vår tur?

Igår och idag har jag verkligen känt av min och mammas runda på stan. Har mer än någonsin velat ha morfin då jag vet hur mycket det bedövar både smärta och psykiskt. Vår släkt har verkligen varit hårt drabbade det sista året med cancerdiagnos, 3 dödsfall, motorcykelolycka, lunginflammationer, operationer, ledsamheter, missbruk, depressioner, min hälsa sviktar otroligt mycket och all väntan på operationer. I Julas blev mormor svårt sjuk och hon har nu fått vara till lungröntgen. Hon har inte blivit sig lik sen dess utan är väldigt förvirrad mellan varven och hittar på saker man har sagt osv. Men hon är ju gammal så det får man förstå. 
Det tar som inte stopp någonstans och är det inte vår släkts tur nu att ha det lite bra??

Måndag

Igår fick jag hög feber ont i buken så befarade att jag åter igen fått bukhinneinflammation. Detta skulle ju i så fall äventyra min operation så det kunde inte komma mer olägligt. Tänkte att jag avvaktar tills idag och idag är det mycket bättre så förhoppningsvis kommer jag mig iväg med före tuppen bussen till Umeå. Kan nog utan att vara någon sierska spå att jag kommer ha förbannat ont i röven och i alla leder efter 8 timmar i buss.

Har inte hänt så mycket dessa dagar. Igår var jag sjuk hela dagen och tankarna vandrade bara till Gunnar och Lenas familj. Lena är min morbrors sambo sen flera år tillbaka. Dom hade det så extremt bra ihop och delade intresset för motorcyklar. Lena hade bara ramlat ihop och dom hade fått igång hjärtat två gånger i ambulansen men den sista gången gick det inte. Jag kan inte föreställa mig så fruktansvärt dåligt min morbror nu mår.. och inget kan man göra förutom att finnas till hands.
Lena var en otroligt fin människa. En  kvinna som alltid var glad och oerhört lätt att tycka om. 
Vila i frid du fina!

Midsommar 2011. Lena är hon i jeansjacka

Det fina paret! Gunnar och Lena

Lite festligt såhär på midsommarafton. Gunnar och Lena tittar mot kameran.

Lördag

Idag hämtade jag upp mamma och sen åkte vi på stan. Hon fick sina ärenden gjorda och jag råkade köpa två toppar och ett par jeans. Mamma köpte gardinstång, sjalar, kofta, örngott och lite smått och gott.
När vi skulle upp till Claes Olsson sa mamma att hon inte gillade den branta rulltrappan ner. Tänkte inget mer på det då vi gick runt men sen då vi skulle åka ner med rulltrappan fick jag nån slags panik attack så höll på att flyga baklänges och försökte få fäste genom att gå bakåt. Det var ruskigt nära att jag höll på att ramla och riktigt obehagligt. Åkte hiss resten av turerna. Har alltid tyckt att rulltrappor varit lite läskiga men dagens reaktion var rätt oväntad. Skulle prova åka lite senare men vågade inte. Undrar vad rulltrappfobi kallas.
Träffade bror, Sofia och barnen på stan och Kid tyckte det var jättekul att åka rulltrappa :) Både jag och mamma var helt slut efter att sprungit runt på stan så somnade en timme då jag kom hem. Känner att jag är rätt uppjagad efter dagens tråkiga besked. Svårt att ta in...


/L

sorg

Åter igen blev man sorgligt nog medveten om hur fort livet kan vända.
Personer som uppfattats som starka och friska kan lämna oss med sorgen, chocken och tomheten kvar. Att försöka leva här och nu tåls att upprepas många gånger.
Man vet aldrig vad som kommer att hända och vem man förlorar nästa gång.
Håll hårt i dom människor du håller av och låt dom veta vad dom betyder för dig! 
Alla tankar till familjen, vännerna och framför allt till dig G. 
Sänder massor av styrkekramar. Livet är så himla orättvist!

