kloka stenar+ Carola

Jag och Pernilla har varit vänner så länge jag kan minnas. Har kort på oss då vi är i 4 års åldern och blivit övertalade till att posera som tomte och lucia och sedan dess har vi hängt ihop.
 Man kan nog lungt säga att jag och Pernilla var en aning aktiva och högljudda tillsammans och jag vet inte om det var en komplott, men plötsligt skulle Pernilla byta skola och flytta till Bergviken :(  då hon väl flyttade tillbaka hade jag och familjen flyttat till Lerbäcken och jag började på norra örnässkolan i stället. Av någon anledning fick vi inte tillbringa mer skoltid ihop men på gymnasiet valde vi såklart samma linje- vet dock inte om det var så bra, för tillsammans förvandlades vi till oansvariga, sprättiga, skolkande tokmössor.

Jag och P hade väldigt många och orginella bus och sysselsättningar för oss. Ett av våra påhitt var dom sk kloka stenarna. Vi såg ut varsin sten på gatan, förvarade dom i en ask med bomull i skolbänken och på vägen till och från skolan tränade vi dom att lära sig svänga höger och vänster. Vi placerade dom på marken, sparkade till dom och skrek VÄNSTER! Om inte stenen lydde så stampade vi på den och skrek FY! Om stenen råkade svänga åt det håll vi ville så hävdade vi såklart att vi lärt dom det och att våra stenar var sk kloka stenar. Vet inte hur länge vi ägnade oss åt stenträning men leken ersattes av den värsta carolahysterin.

Carola var såklart vår allra största idol. Vi samlade bilder som tokar och satt i conteinrar bland soporna och letade bilder i smutsiga, blöta tidningar. Undrar om vi luktade gott på den tiden? Vi hade hur många bilder som helst och vi brukade sitta i gungorna på gården och skvala carola låtar tills vi lät som hesa skator och hela kvarterets inneboenden antagligen blivit lomhörda. Carola är ju som bekant troende och det blev såklart både jag och Pernilla där en period. Vi sprang runt kvarteret med varsin röd bibel och var så kristna så hälften vore nog och pratade vackert och svor inte alls. Tror det var min farmor som fick stopp på det- jag blev säkert mutad med klappgröt. Vi kunde såklart alla hennes låtar och stod i vardagrummet och mimade med en flaska hårspray som mikrofon och tvingade nära och kära att lyssna på våra uppträdanden.
Det var en enkel och rolig tid men än idag tycker jag att Carola har den största rösten av alla kvinnliga sångerskor i Sverige. Dock har jag inte så mkt att göra med stenar nu förtiden för jag insåg väl att dom var svåra att uppfostra men jag hävdar än idag att våra stenar VAR kloka stenar. Sådeso! :)