ta farväl

I Tisdags var begravningen av min kära mamma. Det var fruktansvärt jobbigt och sorgligt och svårt att ta in att det verkligen var mamma vi tog farväl av. Nu har det gått tre veckor och fem dagar sen jag sist träffade henne och jag saknar henne så det gör ont. Mamma ville ha en enkel begravning med bara dom närmaste och så blev det också. Vi är dock en ganska stor släkt så vi blev ändå ganska många. Vi spelade hennes stora idol Elvis samt Björn Skifts "håll mitt hjärta". Det blev ett fint avslut även om vi har urnsättningen kvar sen. Efteråt samlades vi i en lokal som bror Fredrik och Sofia ordnat och åt smörgåstårta och fikade samt läste upp telegrammen som kommit. Många har stöttat och gett bidrag till lungcancer fonden ( Tack Anna och Maria!) Det gick inte att rädda mammas liv men i framtiden med hjälp av forskning kanske man kan öka livslängden för lungcancer patienter.

Gårdagen var oerhört jobbig. Det känns liksom så definitivt nu då begravningen varit. Har fortfarande inte accepterat att hon verkligen är borta nu och det är som att ha en stor sorgeklump i mellan gärdet hela tiden. Flera gånger per dag är jag på väg att ringa mamma och jag räknar automatiskt in henne i olika situationer för jag kan fortfarande inte fatta att hon inte längre finns ibland oss. Förlusten av den människan man älskade mest på denna jord är oerhört tungt att ta in. Känner mig så ledsen också över att hennes barnbarn inte får lära känna sin farmor. I morgon är det dop av lilla Lion och det är en sådan tillställning där mamma definitivt bara ska vara med och nu går inte det. Men jag tror att hon är med oss i alla fall i morgon även om vi inte kan se henne fysiskt.

Jag är dock så glad över att vi har varandra i släkten och att vi har en sådan bra sammanhållning. Man kan stötta varandra och man behöver inte ta all sorg ensam. Kram på er!