X har nu hållit sig framme drygt en vecka och låtit rätt pigg på rösten. En aning speedad kanske. Varje gång sår han ju ett litet hopp om att han ska sluta missbruka och varje gång blir man lika besviken. Det värsta är att han ljuger, manipulerar och ger i stort sett mig skulden för att han missbrukar. Han har ju så mycket just nu...Vad fn har jag och M då? Han ska hela tiden vända på allt och kan vara riktigt syrlig i sina kommentarer. Jag är så himla trött på honom och han verkar tro att bara han är nykter en vecka eller två så kommer vår tillit tillbaka och allt ska vara som förut. Jag har så himla svårt att markera så det är ju till mig han ringer. Han har en sådan respekt för M. Jag måste lära mig att inte svara om jag inte känner att jag vill prata men det är bara det att då blir man i stället bombad med sms om varför man inte svarar. Väldigt stressande.
Nä nu fortsätta med Downtown Abbey. Har man väl börjat se en serie så fastnar man lätt har jag märkt.
Hej Gumman! Han har ju ett typiskt beroende beteende. Ge skuld så han slipper bära den själv, och ett offer för omständigheterna. Han tycker inte att han har ngt ansvar i det hela. Du är mottaglig, vilket han känner. Du ska inte ta på dig hans last, det är ditt medberoende som agerar. Skriv honom ett brev, när du är i en bra balans själv, utan att kasta skuld eller själv vara offer. skriv och tala om att -vill han ha kontakt, får han tänka på sina uttryck. Blir han otrevlig så måste du lägga på luren och be honom ringa då han inte är spydig mm.
SvaraRaderaKramiz