Åter hemma i min soffa och måste erkänna att det känns rätt ok. Kisse blev då glad av att se mig eller så var det maten i skålen han blev glad över. Bror har varit hit och kollat till honom i vanlig ordning. Tack Sia och bror!
Åkte in på akuten i lördags då pulsen var så himla hög och blev helt slut av att ta några steg bara. Allt var precis som vanligt med dåliga värden och bla bla bla. Har blivit ordentligt genomgången även om alla provsvar inte kommit ännu. Den höga pulsen förklarade läkaren med att den antagligen kom ifrån att jag hela tiden har så fruktansvärt ont samt är superstressad invärtes då jag måste gå och vänta på operationer från alla håll. Hur det nu än ska gå till så måste jag verkligen försöka att cykla några minuter per dag i alla fall. Det bästa med allt är att jag ska få remicade nästa tisdag! :) HURRA! Efter ett halvårs tjatande så vann jag den striden. Nu vet jag att effekten inte alls behöver bli så bra som den en gång var men som Anna sa: vilken effekt du än får så är det till det bättre! Och så är det! I morgon ska jag ringa till Umeå även om det bär emot nåt enormt. Rädd att jag kommer att få ett svar jag inte vill ha. Vet att det är kris där nere på sköterskor så jag misstänker att min operation i bästa fall blir i september...men å andra sidan hinner jag träna upp lite muskler inför den då.
Nu ska jag packa upp mig och sen bara ta det lugnt. Man är mer trött då man kommer hem från sjukhus än när man kommer dit. Lite lustigt att bli utskriven då värdena var sämre nu än när jag kom men då dom inte hade plats på reuma och Ava bara är en tillfällig vårdavdelning så valde jag att åka hem. Jag menar det finns ju ingen risk att jag inte hittar dit om jag måste återvända.
/L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar