valborg

Igår fick jag äran att träffa den nya lilla människan My för första gången. My är vännen Annas och Pers lilla flicka. Hon var sååå fin och man blir så glad av barn. Idag har jag fått busat och kramat lite i Kid då jag och Fredrik åkte upp till mamma och hälsade på. Finns nog ingen bättre medicin än barnbarn. Mamma sken upp som en sol då hon fick syn på Kid. Läkaren kom och förklarade att dom gjort en ultraljudsundersökning av armen men inte sett någon propp så svullnaden kunde bero på att tumören trycker på lymfkörtlarna och armen sväller. Mamma är ännu medtagen av hjärninflammationen och blir fort trött. Hon fick en påse blod och skulle få en till då blodvärdet var relativt lågt. Mormor och moster gick då vi kom så hon har haft mycket sällskap idag.

Pappa Fredrik och Kid

myser i farmors säng

Idag är det valborg och trist och grått väder. Tur man inte är ung så man var tvungen att springa runt med ljumma mellanöl och skräna. Inte för att vi någonsin drack öl men ändå...

Du finaste, du vackraste du är den som skänkt mig livet
jag borde alltså vårda det för ingenting är givet
Du varma, du goda, med en styrka som få
jag beundrar dig för allt ditt mod och älskar dig så

Du har alltid funnits här, stöttat då jag varit svag
genom sorger genom glädje alltid du och jag
Vi har stått varandra nära, en relation så unik
att få ha en sådan mamma har gjort mig insiktsfull och rik

Du har värnat om dom svaga och du har älskat barn och djur
Du har tagit hand om dina nära och ställt upp i ur och skur
Du har gett oss så mycket glädje genom att finnas till
att se dig fara illa är det sista någon vill

Jag önskar så att ett mirakel händer
det enda vi kan göra är att ta en dag i sänder
Vi finns här vid din sida och vi lämnar aldrig dig
tack för all din omsorg och för allt du gjort för mig

söndag

Vaknade av att vännen P knackade på dörren iklädd i sina nya skor och en vårlig utstyrsel. Innan jag hann säga morgonkaffe var dammsugaren igång och P tog sig an mina anfallande dammtussar och vips var lägenheten dammfri och fin. Vi packade, diskade, städade och surrade och efter det blev vi hungriga och åt middag på en hamburgerrestaurang vars motto är ingen väntetid och ändå fick P vänta så länge att jag hann äta upp min mat. Sedan tillbringade vi i vanlig ordning över en timme på Ica Maxi och gjorde det ena fyndet efter det andra. Det är konstigt att man kan komma till kassan och få betala över 1000 kr utan en endaste matbit i sikte. Däremot med nya ögonskuggor, turkosa hyllor och blommiga skor.

Åkte till mor och var där ett par timmar. Hon verkade lite piggare men har lite ångest och vill helst att man ska vara där så mycket som möjligt. Det gör det inte lättare att åka iväg till Ä-byn. Idag sa hon återigen att hon tycker att jag ska åka och enligt google ska det ta 45 minuter med laglig fart från Ä-byn till S-byn så jag är ju där rätt snabbt om hon skulle bli sämre. Dessutom kör jag inte alltid i laglig fart...
Detta beslut är helt klart det svåraste beslutet jag behövt fatta. Jag vet att det är det absolut bästa för mig och att jag borde göra den investeringen i mig själv. Ska dock höra mig för om jag får åka därifrån och ex sova över hos mamma och besöka henne när jag vill innan jag beslutar mig för något.

Nä nu vårfärgning och lite packande.

lördag

Just nu känns det som att befinna sig mitt i en mardröm med enda skillnaden att man inte vaknar upp och  tänker "tur det var bara en dröm". Ofta då jag kommer till sunderbysjukhus så träffar man på nyblivna föräldrar med små rosiga barn i såna där plastsängar. Det känns konstigt att någon just där i samma ögonblick är lyckligare än vad dom någonsin varit tidigare samtidigt som jag och min familj genomgår den värsta perioden i våra liv där sorgen och förtvivlan går hand i hand.

Ena dagen är mamma mer eller mindre uträknad och vi blir ditkallade av personalen för att kunna finns vid mammas sida. Andra dagen är hon piggare och man vet inte vad man ska tro. Det är enormt psykiskt påfrestande att aldrig veta från dag till dag hur mamma ska må. Det liv hon har nu, i behov av hjälp med allt och med smärtor och slangar överallt är inget liv. Det är ingen människas värde att behöva ha det så. Idag då jag var upp var mamma så ledsen och uppgiven och det finns inget som gör så ont som att se någon man älskar så vara så förtvivlad.

Det är och har varit så mycket sorg det sista året. Tankarna går även till min fina morbror som förlorade sin sambo för en tid sedan. Varför ska alltid goda, fina människor få lämna jordelivet så tidigt? Vad är meningen med all smärta?

Har även ett tungt beslut att fatta. Min plats i Älvsbyn finns fortfarande kvar och jag känner att jag är i stort behov av den samtidigt som det känns som att jag sviker mamma. Jag får åka på permissioner och  hälsa på henne och åka dit om nåt blir akut och det är ju inte så långt men jag kanske inte kan hälsa på när och hur jag vill som jag gjort nu. Jag känner att all psykisk påfrestning har gjort att jag dalat i min depression och det mesta faller här hemma. Skulle behöva tryggheten och rutinerna Öberga skulle ge mig och det skulle vara en stor investering i mig själv. Bara jag liksom kommit dit och har skrivit in mig så löser det sig med att besöka mamma. Får känna nu i helgen och se hur mamma mår till veckan. Blir hon sämre så åker jag ingenstans men är hon starkare så kanske jag funderar på det. Det är ju så att det kan svänga för mamma i månader- det vet ju ingen och jag kan nog inte vänta i månader för då är platsen upptagen.
Svårt dilemma :(

Blev ingen sömn alls i natt då värken i benet höll mig vaken. På morgonen märkte jag att det var blött på hela benet och genom byxorna och fattade först inte vad det var. Sen insåg jag att en bit av såret sen operationen gått upp p.g.a trycket inifrån (svullnad och infektion) och det bara rann ut var och blod. La om såret men tog inte länge innan jag blött igenom förbandet och insåg att jag var tvungen att ta en tripp till Sunderbyn för att visa upp det. Det var dock en lättnad då trycket minskade i takt med att innehållet som varit inkapslat rann ut. Var osäker på om dom ville sy igen hålet som blivit men det var tydligen inte bra alls när man då stänger inne innehållet som inte ska vara där. Det var visst bra med ett hål i benet. Var lite orolig då benet var så uppsvullet och kallt/dålig cirkulation men fick bara till svar att det är bättre att det är kallt än varmt. Jahapp.

På vägen till sus hade jag hämtat upp Eva och efter akuten blev det shopping, handling och Eva hjälpte mig städa bilen lite och panta flaskor. Shoppade en söt klänning och en bolero till en tjej som fyllt tio och ett par jeans, ett par sportbyxor, två ziptröjor och två håliga tröjor samt sockar till mig. Handlade faktiskt lite mat också. Eva var min personliga bärhjälpare och har anställt henne som personlig shoppare men det vet hon ännu inte om. Inte heller att hon inte får betalt. Kan lugnt säga att jag hade avböjt att åka och shoppa om jag så fick pengar att göra det för. Är helt slut i mössan för att inte tala om kroppens protester.

Nu blir det ryggläge en stund. En låååång stund.

Det är verkligen så att kriser/förluster ofta leder till att man kommer varandra närmare i familjen/släkten. Tycker vi alltid haft ganska bra relationer till varandra i vår familj men sen mamma blev svårt sjuk har vi verkligen svetsats samman ännu mer. Känner att jag främst kommit mina mostrar så nära. Har ringt till dom många gånger och varit jätte ledsen och dom har tröstat och funnits där. Det är jag väldigt tacksam över. Det är så mycket som har förändrats det senaste året. Jag känner själv att jag helt omvärderat vad som är viktigt och vilka människor som verkligen betyder något för mig. Jag har blivit ganska härdad av allt som varit främst sista året men även av livet fram till dess. Alla har vi våra minnen, erfarenheter, motgångar och framgångar att bära. Vissa får mer av något än andra. Jag vet bara att om jag klarar den kommande tiden och allt vad det innebär så lär jag klara vad som helst. Frågan är bara i vilket skick man kommer ut på andra sidan, när man tagit sig igenom en väldigt jobbig period. Tänk om man blir känslokall och hård som flinta. Man kanske har blivit tokhärdad. Hur som helst så tack mina gulliga mostrar för allt ert stöd och hjälp!

/L

I kväll blev det till att åka upp till Sus igen...Har fått en rejäl infektion i benet och dom ville lägga in mig för antibiotika i dropp. Fick dock åka hem med stark antibiotika i tablett form och så ritade kirurgen ett streck runt knät och upp på benet en bit och om det röda hade tagit sig utanför strecken i morgon så var jag tvungen att komma upp och läggas in och få antibiotika intravenöst. Det var verkligen tydliga och pedagogiska instruktioner. Har ringt Umeå tre dagar nu för att påtala att det lutade mot en infektion och läkaren skulle ringa upp men har inte gjort det...förvånande? inte särskilt.
Nu hoppas jag bara att dessa piller börjar verka fort för har absolut ingen lust att lägga mig i någon säng där uppe igen. Kommer bli en intressant natt med tanke på att det spränger som fn i benet.
Får titta på lite boxar och drömma mig bort.

Drömmer mycket nu och det är ofta inga behagliga drömmar. Det sägs ju att drömmar är det undermedvetna som talar och ibland är det inte helt lätt att tyda sina drömmar. I natt drömde jag i alla fall att jag började blöda näsblod och det fullkomligt forsade fram. Försökte på alla sätt få det att stanna upp men sakta förblödde jag i stället. Den drömmen måste ju bara spegla den vanmakt jag känner då det gäller mamma. Att jag inget kan göra åt hennes sjukdom och att hon blir allt sämre och jag kan inte hindra det. Om någon som kan något om drömmar läser detta så berätta gärna er tolkning av drömmen.

Har varit en bra dag på ett sätt och dåligt på ett annat. Det bra bestod i att mamma fick permission från sjukhuset så vi har varit hos henne hela tjocka släkten och ätit och surrat. Mamma var väldigt trött men hon tyckte nog att det var skönt att få komma hem lite. Däremot kände hon sig lite för dålig för att våga sova hemma ännu och det var nog ett bra beslut. Mina mostrar lagade middag och hon åt med bra aptit. Vi har provat rullstolen och sängen. Fredrik och Sofia kom förbi med trollungarna och då sken mamma som en sol :) barnbarnen är den bästa medicinen. Det är meningen att hon ska få komma hem i morgon med men då får Gunnar och Åsa rå om henne själva. Det blir så mycket folk då vi alla samlas.

Det som inte alls var bra var att min kusin och hans tjej fick åka hem till Halmstad igen med ambulansflyg då bebisen vill komma ut nu. Bebisen hade beslutat sig för att bli en Lulebo. Men man vill självklart vara på hemma plan och föda när än det nu blir och inte behöva bo borta i flera veckor om barnet kommer för tidigt. Det var inte mycket dom hann se av Luleå men det viktigaste är ju att barnet mår bra och att dom kommer välbehållna hem. Kram till er!

God kväll!

