fredag

Sorgen är som ett stort svart hålrum och den liksom gnager sig in i ben och märg. Har ingen aning om hur man tar bort herr sorgklump men är rädd för att vi kommer att få tillbringa många månader tillsammams. Sorgeklumpen har liksom etsats sig fast i mellangärdet där han vissa dagar borrar sig fast så hårt så det är otänkbart att tänka på något annat. Men det finns även kvartrar och minuter på dygnet man faktiskt tänker på andra saker....helt ofattbart. Det är ju inte det att man glömmer sin kärlek och sorg men ibland tror jag hjärnan lurar oss till att tänka på och göra annat för att få ge sinnet frid en stund.
Tyvärr har jag märkt att om jag ex inte tänk på mamma på en halvtimme så känns det såå mycket svårare och sorgen känns mycket starkare igen och  ofta- flera gånger per dag är det som att få en km knytnäve i magen då man minns att hon är borta.....och då känns det såååå ledsamt.

Jag tror att det bästa bara är att landa i sorgen och låta det ta tid. Det finns inga bäst före datum som man ska hinna sörja färdigt till. Alla människor är vi olika och vi sörjer även olika.
Jag stänger gärna in mig och vill helst vara i fred men uppskattar mycket om en god vän kikar förbi för dom kan ta en som man är.

Imorgon och helgen blir det enligt Öbergas regler missbruksenheten tills på måndag då jag åker till Öberga. Ser fram emot det så mycket! Nu behöver jag heller inte vara där med hjärtat  i halsgropen , vänta på dödsbesked av mor och pendla älvsbyn-sunderbysjukhus utan kan i stället koncentrera mig på mitt eget mående. Tror jag kommer kunna landa där. Ser fram emot det. Jag får pendla mellan hopp och sorg helt enkelt. Sorgen efter min älskade mamma är ett bevis på att jag älskat henne högt

Så nästa blogginlägg blir nog från Öberga

/L