Det är verkligen så att kriser/förluster ofta leder till att man kommer varandra närmare i familjen/släkten. Tycker vi alltid haft ganska bra relationer till varandra i vår familj men sen mamma blev svårt sjuk har vi verkligen svetsats samman ännu mer. Känner att jag främst kommit mina mostrar så nära. Har ringt till dom många gånger och varit jätte ledsen och dom har tröstat och funnits där. Det är jag väldigt tacksam över. Det är så mycket som har förändrats det senaste året. Jag känner själv att jag helt omvärderat vad som är viktigt och vilka människor som verkligen betyder något för mig. Jag har blivit ganska härdad av allt som varit främst sista året men även av livet fram till dess. Alla har vi våra minnen, erfarenheter, motgångar och framgångar att bära. Vissa får mer av något än andra. Jag vet bara att om jag klarar den kommande tiden och allt vad det innebär så lär jag klara vad som helst. Frågan är bara i vilket skick man kommer ut på andra sidan, när man tagit sig igenom en väldigt jobbig period. Tänk om man blir känslokall och hård som flinta. Man kanske har blivit tokhärdad. Hur som helst så tack mina gulliga mostrar för allt ert stöd och hjälp!
/L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar