Inte pigg alls. Världens ledskov som gör att jag knappt kan ändra ställning i sängen utan att skrika. Stomin bråkar och påsarna sitter uselt. Eftersom hela tjocktarmen ligger i stomibråcket är det svårt att få ut nr två. Får försöka trycka på bråcket men det gör ont. Har hemska kramper i tarmen och är ständigt uppsvälld. Väntar bara på nästa infektion eller sepsis för innan jag kommer iväg till Manchester om dom ens tar emot mig hinner det nog hända nåt akut. Jag både fasar och ser framemot att åka. Blir det min sista resa och i vilket skick kommer jag vara i efteråt? Ska jag chansa och operera eller ja det som nu? Nej det går inte för min kropp klarar inte mkt mer. Även om det låter väldigt banalt om man ser till allt som hänt så har jag nu infektion i båda öronen.
Jag orkar inte vänta längre...jag vill veta om och när jag ska opereras. Jag blir galen av att bara ligga här med 6 påsar dropp per dag. Syresättningen och blodsockret ligger inte bra. Nu har dom höjt insulinet och fortsätter sänka cortisonet så blir bara sämre.
Moster Anso kikade förbi idag. Mkt trevligt! 😀 Vi skulle äta glass i solen men tyvärr orkade jag inte sitta så länge 😞 sommaren ger mig ångest när jag ej kan vara ute. Ursäkta gnälligt inlägg! Men ibland får man vara svag 🌸
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar