Vet inte vilken gång i ordningen. Börjar bli en inventarier här. Personal- allt i från vaktmästare, apotekspersonal, sjukvårdspersonal och bibliotikarier hälsar glatt och tycker det är såå roligt att se mig på två ben. Ja det är helt otroligt att jag faktiskt gör det. Sånt man tar förgivet tills man inte längre kan det.
Det går sakta men säkert och med tanke på otaliga månader i rullstol så måste det få ta sin tid för muskler och muskelminne att åter få tid till uppbyggnad och inlärning. Hemma och korta sträckor tränar jag utan krycka men ute känns det lite för instabilt ännu.
Just nu åter på Ava. Behöver inte dra omständigheterna för dom är lika varje gång. Ska skriva en bok...nej ett helt gäng! Jakten på infektionen 1, 2,3, 44, 67,88,97,128.
Jag har hemskt tråkigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar