I morgon är det dags för min första permission sen i julas. Jag och Laila ska ta hk bussen och åka in till stan och strosa runt i affärer och ta en fika. Ska bli underbart att få lämna dessa fyra väggar och sjukhuset och komma ut och göra något normalt som andra tar för givet. Men måste erkänna att det även känns lite pirrigt och har nog blivit lite folkskygg då jag levt här i en bubbla under så lång tid. Tror jag tar med mig en filt och sätter över huvudet men skulle nog i stället få allas blickar på mig då ☺ känns väldigt roligt och jag hoppas på att min kropp är i ett ok skick men som det känns just nu så tror jag att det ska gå fint. Nu har jag ju världens i landsproblem. Vad ska jag shoppa? För visst måste man shoppa om man går eller rullar i affärer? Vet inte om något jag verkligen behöver och shoppa kläder är lite onödigt då jag i nuläget måste shoppa så stora pga bråcket och dom blir alldeles för stora då det är borta när det nu blir.
Mår fortfarande inget vidare psykiskt. Har minskat subutexdosen kraftigt och dom höjer måbra substanserna ex serotin och dopamin och när man sen inte tillför hjärnan med detta längre så börjar man må mkt sämre så det är inte så lätt just nu. Tycker det var nog jobbigt med allt annat men tydligen kan man alltid må sämre. Vill inte ta subutex längre för dom hjälper inte längre mot smärtan och blockerar all annan smärtlindring ex morfin så det är jättesvårt att smärtlindra mig. Dessutom är dom väldigt starka. Har ätit en hög dos och dom gör en lite "lobotomerad" så nu kommer många bedövade känslor och tankar fram. Väldigt jobbigt och funderar varje dag på att gå tillbaka till min vanliga dos men jag ska försöka att fortsätta trappa ner tills dom är helt ute. Märker att mina andra smärtstillanden hjälper bättre ju lägre dos jag har av subben. Har säkert skrivit om detta 100 ggr förut men det kan inte hjälpas.
Hade ett långt samtal med Pernilla igår. Det gjorde mig så gott och vi har alltid så mkt att avhandla och mysterier att lösa ;) hon skulle komma hit till veckan. Längtar för saknar min vän! Jag blir så jäkla arg på dessa sjukdomar och att vara fånge i sin kropp som hindrar mig från att kunna göra normala saker med mina vänner! Jag är så glad och tacksam för besök men jag vill ju umgås utanför detta j.?la sjukhus. Gå på stan, hälsa på, vara i stallet osv. Men om min remicade behandling fortsätter att ge effekt kanske jag kan åka ut och göra lite annat. Jag och Laila har planerat ett stallbesök snart. Läääängtar!
Annars ska läkarna tydligen ha nåt möte och planera min fortsatta behandling. Tycker jag har hört det x antal ggr förut. Men jag vill veta hur allt ska bli och när och var jag ska opereras. Är fortf inte där ännu men vill ju veta vad det är som krävs för att en op kan bli av. Har i allafall börjat gå i korridoren med gåbord och dom nya skorna är såå bra. Ska ta en vända med personalen idag.
Nu ont efter allt skrivande så nu ska jag se lite wahlgrens värld. Mkt lättsamt.
Ha det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar