Jag var 18 år då jag en morgon vaknade och hade knän som fotbollar. Förstod ingenting och kontaktade vårdcentralen och blev remiterad till reumatologen. Blev skickad till Spenshults reumatikersjukhus och där fick jag diagnosen psoriasis artrit psoa. Jag var runt 20 år då diagnosen ställdes och jag bara sprang ut i skogen och bara grät. Hade 4 härliga veckor på spenshult som fylldes av olika träningsformer och möten med liksinnade.
Jag har alltid fått höra att psoa är en relativt snäll reumatisk sjukdom. Med faciet i handen och utlåtande från läkare så har jag en väldigt aggressiv variant. Inga mediciner hjälpte och fick allergiska reaktioner.
Hade jag vetat då vilket helvete denna sjukdom skulle föra med sig hade jag nog kastat in handduken. Jag har aldrig tänkt på alla följdsjukdomar som förr eller senare kommer. Jag har fått diabetes pga mkt cortison, binjuresvikt,högt blodtryck, skör i skelettet och helvetet med mage och tarm med stomi som följd. Har två nya knäleder men övriga leder är i stort sett förstörda. Har skador i ryggen och ingen vet om jag kan gå igen. Just nu går jag med gåbord. Nu när jag varit sjuk så länge så uppkommer bara nya saker. Psoa har varit långt ifrån snäll mot mig.
Nog är det tur vi inte vet i förväg hur livet ska bli och vad som komma skall. Det är så jäkla orättvist och hemskt ibland och jag kan tänka mej att du många gånger haft tanken -Varför?!
SvaraRaderaMen å andra sidan så händer det ju faktiskt bra, goda och roliga saker också. Bara sådär! Helt plötsligt utan förvarning, man vet som sagt inget om sin morgondag...
Du lyser trots allt elände upp min dag iaf. Du är en briljant person och berättare.
Kram Veronica