Åkte upp i går kväll till mammas lägenhet då hon ville jag skulle packa ihop lite sminksaker för hon ville fräscha upp sig lite innan hallänningarna kom och hälsade på. Hon såg genast mycket piggare ut och alla sköterskor och läkare märkte förvandlingen och tyckte hon såg så pigg och fin ut. Tyvärr fick hon flytta till en två sal då det är dom som inte har långt kvar som har enkelrummen. Sa åt mamma att vi kanske hade fräschat upp henne för mycket. Jag ser det som positivt då hon får byta rum- att dom tycker hon är lite piggare. Sen hade jag tagit med en stark orange zip tröja och bara få en annan tröja där det inte står landstinget på som är vit gör mycket.

.Har sagt länge nu att det måste vila någon förbannelse över släkten då det bra händer hemskheter här. Tycker alla man känner snart är på sjukhuset. Nu är farmor, mamma, kusin Daniel med tjej där. Dom två sistnämnda hade väl sett fram emot en långhelg med släkten, åka lite skoter. tjattra och kanske dricka lite bärs. Dom kommer ju ända från Halmstad. Nää så blev det inte. Det blev minst två dygn i Sunderbyn på bb med en bäbis som kanske kommer fram alldeles för tiden. Hoppas hoppas allt går bra.

Nä nu är jag toktrött

/L

Bensinbry

En sak jag funderat på är detta med bensinmätaren. Igår började den lysa gult i Lv7 backen och lös sedan hela vägen hem. Var lat och ides ej tanka eftersom det nästan är 5 liter kvar då den börjar lysa. Nästa dag då jag sätter mig och ska köra iväg så har lampan slocknat? har det helt plötsligt blivit mer bensin i bilen över natten eller springer det runt nån liten Olle och fyller på tankarna på nätterna bara för att vara snäll. Fick höra av min bror att det handlar om lutning osv men tycker den förklaringen var så krånglig så jag köper Olle jag. Gullig tanke att det ilar omkring en liten pojk med en stor behållare på ryggen fylld med bensin. Man skulle ju kunna sätta ut ex en vante på radiomasten om man är i behov av bensin så ser han det. Bra va!

/L

Det blev ingen hemgång för mamma imorgon. Hon har fått en ny infektion och dom vet inte riktigt var den sitter. Hon har fått feber och sänkan börjar gå uppåt. Hade förväntat mig att hon skulle vara helt slut idag men hon var riktigt pigg så det var väldigt roligt att se. Två av mammas syskon kommer från Halmstad i kväll för att kunna hälsa på mamma. Mamma ville därför att jag skulle åka till lägenheten och  hämta lite make up grejer och nagellack :) så i morgon ska jag åka dit lite tidigare och hjälpa henne att göra sig lite fin. Hon är ju fin som hon är och tror inte att syskonen bryr sig om hur hon ser ut men man känner sig alltid lite piggare om man får fixa till sig lite. Ett gott tecken att hon bryr sig om det :)

Fredrik har fixat så mamma har säng, rullstol, duschstol och droppställningen färdig när hon kommer hem. Det är tråkigt att se hur lägenheten nu även blivit sjukvårdsavdelning. Mamma är inte alls glad åt alla dessa hjälpmedel och det tar nog ett tag för oss alla att vänja oss att det nog inte blir som det varit förut. Det är ju jättebra att det finns hjälpmedel men vet själv hur svårt det är att acceptera ex rullstol. Sen blir det nog en stor omställning att ha så många människor springandes alla tider på dygnet men ja... det är så det måste bli. 

Det blir mest skriverier här på bloggen nu om cancer och sjukdomar. Tyvärr är det p.g.a att det är så vårat liv ser ut just nu. Att skriva om allt som händer är även en ventil för mig. Pernilla gav rådet att jag skulle skriva ner mina tankar och känslor och göra låtar av dom. Kanske ingen dum ide men nu var det så längesen jag spelade så har väl glömt bort alla ackorden.

Fått hem andra och fjärde boxen av Mc-Leods döttrar så nu blir det till att titta på något avsnitt. Den tredje får jag vänta på för den fanns inte tillgänglig nu

God natt.

Tankar

Varit hos mor i flera timmar idag. Hon fick i sig lite middag och kunde gå från toaletten till sängen. Alltid något. Hon verkade dock lite nedstämd över situationen och det är ju fullt förståeligt. Hon har varit så extremt stark och positiv under hela tiden. Beundransvärt! Varför är det så svårt att prata om döden? Döden är ju lika närvarande som födseln men ändå är det så svårt. Jag önskar att jag hade kunnat prata naturligt om det men jag undviker ämnet för jag vill inte ens tänka på att hon ska gå ifrån oss. Mamma sa just innan jag gick att hon tycker det är så oerhört tråkigt att vara så sjuk. Jag svarade att jag också tycker det är oerhört tråkigt och att jag verkligen önskade att jag kunde göra henne frisk. Vet inte riktigt vad jag ska svara alltid. Det gäller ju att hålla hennes hopp uppe samtidig som man inte kan svara att du ska väl inte dö då hon nämner det. Svår balansgång men det är bara att lita på sin intution och följa sitt hjärta. Jag vet då att hon vet att hon är oerhört älskad.

Jag funderar så mycket nu på vad jag ska fråga gällande ex min barndom, hennes liv och barndom. Vill inte tänka sen att varför frågade jag inte det då jag hade chansen. Samtidigt kan man ju inte börja med någon korsförhör nu utan man måste ju väva in det så att det kommer naturligt. Det växer så mycket tankar och känslor nu och livet blir aldrig mer detsamma. Det är så oerhört sorgligt.

Jag är mycket tacksam över mina bröder. Hur hade man orkat allt detta själv. Fredrik har fixat och donat kring mamma så mycket. Han har varit och är fantastisk i allt detta. Han har varit så engagerad i allt som rör mamma samtidigt som han har en familj att vara hos samt ett jobb att sköta. Beundransvärt!

/L

tisdag

Det är en skön känsla att veta att man verkligen gjort allt man kan för någon man bryr sig om. Men känslan av otillräcklighet, att bara kunna stå brevid och se på när någon lider är fruktansvärd. Hur gör man någons sista tid så bra som möjligt? jag har aldrig tidigare varit i den situationen så jag vet inte riktigt men jag tror man kommer långt med att vara hos personen och tala om att man älskar den. Att bara finnas där.

Mammas enda önskning är att få komma hem till sin hemmiljö och sina blommor. Det som är avgörande för det är om hon får behålla den näringen hon får eller om kroppen kastar upp den på en gång. Jag hoppas så att hon får se sitt lets dance hemma hos sig själv på fredag. Min moster samt morbror och en kusin med tjej kommer upp imorgon kväll. Någon av dom ska sova hos mor för hon vill ha någon hos sig då hon känner sig otrygg samt är så sjuk som hon är. Det blir nog så att jag bor med henne då dom åker hem, vi får turas om. Nattpatrullen kommer även att besöka henne flera gånger per natt.

Det går inte att beskriva hur fruktansvärt detta är. Man går runt i någon slags bubbla och allt känns bara så  overkligt. Inför mamma är jag positiv och försöker inge något slags hopp men när jag kommer hem kommer allt över mig. Mamma är så stark och hon har kämpat ett helt år nu med denna förbannade sjukdom. Jag bara hoppas att hon inte ska behöva lida.

Nu ska jag förbi affären och köpa lite frukt mamma önskar sig och sen åka upp. All tid är värdefull.

lite ros då

Efter att ha risat sjukvården igår måste jag faktiskt rosa den idag. Vi har haft ett vårdplaneringsmöte angående mammas ev hemgång i slutet av veckan samt fått sitta i lugn och ro och prata med ansvarig läkare för pava före det mötet. Efter mötet sa en av sköterskorna att hon aldrig varit med på ett så noggrant genomfört vårdplaneringsmöte och att vi hade tagit upp precis varenda en av de stödinsatser som kommer att behövas. Jag och mina bröder fick mycket beröm och dom tycker vi är så fin mot mamma. Klart man är! Måste ju bara få säga att läkaren trodde jag var den yngsta av oss tre syskon. Så då måste jag ju se ut som 27 då. :)

Läkaren förklarade väldigt pedagogiskt hur dom tänkt kring näringsdropp och medicinering samt förklarade varför hennes tillstånd blivit som det nu är.
Det hela har börjat med att en ovanlig bakterie från urinvägarna spridit sig genom ryggmärgen och tillslut utvecklades det hela till en mycket allvarlig form av hjärnhinneinflammation. Läkaren sa att han nästan var säker att mamma skulle dö där vid påsk då hon var så dålig. Hade han sagt det åt mig då- att dom trodde mamma skulle dö hade jag ju dragit in en säng i hennes rum och suttit vak där. Då det kommer till hennes blödande magsår har dom nu äntligen satt tillbaka hennes magmedicin. Läkaren sa då att han hade kunnat sätta in det tidigare men att det är lätt att vara efterklok. Det som just nu är det som talar emot en hemgång är ju att hon inte får behålla någon vätska alls. Kroppen är alldeles för svag för att orka ta emot näring nu så det var därför dom kopplat bort droppet några dagar. Hade ingen aning om att man kan bli sämre om man får dropp. Sköterskan sa att dom ofta tar bort dropp i livet slutskede då det kräver mer energi av kroppen än vad det ger.

Det som kändes extremt jobbigt är att läkaren sa att hon antagligen kommer att vara lite förvirrad resten av hennes tid då hjärnan tog mycket stryk av den hemska infektionen. Jag upplever att hon har förändrats mycket på bara några veckor. Hon ser annorlunda ut i huden och blicken är inte som förut. Läkaren sa även att han inte trodde hon skulle komma på benen igen. Om hon kan åka hem en tid krävs enorma insatser då hon antagligen kommer att ligga i sängen och se på tv som hon gör därborta. Förhoppningsvis kanske hon kan bli så pigg att hon orkar åka ner till hennes kolonilott.
Jag vill inte att hon ska behöva få bli något vårdpaket för det är hon livrädd och har sagt det åt mig flera gånger. Jag hoppas hoppas och ber att hon ska återfå lite krafter och med vår hjälp kunna få komma ner i kolonilotten nån varm sommardag.

Jag har beslutat mig för att inte åka till Älvsbyn nu då vi är inne i en annan fas gällande mamma. Jag känner att jag vill vara med henne så mycket som möjligt om hon kommer hem. Blir hon kvar på sjukhus vill jag vara där. Jag vill rå om henne den sista tiden och göra den så bra som möjligt.

Fina mor!

Underbar semester i Rhodos 2010

Besviken

Man blir bara så ofantligt ledsen och arg på bristerna i sjukvården. Jag tycker väldigt synd om det svårt sjuka människor som inte har några anhöriga som kan prata för dom och  se till deras välmående. Mamma har inte kunnat behålla varken vätska eller mat den senaste veckan. Allt kommer upp. Min fundering är ju då ifall det inte är läge för närings dropp då hon inte får i sig näring på annat sätt. Sade till om det i Torsdags och idag kom det fram att hon först idag fått det påkopplat. I måndags påpekade jag att man borde göra en gastroskopi då jag tyckte att det som kom upp såg ut som blod. Fick svaret att hon druckit tranbärsjuice. Då jag och Magnus var dit i torsdags påpekade vi att mamma kunde ha blödande magsår och att hon haft det förut och sa åt sköterskan att hon behöver få sin magmedicin igen (nexium) eftersom den inte gick ihop med hennes bromsmedicin så dom tog bort den. Nu i ett annat läge så är ju Nexium helt nödvändigt. 

