Umeå

Sitter i en taxi på väg till Umeå. Känner mig som ett barn på julafton, såå förväntansfull. Om allt går enligt planen så kommer jag att ligga på operationsbordet på måndag för att få nya knäleder, äntligen! Man brukar ju säga tredje gången gillt så bara hoppas på att den gamla klyschan stämmer. Tänk...jag kanske kan gå igen snart! Jag kanske vaknar ur narkosen med två raka ben med nya knäleder! Hur underbart hade det inte varit? Men jag vågar inte riktigt tro att det nu ska bli av. Har fått bli besviken alltför många gånger. Jag vet att dom kommer att ta prover och är rädd att infektionsprovet kommer vara högt. Blodsockret har legat högt flera dagar och brukar göra så när jag har infektion i kroppen. Nåja...bara hoppas på att det inte är så. Är lite orolig för att sövas då syresättningen blivit så låg dom tre sista gångerna och sist väckte dom upp mig med den där tuben kvar i halsen. Mindre trevligt. Inte helt lätt skriva i en bil som skakar så jag återgår till att titta på träd träd och lite träd.