livlangtanlinda

Nu har jag åter landat i Luleå efter en underbar vistelse hos moster. Mitt liv var så mkt lättare under dom två veckorna jag var där. Att ha någon som hjälper en och få ordentliga måltider samt social samvaro och trygghet var såå skönt. Att vara ensam i min situation känns en aning otryggt då jag mitt i allt kan ramla och inte ta mig upp för att inte tala om allt jag helt enkelt inte kan göra själv längre. Jag skulle behöva en personlig assistent några timmar per dag men det är visst oerhört svårt att få det och lång handläggningstid. Jag vet faktiskt inte hur detta kan lösas. Ska ringa min läkare på vårdcentralen på onsdag och berätta hur allt är just nu.

Idag har jag varit i Sunderbyn ( nähä?!) och fått såret kollat. Kirurgen tyckte att det såg renare och en aning grundare ut. Ska dit en gång i veckan för kontroll och sen ska distriktsköterskorna lägga om en till två gånger i veckan. Det enda som finns att göra är att gå ner dom där kilona och med höjd cortisondos är det oerhört svårt då man går upp i vikt av cortison. Kan ju heller inte röra på mig så det känns som en nästintill omöjlig uppgift. Kan heller inte laga min mat eller stå och göra nyttiga sallader och det förenklar inte det hela. Färdig mat är tyvärr det som gäller och näringsvärdet i dessa är ju långt ifrån näringsvärde i egen lagad mat (nyttig)

Hade även tid på hud och det bestämdes att jag på måndag ska bo på patienthotellet någon vecka för att få intensivbehandling för huden som är katastrof dålig. Huden ramlar av både i handflator och fotsulor. Får sprickor och sår och det är rätt smärtsamt :( Har aldrig tidigare haft problem med inflammationer i händerna men nu är det fruktansvärt ilsket. Med ett trasigt ben och händer som knappt går att använda blir vardagen ganska så komplicerad. Att ha hälsan är ovärderligt men det var ju nåt man sällan tänkte på då den var ok. Mycket kan köpas för pengar men tyvärr inte hälsan :(
Jag hade gett mycket för att få vara frisk och stark och slippa ständiga smärtor och sjukdomstillstånd.
Ska i alla fall bli skönt att få bo på hotell och få hotellfrukost och ordentliga måltider. Enligt vännen P så är där jättefint och trevlig personal. 

I morgon ska jag ääääntligen få träffa den nya lilla människan Edvin. Pernilla och Patriks lilla gosse. Jag har ju tillbringat största tiden på sjukhus sen den dagen han anlände så har inte haft möjlighet att träffa honom ännu. Det känns ungefär som när tomten skulle komma då man var barn. Det ska bli såå roligt och spännande. Nu får det bli lite film innan sängdags.