Det värsta jag vet är personliga påhopp och allra helst om dom saknar verklighetsförankring. Behandlar någon mig orättvist, anklagar mig för saker jag sagt och gjort som jag inte har och låtsas veta saker om mig, mitt liv och mina vänner (som personen inte har en jäkla susning om) och som personen vänder emot mig så kan jag lova att jag aldrig någonsin glömmer och det ska mkt till innan jag förlåter (om det ens är möjligt)
Jag kan för mitt liv inte förstå vitsen med att såra andra människor med vilja och hur man totalt kan blunda för hur man själv är mot sin omgivning. Märker man verkligen inte själv hur man låter och beter sig och börjar man liksom inte fundera om det från flera håll kommer reaktioner på hur man uppför sig mot folk? Jag skulle må fruktansvärt dåligt om folk omkring mig tycker att jag fnäser/är sur, och uppfattar mig otrevlig och att människor känner att dom är tvungna att trippa på tå och vakta vad dom säger för att inte bli avsnästa eller kanske rent av inte vara välkommen längre...
Jag tror def att människor som beter sig såhär mår dåligt i sig själv. Mår man dåligt och har dålig självkänsla så projicerar man gärna sitt uppförande på andra. Om man tar allt personligt och vänder en helt vanlig kommentar och får det till personlig kritik så mår man inte bra helt enkelt. Det måste vara extremt jobbigt att vara så känslig och ha taggarna utåt hela tiden och tro att människor ser ner på en och ta det som sägs eller frågas i välmening som kritik.
Om man inte tycker om sig själv så klankar man gärna ner på andra och häver ur sig saker som sårar. Det kanske går till en viss gräns men tillslut kommer det ändå tillbaka till en själv och då står man där och undrar vad som hände.
Jag kan ta personliga påhopp och orättvis behandling men jag tycker väldigt synd om dom stackars människor som kommer emellan och som drabbas i tredje hand. Tycker detta är ett extremt själviskt beteende. Att dessutom säga upp kontakten för att man får "svar på tal" och för att man får höra saker man inte tycker är bekväma är så omoget och lågt så finner inte ens ord. För att inte tala om hur egoistiskt det är.
Eftersom detta är min blogg så känner jag att jag kan skriva vad jag vill. Jag hade dock kunnat skriva så mkt mer, göra personliga påhopp tillbaka, häva ur mig dom taskigaste kommentarerna och hänga ut personen i fråga men jag väljer att inte göra det då jag inte tycker om att såra andra även fast dom sårat mig. Jag hoppas verkligen att personen även kan ta konsekvenserna av sitt agerande som detta lär ge. Som sagt- tycker väldigt synd om dom stackars andra som även drabbas av detta. Men det är bara att inse- man kommer aldrig bli klok på vissa människors agerande så det är bara att ruska av sig och gå vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar