Det positiva i det negativa

Det är svårt att hitta något gott med alla mina år på sjukhus. Men under dessa år träffade jag en väldigt fin person-Laila som jobbar där som sjukhuspräst. Hon besökte mig ofta och man hinner ha många samtalsstunder på över 3 år! Hon har sett mig i bedrövligt skick där utgången varit oviss och kommit upp till intensiven då jag legat där och besökt mig på olika avdelningar.  Eftersom mitt eget minne av denna tid är väldigt diffus så brukar jag fråga henne om jag undrar över något kring mående och händelser. Vi lärde känna varandra väldigt bra och en vänskapsrelation byggdes upp och tycker verkligen om denna snälla och empatiska människa! Hon har ju funnits där för mig under så lång tid och vetat mer om mitt hälsotillstånd än jag själv och mina anhöriga. 

Jag hade helt klart en annan bild av att " prata" med en präst. Jag trodde att det skulle vara mer religiöst prat och att Gud skulle vara med oss i varannan mening och satt och tänkte på att jag absolut inte fick svära och vad händer då? Jo man svär 🙂 men så var det inte alls! Våra samtal var bara lättsamma och trevliga! Jag tycker att detta med att vara präst och religioner är intressant så det har varit jag som har frågat frågor och berört ämnet. Jag har fått mkt mer ut av att samtala med Laila än med någon psykolog/terapeut. Jag var till sjukhuskyrkan under några tillfällen och tände ljus för mina anhöriga och det vilar som ett lugn där.Tänk så otroligt många människor som tagit sitt sista andetag på sjukhuset och så många bedrövade anhöriga som fått ta farväl av en älskad familjemedlem. Så otroligt bra att kyrkan och sjukhusprästerna finns som kan ge stöttning och tröst! Då mamma somnade in på sjukhuset så ville mormor gärna att en präst skulle komma till rummet och sjunga en psalm. Det var så vackert! 

Igår var jag och Laila på stan och tog en fika och shoppade lite. Så kul att träffas igen och utanför sjukhuset! Tyvärr bestämde sig mitt knä på att börja konstra delux så kunde inte springa runt i så mkt i affärer. Min plånbok jublade dock 🙂. Fick i af med mig några öronhängen, tvål och tvålkopp samt en rosa klänning. Det är detta som skiljer mig från andra. En " vanlig" människa hade säkert känt sig nöjd med dessa inköp medans jag hade en dålig dag på jobbet 🙂

Så det finns alltså positiva saker med mitt maraton "sjukhushäng". Att jag träffade på Laila är def det. Har även träffat på andra otroligt gulliga människor och utvecklats en del och lärt känna mig själv bättre. Att ligga på en sal i en säng 24:7 i 3,5 år med sig själv som enda sällskap ( oftast) gör att man gör det! På gott och ont. 

                    jag och Laila 

Trevlig helg!