Rätt fascinerande hur mkt man kan lära sig om sig själv efter 36 år. Att våga möta sig själv och sina känslor kan vara nog så skrämmande. För vem är man egentligen då man inte har något/någon att gömma sig bakom? Då man frivilligt avsäger sig det/den/dom som hindrade en från att känna det man egentligen känner och ta tag i dom bitar som hindrar en från att känna sig lycklig och harmonisk fullt ut. Det finns människor som hela livet väljer att inte möta sig själv och ta tag i det arbete det innebär och obehag det kan väcka. Som gömmer sig bakom andras bekräftelse och gillande eller utsättser sig för än det ena och än det andra bara det bedövar känslorna. Man lägger locket på och utåt visar man upp en perfekt yta. Jag tror att detta säkert fungerar en tid men förr eller senare så kommer känslor i kapp- det är bara så. Förr eller senare måste man " face the fear" och det kan vara enormt påfrestande och känslomässigt engagerande.
Måste ändå säga att det är en rätt spännande resa även om det inte är lätt på något vis. Jag lär mig något nytt varje dag och jag vet att jag kommer komma ut som en helt annan människa- stark och modig. Jag har fått vara med om så otroligt mkt under mitt liv, så många motgångar och besvikelser men har på nått sätt alltid orkat resa mig och gå vidare. Jag vet att jag är en oerhört stark person med skinn på näsan och har insett att alla människor inte kan ta det (relationsmässigt) jag säger vad jag tycker och vill och är rak i mitt sätt att vara men alla som känner mig vet att jag har hjärtat på rätt ställe :)
Oj! pust! Det blev djupt. Kanske pga att jag är i en utvecklingsfas och tänker mkt " djupt" just nu? Kanske är jag för personlig i mitt resonemang men ja.. det bjuder jag på. Har aldrig haft problem med att sätta ord på känslor och om någon inte tycker om det så behöver dom inte läsa min blogg. Har haft många intressanta samtal i helgen med kloka människor i min omgivning. Ni vet vilka ni är och det tackar jag för :) Nu tänker jag göra nåt så ytligt som att gå och koka mig 2 ägg- tack för mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar