Det verkar banne mig bli av!

Ja jäklar...allt tyder faktiskt på att operationen blir av! 3 års väntande och lidande verkar faktiskt ta slut på måndag 😊 det känns helt overkligt, en hel del skrämmande blandat med glädje och nervositet. Idag har vi haft inskrivningssamtal och jag har fått träffa narkosläkaren samt kirurgen L-G som ska operera och som är bäst i hela norra sverige på komplicerade knäplastiker. L-G har sett dagens provresultat samt inspekterat hudkostymen och han är helt för operation :) Då jag satt med narkosläkaren kom han dit och enligt narkosläkaren gör han det ca 1ggr per år och då operationen är mer komplicerad. Det för att höra om anesti läkaren har frågor till honom.

Har nu förstått att det är en väldigt stor och komplicerad operation. Har inte fått in det i skallen men nu är det dags att göra det. Måste erkänna att jag är mer orolig nu när jag vet mer. Det är inte ofta dom byter båda knälederna samtidigt och L-G talade om att operationen kommer att ta hela dagen och att dom är två team som jobbar. Han förberedde mig på att man brukar ha väldigt ont och att det i mitt fall kommer att kosta en del blod, svett och tårar nu när båda knäna ska opereras och att jag antagligen kommer kräva längre vårdtid men blir förflyttad till Sunderbyn senare.

Det dom funderar på är smärtlindringen och hur dom ska få en att fungera. Subutexen blockerar ju andra opioider så vet inte hur dom ska göra. Skulle bara ta halva dosen på operationsdagen och dom pratar kring att lägga ryggmärgsbedövning dom första dagarna men problemet med smärtan kommer när dom tar bort den och då måste något sättas in och dom pratade om metadon. Känner mig lite orolig för smärtan samt att jag ska få världens abstinens. Låter som en väldigt dålig kombination.

På söndag ska jag flytta till avdelningen för att duscha med special tvål och förberedas för op. Kommer nog inte sova så bra...Det sista jag sa åt L-G var att han ska äta en ordentlig frukost! Kommer ligga på uppvaket hela natten då dom vill ha koll på allt. Det kommer bli en lååång helg. Tusen tack för alla hållna tummar! Tror dom hjälpte :)

Hjäääääälp :) trevlig helg!

Umeå

Sitter i en taxi på väg till Umeå. Känner mig som ett barn på julafton, såå förväntansfull. Om allt går enligt planen så kommer jag att ligga på operationsbordet på måndag för att få nya knäleder, äntligen! Man brukar ju säga tredje gången gillt så bara hoppas på att den gamla klyschan stämmer. Tänk...jag kanske kan gå igen snart! Jag kanske vaknar ur narkosen med två raka ben med nya knäleder! Hur underbart hade det inte varit? Men jag vågar inte riktigt tro att det nu ska bli av. Har fått bli besviken alltför många gånger. Jag vet att dom kommer att ta prover och är rädd att infektionsprovet kommer vara högt. Blodsockret har legat högt flera dagar och brukar göra så när jag har infektion i kroppen. Nåja...bara hoppas på att det inte är så. Är lite orolig för att sövas då syresättningen blivit så låg dom tre sista gångerna och sist väckte dom upp mig med den där tuben kvar i halsen. Mindre trevligt. Inte helt lätt skriva i en bil som skakar så jag återgår till att titta på träd träd och lite träd.

Jul igen

Igår kom min moster med son, son hustru och barnbarn från Arjeplog och hälsade på. Dom skulle sova hos mormor så Eva hämtade upp mig och moster anso och vi åkte och handlade samt hämtade kina mat och sen åkte vi till mormor och åt allihopa. Fick äntligen träffa och krama lilla Nemi som var bedååårande charmig. Jag skulle ha firat jul med dom uppe i Arjeplog men låg ju på sjukhus så vi hade lite julafton igår i stället 😊 Jag fick en frän köksklocka, fina påslakan, en tavla och ett jättefint kort i svartvitt av Nemi. Sen fikade vi och kollade lite på mello. Har haft rejält ont idag av trappklättrandet men det var det värt. Skönt komma ut lite! Det som räddar mig nu är ljudböcker. Helt inne och plöjer den ena efter den andra. Just nu är det en man som heter ove som är jättebra! Lyssnade ut Morgan Allings självbiografi i morse och den kan jag rekommendera. Lättlyssnad och tänkvärd om hur man kan vända svårigheter i livet till resurser.
Nu farmen och sen lyssna lyssna bok. I morgon är det många viktiga samtal som ska ringas och ett hembesök.

Operationstid...igen

Dags för en liten uppdatering. Har inte haft orken att skriva på ett tag. Har i alla fall varit hemma en vecka nu och det har varit både skönt och jobbigt. Helt plötsligt ska man klara allt själv och se till att få i sig mat och mediciner samt insulin på rätt tider. Har hamnat i ett jätteskov så hud och leder är inte så samarbetsvilliga och kan inte pröva någon ny medicin förrän efter operationen. Apropå den har jag nu åter fått en tid för operation. Den 29/2 är det dags och jag har just insett att det inte är så länge dit. Ortopeden som ska operera ringde igår och han nämnde något om att jag skulle komma redan om en vecka på fredagen och bo på hotellet några nätter. Det skulle ringa någon operationsansvarig så då får jag dom exakta uppgifterna så jag kan boka sjukresan ner och till det krävs ett intyg och ortopeden här i s-byn hade såklart inga lediga tider att ringa upp mig på så får jaga dom på måndag.

Jag bara hoppas på att det blir av nu. Är tyvärr rädd för att något ska komma emellan. Det känns som att jag har hög sänka och mitt blodsocker ligger väldigt högt och det brukar göra det då jag har någon infektion i kroppen...:( jag äter fortfarande pencellin men det är så svårt att avgöra om det är skovet eller en infektion som gör att jag inte mår nåt vidare. Jag hoppas att huden hinner bli bättre och jag gör allt för att äta nyttigt och vitamin boosta kroppen samt lyssnar på avslappning/meditations skivor för är så extremt stressad invärtes. Har bara en önskan nu och det är att jag vaknar efter operationen och har två nya knäleder och raka ben! Det bara måste bli av nu!

Min fina vän Camilla har varit här två dagar och hjälpt mig att städa och rensa i lägenheten. Det är så fint nu! Hon har städat skåpar och kylen, diskat, dammsugit, skurat och fejat. Hon har kommit tidigt på morgonen då hon lämnat sin son på skolan så jag har fått kaffe på sängen då jag på morgonen är så stel och har ont och inte kommer igång förrän sköterskan varit hit med medicinen. Det är så mysigt att ha sällskap och en underbar känsla att ha städat då dammtussarna anfallit och renskinnet helt plötsligt släpper mer hår än en hund och håret är typ överallt.

På måndag ska jag få ett hembesök av ansvarig läkaren av subutex. Vill inte äta den medicinen så vi måste bestämma hur vi ska göra med det. Jag tycker inte att jag mår så bra på den men samtidigt behöver jag den mot smärtorna. Jag hoppas på att kunna börja fasa ut den efter operationen.

Trevlig helg!

Never ending story

Fortfarande kvar på sjukhuset. Det är helt otroligt dåligt och fruktansvärt kränkande att behöva vara på sjukhuset pga att berörda inte kan komma fram till hur denna medicin historia ska skötas. Jag har varit inlagd sen den 22 dec med undantag på två dagar så jag behöver ju knappast säga hur mkt jag vill hem. Nu är det hela uppe på chefs nivå där den ena chefen inte är anträffbar. Ska jag behöva lida för att deras rutiner inte fungerar? Jag är så jäkla arg så det finns inte. Är så less på att bli behandlad som skräp. Jag har inte valt denna situation! Kan inte göra nåt heller och det känns fruktansvärt. Fortsättning följer.

