Vad händer?

Jag törs knappt tänka tanken eller säga det högt men börjar det faktiskt vända nu? Jag är så rädd för ytterligare komplikationer och vara hemma själv och bli sådär dålig igen men helgen som varit ( två timmar kvar) har varit den bästa på väääldigt länge. Skrevs ut i fredags och fattig som jag var så blev det en glad överraskning då skattepengarna kommit och ett besked från fk att jag blivit beviljad handikappersättning samt få retroaktivt. Tog också den nya medicinen.

Kände mig rätt ok på lördagen så gjorde lite nytta i hemmet och sen tog jag färdtjänst till Pernilla och utmanade hennes trappor. Hade förväntat mig att det skulle göra ont och var rädd att jag inte skulle klara dom men det gick mkt bättre än jag trodde och knäna kändes stabila. Nu vet jag att jag kan hälsa på folk trots trappor. Stannade flera timmar för vi hade så mkt att prata i kapp och det var underbart att få umgås med lill trollet, träffa Elivia och dessutom fick jag mig go middag.

Hade förväntat mig mer smärta idag så blev väldigt förvånad då jag vaknade och inte hade ont alls...har inte varit så bra i lederna på väldigt länge. Alltså har medicinen börjat verka redan? Det skulle ju ta ca 3 månader innan full effekt. Det har inte ens gått en vecka. Har därför gått an som ett skållat troll och tvättat, städat balkongen, diskat och plockat, städat toa och gjort köttsoppa som Pernilla och barnen gjorde mig sällskap över. Sen gick vi ut till lekparken i solen.

Ytterligare en glad överraskning var dagens invägning. Jag hade gått ned 6 kilo och har inte ens börjat det nya livet. Har börjat idag. Ska skippa allt socker, äta glutenfritt och dra ned på kolhydraterna rejält. Ska hålla mig runt 1200 kcal. Jag har inte en susning om vad som förorsakat viktnedgången men ingen är gladare än jag.

Det har alltså varit en bra helg och har fått umgås med mina favorit människor, fått sol på nosen, fått hem en kelig zambo och fått lite gjort i hemmet. Nu lite ljudbok.

Bild på gogubben samt på Elivia och thåtte.