Umeå

Till veckan på onsdag bär det iväg till umeå. Vet inte riktigt hur jag ska klara resan dit i nuvarande tillstånd men det löser sig nog. Man kan ju åka bårbil men det är inget alternativ känner jag. Gjort det från Arjeplog till sunderbyn och man ligger på en väääldigt smal brits baklänges. Inte bekvämt. Blir till att sitta och har bett om hela baksätet så bara hoppas det blir så.

Känns sådär att åka dit...låg ju där förra året och höll på att bli tokig. Blandad rörig avd med slitna lokaler och personal brist och dementa personer som ropade dag som natt. Fhv hamnar jag på en lugnare avd och kan dom bara hjälpa mig kan jag sova i källaren.

Mina mostrar Eva och Åsa är helt otroliga. Dom har jagat mina läkare, ringt runt och gjort en skrivelse till patient nämnden och landstinget om hur illa allt har skötts. Vi har blivit lovade möte med alla inblandade läkare och att dom tillsammans ska prata igenom mitt fall och komma fram till en lösning men som vanligt föll det och ingen vill ta något ansvar och hänvisar till varandra. Själv har jag ingen ork längre så är såå tacksam över att få hjälp!

Bror Magnus har varit hit med snus idag och räddade helgen. På tisdag ska han hämta mig så jag får åka hem och packa lite. Ett problem är det ju att ta sig in och uppför trappan...har ju liksom inte tagit ett steg på närmare tre veckor. Har inte mkt kvar av muskler :(
Kommer bli en lång väntan och ligger liksom bara av tiden fram till onsdag. Hade jag kunnat klara mig hemma så hade jag ju kunnat åka på permission men det går ju inte :(
Bara finna sig i det men har sån hemlängtan och kisse längtan så det finns inte.

Trevlig helg!