the soffa

Plötsligt händer det! Jag somnade och sov på soffan i natt. Det är första gången jag gör det vad jag kan minnas och jag och Pernilla brukar prata om just detta. Hon somnar ALLTID till tv`n och hon har aldrig förstått hur jag inte kan göra det. Hon har försökt få mig att prova men har aldrig förstått vitsen. Om jag är jättetrött så stänger jag ju av dator, tv och släcker ner och går och lägger mig i sängen. Hur jobbigt är det inte att vakna typ 03 på morgonen och behöva gå runt och släcka ner och borsta tänderna då. Men i natt var det faktiskt skönt att bara somna med tvn på. Brukar ni somna framför tv:n? Mådde inte så bra i går kväll och hade en del ångest och då är tv:n bra som sällskap märkte jag. Sov då rätt bra dom 4 timmar jag fick sova. Somnade alltså mer än sent och nu ska jag och mor på stan en sväng.

Ha en bra lördag!

X har nu hållit sig framme drygt en vecka och låtit rätt pigg på rösten. En aning speedad kanske. Varje gång sår han ju ett litet hopp om att han ska sluta missbruka och varje gång blir man lika besviken. Det värsta är att han ljuger, manipulerar och ger i stort sett mig skulden för att han missbrukar. Han har ju så mycket just nu...Vad fn har jag och M då? Han ska hela tiden vända på allt och kan vara riktigt syrlig i sina kommentarer. Jag är så himla trött på honom och han verkar tro att bara han är nykter en vecka eller två så kommer vår tillit tillbaka och allt ska vara som förut. Jag har så himla svårt att markera så det är ju till mig han ringer. Han har en sådan respekt för M. Jag måste lära mig att inte svara om jag inte känner att jag vill prata men det är bara det att då blir man i stället bombad med sms om varför man inte svarar. Väldigt stressande.

Nä nu fortsätta med Downtown Abbey. Har man väl börjat se en serie så fastnar man lätt har jag märkt.

dement

Märks att huvudet är mindre närvarande än någonsin. På en och samma sväng till affären glömde jag först kryckan i kassan. Sen gick jag till kundtjänst och då kommer biträdet med 3 varor som jag köpt och glömt packa ner. Hämtar ut ett paket och skickar ett annat, glömmer kortet i kortläsaren och hinner nästan fram till bilen innan jag kommer på att jag glömt ta med mig paketet som jag just hämtade ut. Hur ska detta sluta?
Nu har jag i alla fall laddat upp med Krom mot sötsuget, zink för sårläkning, proteinpulver för dåliga matdagar och koffeintabletter. Förstå vad pigg jag kommer bli!

Mina tankar går till C med familj och skickar massor av styrkekramar till er! Livet är så orättvist! 

 

Fredag

Veckan har varit rätt jobbig på alla fronter. Jag och bröderna följde med mamma till läkarbesöket på onsdag och det är ju inte allt för optimistiska besked. Inte roligt se mamma så ledsen heller och att hennes hopp dog till stor del då dom sa att det inte finns mycket att göra. Hon ska fortsätta äta Treceva som är en bromsmedicin men hon mår så dåligt på den så risken finns att hon inte kan äta den alls och då släpper man ju ut vildjuret (cancern) totalt. Jag föreslog i alla fall att mamma skulle ta betapred (cortison) på morgonen f.r.o.m onsdag och hon har haft tre riktigt bra dagar p.g.a det och andningen har varit mycket bättre. Vi talade om det på läkarbesöket att jag "ordinerat" betapred och det var tydligen ingen dum ide... är det jag eller läkaren som ska komma på sånt??

Känner mig rätt trött på allt just nu. Bytt från en sort antidepressiva till en annan men mår inte alls bra på den nya så ska byta tillbaka. Nivåerna i hjärnan måste ju vara helt ur balans av alla byten och mediciner hit och dit. Det blir Umeå till veckan och får åka 07 och kommer hem runt 22. En riktig heldag. Kul...fattar inte att man inte kan ta operationssnacket om narkos osv per telefon eller ta det på söndagen och operera måndag.

Nu ska jag i alla fall hämta ut lite vitaminer och grejs från top formula och skicka iväg ett litet paket till Anna och Pers lilla tös. I morgon tänkte vi gå på stan en sväng om mamma fortfarande är hyfsat pigg. Hon ville gärna det.

Trevlig helg/L