Idag då vi kom var mamma väldigt blek och extremt trött och slut. Hon började kräkas och det som kom upp var mörk brunt. En tegelsten kan räkna ut att om man spyr blod och är likblek och helt vattnig i blicken talar det för blödande magsår och anemi (blodbrist) Det tyder även kräkningarna på som t.o.m uppkommer då hon dricker vatten. Vi krävde att få träffa en sköterska och tog upp detta med droppet och magproblemen samt påtalade att dom skulle ta ett blodvärde för att hon mest troligt behöver blod. Mamma orkade inte ens sitta upp...Sköterskan vi pratade med idag tycker jag väldigt bra om och hon har ingen skuld i detta och hade ej jobbat på en vecka. Hon skrev upp allt vi påtalade samt pratade med mamma om hennes symtom. Hon skulle sen gå och ringa läkaren så att mamma kunde få Nexium i sprutform.

Är det verkligen dom anhöriga som ska sköta vården? Ska man inte kunna få känna sig lugn och trygg i att främst läkarna sköter sitt jobb så att ens anhöriga är i goda händer. Ska man verkligen jobba med människor om man i över en veckas tid ser att någons uppkastningar är blodfärgade utan att ta reda på vad det kan vara. Är det bra att servera ex tranbärsjuice om man vill utesluta blödande magsår hos en patient?

Har inte varit till mamma sen i torsdags då jag själv varit dålig och mamma har varit så extremt trött. Det var enorm skillnad på bara dessa dagar. I torsdags hade hon fått i sig lite mat och såg då rätt pigg ut. Idag var det inte roligt att se hur hon mådde. Att veta att dom antagligen besparat mamma en hel del lidande genom att ta reda på vad hennes symtom beror på och ge henne behandling. Helst då jag och Magnus i stort sett talade om vad hon hade i torsdags och påpekade behandling av detta.
Känner mig fruktansvärt besviken. I morgon ska vi på vårdplanerings möte. Andas, andas. Visar det sig att mamma ligger lågt i blodvärde pga blödande magsår och att man inte tagit reda på det innan vet jag inte vad jag gör.

/L

funderingar

Om man limmar fast en smörgås på ryggen på en katt, och släpper den från tre meters höjd, kommer katten att landa på fötterna eller mackan med smöret neråt? Det tåls att funderas på!


Om det nu finns människor på månen. Borde det inte då bli väldigt trångt då det blir halvmåne?

Ord bara ord

Då man har umgåtts med någon sen Adam var länsman eller i typ 400 år börjar man lätt svänga sig med samma ord och meningsuppbyggnader. Det är många som genom åren frågat om jag och Pernilla är syskon just för att vi varit så lika till sättet och "pratat" likadant för vi är då absolut inte lika utseendemässigt. Genom åren har vi skapat många nya ord och vi kom idag på att det nog skulle kunna bli en ny ordbok. Ofta förstår folk inte alls vad vi menar och det har jag full förståelse för det gör vi knappt själva. Nedan följer ett litet ordlexikon. Det kan vara väldigt bra att ha kodord då barn eller eventuella fästmän eller sambos inte ska förstå ;) ni vet små pannor ( grytor då)

* På posten! eller posten har öppet. Betyder att människor/öron finns i närheten som inte ska höra vad som sägs- att man tycker den man pratar med borde vara mer diskret.
* Krydda= man/kille
* Kryddmotsats= tjej
* Oeva= onykter/full
* G= piiiiiiiiiiiiiiiip (cencur)
* SINL= stört in love
* Bloding= släkting/syskon
* Pepparkaka= cigarett/röka
* H-Å= hångla
* S-H= skratt humör. Man är lite fnissig
* Knäcker sig i rabatten = Man håller på att skratta ihjäl sig
* Bäver i motvind= man har det minst sagt kämpigt
* Oeva varning= man tycker att någon dricker för ofta
* GR= gräslig ( oftast gällande killar)
* Täcknamna= kyssas.
* Cirkla= snatta
* Je dä nu! = sluta!
* R-U= ruggugglig= ful
* L-S= läppstift
* Vonsnider= puder
* natt makeup= diskret osynlig sminkning man hade inför natten som ens pojkvän inte skulle märka. Man skulle bara vara lite naturligt snygg sådär ( onödigt påfund då man ska vara glad om dom märker att man ligger i sängen)
* Herrejämmerstaliga= Herregud!
* Kom igen med pannkakan! = Skynda dig eller så där ja! nu ser jag pannkakan= man är nöjd med något man gjort/ man är färdig med något. Förklaring till just pannkaka nedan

Detta var ett litet axplock. Då man ser dessa ord så kan man lätt se att vi var sisådär 23 år yngre då dom skapades. Vissa används än idag men det kanske är dags att skapa några nya. Mer mogna ord ;)

Pannkaka. Jag och Pernilla gjorde vår praktik på ett ålderdomshem på Björksgatan och var väl 17-18 år. Där fanns en väldigt gullig dement farbror med väldigt starka brillor. Denna farbror fick man hjälpa och mata och så fort man kom in i rummet och sa att det var mat så ropade han högt: Kom igen med pannkakan! Spelade ingen roll vad det var för mat man serverade och mellan tuggorna ropade han: fortare! Kom igen med pannkakan! och ibland: Så där ja! Nu ser jag pannkakan! ( det kunde lika gärna vara levergryta) Denna man åt med en väldig fart. 

Saknar jobbet med äldre ibland mycket!

Dressyr och Hockey

Eftersom jag i stort sett är uppvuxen på läktaren på Luleå ridklubb borde jag ju lärt mig hur jädrans kallt det är just på läktare och att man därför bör klä på sig massa kläder och ha fri tillgång till varm choklad och ostmackor. Detta hade jag dock inte lärt mig så jag och vännen P åkte till Bodens ridklubb med väldigt många tavlor och affischer men inga täckbyxor. Vi var där i gryningen med annat morgontidigt stallfolk för att titta på dressyrtävlingarna. Vi frös så länge så har fortfarande inte fått upp värmen trots filtar och varmvatten. Lämnade P en stund för att hitta ett ett utrymme där det var liiite varmare men allt jag hittade var en stor grå katt på ett renskinn så den gick jag fram till och grävde in händerna i pälsen så den fick tjänstgöra som levande element och det hade den ingenting emot. Bättre än ingenting.

