ensam är inte stark

Man kan aldrig förändra en annan människa utan bara en själv. En väldigt gammal klyscha men ack så sann. Alla gör vi våra val och våra prioriteringar och det är inte alltid man förstår sina medmänniskors val och handlingar då man kanske inte gjort just det valet eller den prioriteringen själv. Jag kan tycka att saker sitter väldigt långt inne hos en del och jag tror att om man verkligen vill någonting av hela sitt hjärta så går det oftast att ordna om man kommer ur sin bekvämlighetszon och kanske i stället tänker på hur mycket ens handling skulle betyda för någon annan människa. Ibland kanske man måste tänka på hur mycket man glädjer någon med ex ett besök i stället för att se hur jobbigt allt är.

Då man som i mitt fall är hänvisad till sjukhus och till stor del sitter i rullstol och faktiskt inte tar mig därifrån är jag beroende av att människor kommer till mig och hälsar på. Jag behöver få träffa dom människor jag tycker om men det är inte många besök jag har fått på dom tre veckor jag legat inlagd. Jag kan köpa och förstå att man faktiskt inte alltid kan men då man sedan får reda på att den "sjuka" personen sen samma dag varit på gymmet, shoppat, åkt skidor eller vad det nu kan vara så känner man sig ganska så bortprioriterad och väldigt oviktig. Jag kan helt enkelt inte förstå vissa bortförklaringar för vill man verkligen något så finns det alltid någon tid och dag som det passar. Jag har tagit färdtjänst, haltat runt med kryckor och mer eller mindre bergsklättrat för att jag gå gärna velat göra vissa saker och träffa vissa personer. Man behöver inte alltid känna efter så jäkla mycket och allt behöver inte sitta så långt in.Om ni själva legat på sjukhus större delen av tiden och varit riktigt dålig. Hur hade ni själva velat ha det? Ensam är faktiskt inte så stark. Man behöver få träffa sina nära och kära och få input utifrån och att det faktiskt existerar en värld utanför sjukhusets väggar.

I morgon åker jag i alla fall till Umeå och det med blandade känslor. Min pappa ligger på intensiven medvetslös och ingen vet ännu vad det beror på. Jag måste åka för min egen skull men allt beror på hur det blir med honom. Han har åkt in i em med ambulans och jag och Magnus har varit dit och identifierat honom då han inte hade någon id handling eller något på sig. Så det var väl liksom bara något sådant som skulle fattas...Dom har röntgat det mesta men ej hittat något ännu. Man kan säga att jag mår rätt skit just nu. Måste försöka packa ihop något då jag måste tillbaka till sjukhuset. Har bara väldigt svårt för att koncentrera mig. Väntar bara på att få besked ang pappa.