Subutex

Nu är jag så arg och besviken så det känns som att huvudet ska explodera. Jag började förbereda personal och läkare att dom skulle planera inför min hemgång redan i måndags för att jag skulle hem igår. Tror ni att dom fick till det? Självklart inte. Vi hade vp möte med hemsjukvården och läkaren M från beroendeenheten som satte in mig på subutex som smärtlindring. H sj vården ska dela ut dessa då dom är narkotika klassade och detta blev en stoooor sak för h sj vården. Ok att dom jobbar enligt sina regler men upplever dom som väldigt  trångsynta och dom har krånglat till allt onödigt mycket. Min läkare Marcus har misskött min medicinering och återkopplar aldrig och man får aldrig tag på honom. Jag kände mig så kränkt på mötet och blev anklagad för att tagit andra opiater vilket jag Absolut inte gjort! Detta grundas på att gamla recept på oxynorm hämtats ut men jag ville ej ha tt på apoteket utan gjorde mig av med dessa och dom har aldrig varit innanför mina dörrar. Men det hjälper inte vad jag säger...det är så jäkla förnedrande. Jag vill verkligen varna alla för att börja med subutex. Det är förnedrande att ta dom och dom verkar inte gå att sluta med. Varje dag måste jag få dom utdelat av hsj vården och lämna pinkprov när som helst.   Vissa har även tittat mig i munnen för att se att dom är borta...vad fan tror dom? Att jag ska spotta ut dom halvt smälta och rulla ut på gatan och sälja dom?
Kan inte nog säga hur mkt jag ångrar att jag började med dem!

Trassel

Igår var allt klart inför hemgång men idag var det tydligen inte det. Det ska vara ett vårdplanerings möte innan och det verkar väldigt svårt att få till...så just nu ligger jag på sjukhus för att min hemgång inte kan bli av innan mötet. Började tjata redan i måndags att dom måste kontakta hemsjukvården så att allt är klart innan fredag. Har sagt ifrån ordentligt att jag inte tänker stanna här för att dom inte får till sitt möte. Det verkar som att hemsjukvården halar på det hela...fattas väl personal men det tänker inte jag lida för. Jag har varit hemma två dagar sen 22 dec och snurrat runt på x antal avdelningar. Jag är så less denna byggnad så kan inte ens uttrycka det med ord. Det enda jag vill är att vakna upp i Umeå med nya knäleder.

Diabetes ssk har varit här idag och pratat kring diabetesen. Jag har nog knappt fattat att jag har fått det. Det har varit så mkt annat så har liksom inte tagit in det. Ingen har heller haft hand om den och själv har jag mer eller mindre chansat vad jag ska ta i insulinväg. Nu har jag fått lite mer information och ska även få hjälp med allt som rör diabetesen av diabetes ssk på min vårdcentral.

Efter många jäkla om och men ringde läkaren från beroendeenheten upp. Har skickat massa sms utan att få svar. Åsa har också ringt och messat men han har ej behagat ringa upp...Han är nästan aldrig i tjänst och han påbörjade medicin ändringar som han ej följt upp. Fick ingen information kring subutexet jag får mot smärtorna och har blivit lovad samtalsstöd 4 månader. Det har skötts så dåligt så går ej beskriva. Nu är högre instanser inkopplade så jag hoppas att det ger nåt. Jag är så jäkla less på att bli dåligt behandlad och bemött. Bli aldrig sjuk!

Rikedom

Man är rik om man har sin vän på behörigt avstånd, då man bara kan lyfta luren så är ens vän i andra änden och tillsammans skrattar man åt det bedrövliga. Det är befriande att veta att det finns personer man kan väcka mitt i natten om behovet finns. Det stämmer verkligen att man inte kan köpa allt för pengar. Vänskap och hälsa går inte att köpa. Jag väljer alla gånger vännen i telefonen som alltid får mig på bättre humör än papperslappar på banken. Visst är det så att livet blir lättare med en stadig ekonomi, det kan man inte komma ifrån men mycket av livets godheter är gratis. Vänskap, kärlek och att sitta vid havet och titta på en solnedgång kostar inget mer än att försöka vara en bra vän och partner tillbaka. Nu undrar ni om jag gått och blivit religiös eller så. Svaret är nej. Har bara pratat med en vän och reflekterade bara över att jag är rik som har så fina vänner.

God natt!