Då jag kom hem och skulle rama in min nyinköpta super fina affisch så sprack glaset och skar mig i benet. Dock inte så djupt. Har idag lärt mig att det inte bara är att rama in utan det krävs lite tålamod och noggrannhet också. Rom byggdes inte på en dag. Bäst jag tar hit proffset innan det händer värre olyckor.

Provat ringa mor men inget svar. Fick ett sms tidigare där hon skrev att hon var väldigt trött så hon sover säkert. Borde packa, städa osv men fastnade framför hockeyn som typ 98% av Luleås invånare. Det är bara det att det inte är någon "varm" sport att se på så fryser ännu mer. Ska zappa och se om det inte är bastu vm på någon sportkanal.

Kom att tänka på att det var längesen jag publicerade några bilder här men det är för att jag inte fått ändan ur vagnen och sökt fram sladden som man sätter från mobilen till datorn och för över bilder med. Ett x-plock från mobilbilder kommer snart,

action

Från att inte hända något så händer allt helt plötsligt lite för snabbt. Då man ska på behandlingshem så krävs tre rena prover om man är " ute" alltså inte inlagd på ex beroendeenheten i stan. Jag hade missuppfattat min s-sekreterare och var inte och tog något prov i onsdags då jag inte hört att det var ok att åka till Öberga till veckan. Då vi pratade på förmiddagen så skulle jag åka och lämna ett prov innan 11 så åkte iväg men då jag kom fram var provtagningen på tredje våningen och hissen som fanns krävde nyckel. Det var bara att snopet åka hem igen. Ringde upp ss och eftersom Öberga skulle bli framflyttat en vecka till då man bara kan ta prover mån, ons och fredag så bestämde vi att jag skulle tillbringa ett dygn på beroendeenheten och åka direkt därifrån till Älvsbyn med egen bil på onsdag.

Nu blev det helt plötsligt väldigt mycket att göra. Måste packa, städa då jag ska låna ut längenheten, tvätta, tvätta bilen, hämta ut mediciner jag behöver, åka på vårdcentralen och få remiss till b:e, närvara på mammas vårdplaneringsmöte och gärna hinna besöka en frissa också. Dessutom ska jag åka till Boden före tuppen i morgon bitti med Pernilla. Mitt i allt skulle jag behöva få på sommar fötterna på bilen med det är nog överkurs. Detta hade Maria hunnit göra på 27 minuter.

rörlig

Att leva ett aktivt liv och röra på sig sägs ju vara så bra. Detta har en vän som vi kan kalla Maria anammat till ungefär 200%. Nedan en helt vanlig tisdag i Marias liv.

06: vaknar, kliver upp och bäddar, gör morgonbestyr, lagar värsta frukosten samtidigt som hon vattnar blommorna och kör igång diskmaskinen och förhör sonen på läxorna. Hjälper övrig familj på med kläder, packar väskor, springer runt i cirklar, kör ett lättare pass på cykeln och lägger kanske en aning mascara på ögonen. Familjen går till bilen, skjutsar son till skolan åker till jobbet och är sen där i 7-8 timmar. Lunchrasten går åt till att springa runt på stan och uträtta ärenden. Här kan jag flika in att vi på mitt jobb slåss om sängen på lunchrasten.

Då jobbet slutar kl 15:00 springer människan från stan till Gammelstan och rakt in på kvartssamtal för sonen utan att passera gå (blev bilen kvar i stan?) Därefter springer dom hem hand i hand ( lite osäker här) Maria lagar mat samtidigt som hon skurar skåpluckorna och rengör i avloppet och äter på samma gång. Hon hinner även runt med dammsugaren ett varv.
Sen är det dags för stallet och ridning en timme för att efter att ha borstat, ryktat och putsat träns gå ut till bilen och köra till mig och äta tårta med hackande tänder.

Väl hemma vid 22 är det dags för att renbädda, ta toan och stryka tvätt men därefter sätter sig Maria i soffan för att se fortsättningen av serien hon och sambon börjat se. Maria är vaken i ca 10 minuter.
Dagen efter krånglar magen lite...

Har fått träningsvärk bara av att skriva detta stycke.

Torsdag

Blev en halvdag i Sunderbyn idag med. Fick påfyllning av Remicade (inte en dag för sent) och hälsade sen på farmor och  mor. Mamma var riktigt pigg så det var jätteroligt att se! På måndag ska vi ha vårdplaneringsmöte ang hennes hemgång. Hon måste ju få hjälp med det mesta nu med allt ifrån städning till tvätt, färdtjänst och hemsjukvård. Önskar så av hela mitt hjärta att hon får tillbringa sommaren i sin älskade kolonilott och får vara så pigg det bara går.

Vet fortfarande inte om det blir Öberga till veckan. Känns lite konstigt att inte veta om var jag ska bo nästa vecka. Har ringt till soc sekreteraren idag och lämnat meddelande så förhoppningsvis ringer hon upp i morgon så jag får veta hur allt blir. Har gått från positiv till hel anti och till positiv igen över vistelsen där. Insett att det nog kommer att göra mig väldigt gott. Bara en sån sak som regelbundna matvanor. Dagens meny har bestått av- frukost: fil och flingor. middag: en macka och kvällsmål en påse nappar. Hela kostcirkeln.

Har rört mig mer och gått längre sträckor dessa sista dagar. Har därför rätt ont när kvällen kommer i det opererade benet. Ibland bultar det rejält i vaden och en timme senare bultar det i knät. Tog panodil igår med det hjälpte inte ett dugg och återigen måste jag hylla voltaren 100 mg suppar som ovärderlig smärtlindrare nu när morfinbaserade preparat går bort.

