en dag I taget

Just nu lever jag inte. Jag bara överlever. Törs knappt andas för att jag är så rädd för att höften ska luxera igen. Tar bara en dag i taget och hoppas på att slippa åka in till akuten. Idag är det en vecka sen sist. Jag har pratat med ortopeden och tyvärr måste jag mest troligt re operera höften. Har den väl börjat luxera så lär det fortsätta. Kan inte förklara hur oerhört tråkigt det känns att behöva göra om det. Ska det lika göras om vill jag ju göra det nu! Men tyvärr går inte det då höften och såret måste få läka några månader först 🙄 så att gå här hemma och bara vänta på en ny operation känns inget vidare...

Varit till sjukgymnasten i veckan och hon förklarade vilka restriktioner jag nu måste följa. Får helst inte böja höften mer än 90 grader. Det innebär ex att jag inte kan ge Egon mat, ta på skor, strumpor osv. Detta har jag gjort innan jag visste vilka restriktioner som gällde och det har gått bra. Då jag sa det till ortopeden sa hon att om det gått bra och höften ej hoppar så kanske den rörelsen fungerar. Då höften hoppat har jag böjt mig fram och samtidigt vridit mig framåt och åt sidan. Därför chansar jag nu lite men om den luxerar igen av en böjning framåt över 90 grader får jag nog undvika allt sådant och ta mer hjälp av hemtjänsten. Så nu är jag otroligt försiktigt med snabba rörelser, böjningar och vridningar. Jag kan säga att det är rätt ångestladdat att gå i duschen. Hur roligt är det om höften luxerar då man sitter där naken och inte tar sig någonstans och måste ringa ambulansen? 🙄

Så man kan säga att livet är rätt trist just nu. Törs inte göra så mkt. Jag löser mkt korsord, lyssnar på ljudböcker, ser serier, skriver lite dikter, lagar lite mat (kors i medaljongen) åkt ut några svängar men är rätt bökigt med HK bussen och dessutom suuuger taxi. Har börjat träna lite men det känns inte så motiverande att träna upp höften och musklerna om jag lika ska göra om hela operationen. Men det skadar ju inte.

Jag väntar på min el rullstol som aldrig verkar komma. Den skulle ge mig så mkt frihet! Att bara kunna åka och handla. Vilken lycka! Kunna åka till stallet och snosa mule mm.

Man ska ju ta tillvara på livet men om man inte kan det då? Jag känner mig så jäkla fångad I min kropp. Känner bara att åren går och att allt bara kretsar kring sjukdomar och operationer. Sen är jag så jäkla less på människor vars största problem är vad dom ska äta till middag som hurtigt tycker att man ska " kämpa på" vad tror dom man försöker göra? Och människor som säger att dom verkligen lider med en och tycker att ens tillvaro verkar hemsk men aldrig skulle göra något för att underlätta med att ex hälsa på. Det är så lätt att säga saker. 

Nu har jag varit och hämtat ut en jacka jag säkert inte kan ha. Nu har jag verkligen köpstopp. Fy fasen vad det har blivit dyrt att handla mat! Nu är det gröt som gäller. I detta hushåll är det Egon som får äta två rätters varje dag. 

Trevlig helg! ❤️