livlangtanlinda

Måndag igen. Helgen har faktiskt gått ganska fort trots tristess på hög nivå. Igår hade jag besök av mina fina vänner Camilla, Pernilla och Maria och det var såå roligt! Vi hade så mkt att prata om så att jag blev hes :) Det är helt otroligt hur länge vi känt varandra och hur många minnen man delar då man vuxit upp tillsammans och delat barndomstid och tonårstid och helt plötsligt är man medelålders!? Hur fasen gick det till? Det finns ju ingen som känner en så väl som sina vänner och vissa vänner verkar finnas i ens liv för att stanna. Vad vore man utan sina vänner? En liten vattenpöl kanske? Tack för att ni finns och ni vet vilka ni är och jag vet var era brevlådor bor och är tacksam över att jag inte är en vattenpöl.