Vissa människor man möter i livet kommer för alltid att betyda något särskilt och för alltid finnas på en viss plats i ens hjärta. Det sägs att varje möte med en annan människa ska lära oss någonting om oss själva och att varje möte har en mening. Kan du inte känna att du faktiskt kan vara del av ett samtal, ett möte – det som faktiskt kan beröra ditt inre – då tror jag någonstans att livskraften till slut tynar bort. Du måste känna att du är delaktig i världen som faktiskt rör sig runt dig.
Vissa människor du möter har du bara en kortare relation till och du kanske inte reflekterar så mkt över vad just det mötet betydde för dig. Men börjar du tänka längre så inser du säkert att just den personen gav något åt dig som du då behövde och som du kommer att ta med dig på din krokiga väg som kallas livet. Dom flesta personer vi möter och har mött- GER och har GETT något åt dig som du kommer ha nytta av i framtiden. Du kanske inte var eller är mottaglig för den personens budskap just då, och med stor sannorlikhet vet inte personen- som du hade en relation till, vad just han/hon gav till dig, men kan lova att du blev en eller flera erfarenheter rikare. Jag tror att människor korsar vår väg för att lära oss något.
Det finns människor som korsat mitt liv som jag alltid kommer att älska på ett eller annat sätt. Dessa människor har gett mig styrka, glädje och en tro på mig själv och mitt liv. Dessa människor finns omkring mig- eller har passerat ( men som finns ändå) men vars minne alltid kommer att uppfylla mig med glädje och värme. Det finns människor som älskat och älskar mig för den jag är och som alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta. Jag vet med största säkerhet att dessa människor vet vilka dom är.
Kan säga att jag absolut inte vet vad vissa möten med vissa människor vill säga mig. Kan säga att jag helt klart kan vara utan vissa möten med människor då jag insett att dom bara tagit min energi utan att ge nåt tillbaka. Har umgåtts med människor som inte ger mig någonting och med faciet i hand inte alls är värda mitt tycke eller kärlek, men jag är glad att jag har förmågan att se och märka det så att jag kan ägna mig åt möten med människor som ger mig något och avsluta relationer som inte är bra för mig.
Jag tror att man möter kärleken först då man känner kärlek till sig själv och har förmågan att kunna ge av sig själv och kunna ta av en annan människa. Jag tror absolut inte att kärlek kan skyndas fram bara för att man inte klarar av att möta sig själv och inte kan vara själv. Man måste först och främst kunna bekräfta sig själv och älska sig själv innan man kan älska en annan människa. Man måste våga mötas och förenas och kunna öppna sina sinnen även om det kan innebära att man blir sårbar. Om man inte vågar släppa land ur sikte når man aldrig nya oceaner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar