga upp ur sängen förrän kroppen fått sin dos Tramadol den var van vid. Det är väl så med det mesta. Långsiktiga lösningar är bättre än korsiktiga lösningar. Gäller att få in  det i ärthjärnan bara :)