Fick spontanbesök av hästkillen Magnus och av hon som är på hugget och har tagit ut onödiga semesterdagar. I helgen ska hon och  jag till Boden på dressyrtävlingar för att sälja hennes suuuperfina hästaffischer. Kom och köp!

/L

affirmationer

Pernilla har ett magiskt kylskåp. Allt hon hänger upp där inträffar. Det kallas visst affirmation. Här om dagen hängde hon upp en bild på Göran Persson och dagen efter plingade han på dörren ( nämen kanske inte riktigt så) Saken är den att det faktiskt fungerar för Pernilla men inte inträffar mina affirmationer då jag hänger dom. Pernilla säger att det beror på att jag inte har någon ordning och blandar kort med bilder, kallelser, inbjudningar och olika slags magneter så affirmationsfixaren (universum?) inte förstår vad jag vill ha fram. Pernilla tog ner allt utom ett kort på Thåtte och Kasper så nu bara väntar jag på att Luleå ridklubb ska ringa och säga att dom har skänkt Thåtte till mig ;) Den bilden får stå för att jag kan rida i framtiden och att mitt ben blir så pass bra så att det är möjligt. Ska hänga upp några andra bilder och affirmera fram saker jag önskar ska inträffa.
Ni kanske också ska prova? 

/L

onsdag

Hade inte tänkt fira min födelsedag alls igår men kom på bättre tankar och åkte och köpte tårta och  bulla på Holms. Otroligt gott fika och  trevlig och hjälpsam personal. Holm måste ju ha funnits i typ 400 år (nästan) Kommer ihåg att man sprang till Holms och köpte onyttigheter då inte maten var så tilltalande i skolan ( norra örnässkolan) Hon som jobbade där hjälpte mig till bilen med kaloribomberna då hon såg att jag gick på kryckor. Service!

Fina flickorna och bröderna kom förbi och vi surrade och fikade. Fick en jättefin sjal av Pernilla och Elivia i favorit färgen turkost, glas med turkos fot från Anna och Maria med familj och lila godisskålar av Erika. Pappa hade varit och postat kuvert med pengar av honom och farmor men farmor ligger ju också på sjukhuset så hon kunde inte komma och inte kära mor heller. Kan inte fatta att jag fyller 40 nästa år! Hur gick det till? Det är ju våra föräldrar som är i den åldern.

Nu ska jag beställa lite boxar då jag bara hade den första av Mc leods och måste ha fortsättningen på den och Down town Abbey. Insett att boxtittande inte är någon billig hobby. Undrar hur många boxar det skulle bli av glaumor?

/L

missbruk och känslighet

Varför börjar människor missbruka olika substanser och ex spel ,sex ,relationer, mat? Tror att det nästan alltid handlar om att man inte orkar med vardagen som den är utan man vill helt enkelt fly fältet. Jobbiga tankar och känslor tar över och det gör för ont att känna helt enkelt. Ibland snubblar man in i sitt missbruk som jag gjorde. Hade väl aldrig förut trott eller tänkt att man kan missbruka morfintabletter. Sjukvården gör tyvärr ofta dom misstagen att dom skriver ut beroendeframkallande medicin utan att upplysa om farorna och beroenderisken. Så var det i början för mig och ganska fort blev jag beroende och ökade doserna allt eftersom kroppen krävde mer. Nu tål inte min kropp morfin alls. Fick ju morfin nu efter min operation 9 dagar p.g.a smärtorna men då jag på den 9e dagen sa att jag inte ville ha mer gick det ca ett dygn innan jag blev oerhört sjuk. Tror inte jag mådde så dåligt ens i somras då jag låg inlagd på beroendeenheten. Det var som att hoppa ner i en djup, svart grop och dom fysiska och psykiska abstinensen var hemska. Det var som att få influensa, djup depression, illamående, hemska myrkrypningar, magsjuka och världens ångest samtidigt. Det tog några dagar att bli sig själv igen. Jag har antagligen utvecklat en känslighet för opiater och alla receptorer vaknar då ex morfin tillförs.

Tror även att man föds med en känslighet att hamna i ett missbruk. Hade jag kunnat träna hårt ex springa tror jag att jag lätt hade kunnat utveckla ortorexi (träningsberoende) jag mår så otroligt bra av träning och tycker om känslorna efter och verkar tillverka mycket må bra hormoner av träning. En del människor fastnar lättare i missbruk och det är lättare att utveckla ex ett alkoholberoende om man har människor i släkten som missbrukar- man blir sårbar. Missbruk utvecklas av arv och miljö så man bör vara försiktig om man har dom generna.

För mig blev det så att jag vaknade på morgon och valet stod mellan att må pest eller må hyfsat bra och då valde jag det sist nämnda. Jag mådde så oerhört dåligt om jag inte tillförde kemikalierna som kroppen var van. Tillslut mådde jag inte ens bra trots höga doser men det har jag ju skrivit om förut.
Jag har alltid varit lite av allt eller inget människa. Har svårt att göra något lagomt och det blir ofta för mycket vad det än gäller. Hoppas bara att nästa sak att missbruka blir typ grönsaker och fönsterputsning. Tänkte försöka hålla mig ifrån skadliga missbruk i alla fall!

/L

Måndag

Suttit och huttrat på balkongen men det var då ingen värme idag. Kollade termonetern och det var visst minusgrader -2,1. Pratat med socialsekreteraren som skulle prata med föreståndaren för Öberga om vilken dag jag kan åka dit. Dom vill att man lämnar urinprov tre gånger innan man kommer dit för att se att man är drogfri. Blir onsdag, fredag och måndag till veckan. Blir ett j-la rännande. Har också extremt svårt för dessa urinprov då jag har väldigt svårt för att pinka då någon står och stirrar på mig. Ursäkta snacket. Drogfri vet jag att jag är.
Fick även tid på vårdcentralen på fredag för att gå igenom min aktuella läkemedels lista som dom vill ha på Öberga samt förlänga min sjukskrivning.

I em blir det att åka till mamma om jag inte tar en vilodag då mitt knä gör rätt ont idag. Ska ringa och höra hur hon mår idag och om hon vill ha sällskap eller vila. Måste försöka städa här lite men inte helt lätt med det opererade benet. Även om jag har en riktig superdammsugare så går den inte av sig själv. Moster Eva dammsög iofs för några dagar sen så det är inte riktigt astma varning ännu.

/L

 Lånade denna dikt från moster Evas blogg. Denna dikt har min moster Åsa skrivit till Lenas begravning. Tycker den  var så otroligt fin så ville lägga upp den. 

Du var klippan
Du var navet
Med ett hjärta stort som havet

Du hade en sån värme
En sån glöd
Hos dig vi alla sökt stöd

Alltid nära till skratt
Många härliga fina stunder vi haft

Vi tackar för den fina tid vi fått
Kära Lena sov så gott.

Fick även via mosters blogg veta att vi har samiskt påbrå och att min mormor ärvde 40 renar efter sin mor. Undrar hur dom mår idag? :) Man lär sig nåt nytt varje dag. 

sushi och sunderbyn

Behöver inte vara hemma länge innan jag börjar om med mina mindre bra vanor igen. Börjat sova länge på förmiddagen och matvanorna finns nog inte ens på baksidan av kostcirkeln. Igår åt jag i alla fall sushi och idag åt jag det två gånger. Var hos mor i Sunderbyn med moster Anso och mamma ville helt plötsligt prova äta sushi. Det var ingen hit enligt mamma så åt upp hennes med. Helt ok sushi i restaurangen. Vi stannade några timmar men mamma var rätt trött och mådde inte så bra så hon ville sova och då for vi.

Suttit ute på ballis och tror faktiskt att mitt ansikte blev nån procent mindre blekt. Ser ut som en vandrande albyl. Längtar efter att få lägga mig i solariet men det är ingen hit med oläkta sår. Måste ta prover i morgon eller tisdag inför remicade droppet på torsdag. En vecka för sent och det känns kan jag lova. Har varit så mycket med mamma och med min egen operation och  rehabilitering så droppet förra veckan for helt ur skallen.

Ev ska jag åka till Älvsbyn den 15e April. Tror det kommer att bli jättebra och har bara hört gott om det stället. Har bestämt mig för att ta tag i lite träning och gå en fotokurs. Blir bra att ruta in vardagen och ta tag i nödvändiga bitar. Känns dock lite läskigt att åka bort under ett halv år även om jag får åka hem på helgerna efter ca en månad. Nu får jag ju chansen att bo i villa :) eget rum med dusch. Ser fram emot häst och stall dagarna.

Nä nu lite box.

/L

Idag har jag sett en hel hockeymatch och nu förstår jag varför jag inte kollar så ofta på hockey. Man får ju hjärtsvikt och högt blodtryck. Jäklar så spännande det var och otroligt roligt att Luleå nu är i final. Bra match.

Har varit till mor idag med bror och hon var ganska trött men infektionen verkar gå och rätt håll. Blev inte så jättelänge då hon behövde vila. I kväll fick jag besök av dom fina damerna Pernilla och Elivia och fick både mat och diskat och det är jag oändligt tacksam över. Pernilla behövde diska av sig lite då hon själv har blivit med diskmaskin och mina stora diskar är att föredra minst en gång i veckan. Man kan börja må dåligt om man inte får diska. 

Har helt fastat i boxarnas värld och nu ser jag Mc Leods daughters. En rätt rar och okomplicerad serie med mycket inslag av häst och komockor.

Helg

Sitter efter många om och men vid min nya bärbara superdator som min bror Magnus hjälpt mig att beställa. Har under flera veckor varit runt på norrlands alla sjukhus och det har känts som att jag har bott i en kappsäck. Transplantationen är nu gjord och var på återbesök i Umeå i veckan och det verkar läka enligt planerna. Det jag inte är helt nöjd med är att det måste läka i ca 6 månader innan dom kan operera in den nya knäleden. 6 månader känns mer än väldigt länge och jag börjar ha väldigt ont i knät vid belastning. Hade väldigt ont efter operationen och har förstått att det inte var någon liten operation. Dom har kapat en tredjedel av stora vadmuskeln och svängt runt den och byggt upp under knät... man blir helt chockskadad över vad man kan göra idag inom sjukvården. Tyvärr gjorde smärtorna efter operationen att jag var tvungen att få morfin första tiden. Eftersom jag tidigare varit beroende av morfin var det ingen lätt match då dom efter 9 dagar tvärt tog ut det. Fick enorma abstinenssymtom men som tur var gick dom rätt snabbt över. Har dock insett att jag hellre tar smärtan vid den kommande knäplastiken än utsättningssymtomen efter morfinet.

Mamma har varit extremt sjuk dom sista två veckorna. Hon har ovanpå sin lungcancer fått hjärnhinne inflammation och vi var väldigt rädda för att hon inte skulle klara sig. Har aldrig sett någon så sjuk och har aldrig varit så rädd förut i hela mitt liv. Det är så fruktansvärt hemskt att se någon man älskar så mycket vara så dålig. Det var meningen att jag skulle åka till Öberga i veckan men hade ingen ro att åka iväg och ville vara nära mamma. Idag var hon betydligt piggare och infektionen verkar ge med sig (tack!) och det var otroligt skönt att se!

Efter besöket hos mor åkte jag till mormor som fyller 81 år idag. Mostrarna Eva och Anso samt kusin Patrik var också där. Fick med mig lite middag också. I morgon blir det nog rätt många timmar hos mamma då hon är väldigt sällskaps sjuk och är lugnare då hon har någon hos sig.

Kisse har kommit hem från sin långa vistelse hos bror och Sofia. Han verkade hemmastadd på en gång.

Trevlig helg!