Återhämtning

Har funderat lite på att sluta blogga men har lite svårt att komma till något beslut. Då jag inte orkar blogga så ofta så blir det lite prestationsångest även om ingen kräver att jag ska skriva inlägg utan det kommer ju enbart från mig själv. Samtidigt har jag ju bloggat så länge om min resa och det känns samtidigt synd att sluta mitt i. Bloggen är ett bra redskap att kunna gå tillbaka till för mig själv och läsa och titta tillbaka på allt som hänt. Men jag hade så gärna velat skriva om något roligt. Mina inlägg blir ju tyvärr av dom dystrare slaget eftersom saker är som dom är men jag är såå less på att skriva, leva och andas sjukdom. Får fundera lite till.

Har skrivit det förut men det tåls att upprepas. Jag är så OERHÖRT tacksam och glad över era otroligt varma och fina kommentarer! Jag menar absolut inte att dissa någons kommentar men har inte haft orken, har inte orken att svara alltid och ibland är svaren så många så har inte mjh att svara alla. Min telefon är trasig ( igen ) så får fortfarande sms från då jag låg i Göteborg och mina svar går inte alltid fram. Min display är snart oläsbar och tror det blir min 7e telefon sen jag lades in här på sjukhuset 😳 jag är verkligen allergisk mot teknik. Vet inte vad jag gjort utan Magnus som hjälpt mig. Nu har även plattan fått nån knäpp.

Har inte mått bra alls efter operationen. Känner mig väldigt låg och oerhört trött. Dagarna blir oerhört långa då man inte har orken och lusten att fördriva tiden med ex en serie. Har heller ingen ro utan påbörjar den ena boken efter den andra och lyssnar några minuter och sen byter jag. Inget är liksom bra. Funderar väldigt mycket på framtiden och hur allt ska bli. Det känns inget vidare att inte ens veta var jag ska bo. Även om jag mer än gärna vill skrivas ut och påbörja ett normalt liv så är det lite skrämmande att inte ha personal och ett larm att trycka på. Jag är rädd att bli isolerad och inte kunna och orka komma ut. Det jag allra helst vill är att skaffa en liten hund som sällskap och då tvingas jag ut och har någon som ger livet mening men vad gör jag med den om jag måste in på sjukhus igen. 🤕
Har inte så höga krav. En lgh jag kan trivas i, något meningsfullt att göra på dagarna. Kan jag inte jobba så vill jag gärna hitta något ideellt men ingen aning om vad det ska vara, gärna något med djur. Vill skaffa hund eller katt, komma upp i sadeln igen, umgås med nära och kära, träna upp kroppen och som bonus kanske hitta kärleken 😍.

Just nu får jag åter antibiotika då det blivit infektion i någon slags vätskeansamling mellan näten i buken...den vätskan ska tydligen inte vara där. Dom tar prover i stort sett dagligen för att hålla koll samt att jag gjort röntgen. Detta gör att jag inte kan få remicade så lederna börjar bli ganska så dåliga. Tål heller inte antibiotikan så hela huden är angripen och har sån klåda så håller på att bli tokig. Försöker träna varje dag och något som är enormt positivt är att jag inte alls blir sådär oerhört trött i ryggen då jag går. Tror det till stor del beror på att den 4 kilos bollen som hängde på sidan nu är borta! 🙂 balansen däremot får vi jobba med, är ju van att ha tyngden på vänster sida. Har fortfarande inte vant mig vid att den inte är där utan blir ofta positivt överraskad.

Försöker att tänka på att ta en dag i taget men är stressad över allt som måste ordnas. Tycker inte om att inte ha kontroll. Nu vill jag bara börja må bättre både mentalt och fysiskt men har genomgått en stor omfattande bukoperation så det kanske måste få ta sin tid. Ofta får man ju en reaktion efteråt och så har det blivit för mig. Bara jag tänker tillbaka på Göteborg och operationen får jag ont i magen. Det var så fruktansvärt traumatisk på alla sätt och den upplevelsen önskar jag ingen!

I kväll börjar solsidan. Alltid något!