Väntan

Det mesta känns rätt hopplöst just nu. Som jag skrivit förut har såret gått upp så efter ett års väntan på läkning har jag nu fått börja om från början. Mkt ska placeras innan jag kan åka hem så hemgången i morgon blir nog inte av. Måste lära mig att ta insulin och kolla socker och såret ska läggas om och vardagen ska fungera. Känner en rätt stor press på att gå ner fort så att dom fhv kan sy igen såret och att det håller. Ser ingen ände på något...

Har i alla fall fått rå om Åsa som farit ända från halmstad för att stötta mig och vara med på planeringsmötet. Hon har varit upp här varje dag. Eva har också varit här och hälsat på och varit med på mötet. Så också Anso. Har verkligen tre underbara mostrar och dom betyder såå mycket!

Idag mötte jag min älskade mycket gravida vän i korridoren. Pojken verkar ha det för bra där inne. Dom visste inte om dom skulle stanna eller åka igen. Det var tredje varvet dom var där. P såg liiiite less ut. Kom uuuuuut nuuu! Vi längtar!

Nu ska jag rulla iväg och få mig lite kaffe. Varenda kanal handlar om nyvalet.