Idag har jag haft besök av kollega Eva. Det var längesen vi sågs så det var trevligt träffa henne igen! Tyvärr hade jag tid på magnetröntgen igen så då var hon ju tvungen att gå :-( En halvtimme innan kom dom med lugnande och morfin och denna gång gick det väldigt bra. Jag hade påtalat att det krävs en del för att det ska hjälpa och denna gång räckte det för att kunna ligga på den där stenhårda britsen och ligga som en sardin totalt ihopbuntad. Har räknat ut att jag gjort 10 magnetröntgen sen nov. Nu skulle dom kolla levern eftersom dom sett något där.
Allt material ska nu skickas till Manchester och sen är det bara att vänta...är rätt orolig för språket men det borde ju vara mitt minsta problem. Det är många motstridiga känslor. Jag vill ju åka dit och då helst överleva och bli bättre men vill verkligen inte göra operationen. Jag vill dit och ta bort bråcket och lagas och inte ta bort nån ändtarm. Men tyvärr läcker det där och orsakar alla infektioner så har inget val. :-(
Jag har sån hemlängtan! Jag är spyless på att vara här! Jag vill ha taccos!
Jag är säker på att allt kommer gå bra för dej! Tänk vilket äventyr få åka till Manchester. Språket kommer du klara galant. Ta med ett lexikon så har du ifall det kniper. Det blir nåt att skriva om i din kommande bok. Kanske du träffar Mr Right just där och blir bosatt i England!? Du vet, större "mirakel" än så har inträffat. Vem vet vad gudarna har lagt upp för planer i ditt liv.
SvaraRaderaAll lycka och kärlek till dej ❤