Tålamod

Hade skrivit ett långt inlägg som av nån anledning ej går att publicera. Irriterande.
Kvar på sjukhuset och det blev min andra jul här. Hade så sett fram emot att fira jul med bror, Sia och övrig släkt. Magnus och Sofia var gulliga och kom hit med paket, julmat och godis. Fick en stor jordglob som jag länge velat ha. Jätte fin!

Haft riktigt tunga dagar på alla plan. Att ha ont hela tiden gör en halvt galen. Gjorde en ny MR igår och den visade en liten förbättring så det var ju bra. Tydligen har man såhär ont länge och att det går upp och ner. Tålamod och smärtstillande är det som gäller-och pencellin som jag åter får intravenöst. Måste ju dock vara så pass bra att jag klarar mig hemma och tror inte det sker närmaste tiden...behöver jag säga hur less jag är på sjukhus...

Det som känts jobbigast är att sjukdomen varit så aggressiv senaste 4 åren då jag ej kunnat få bromsmedicin pga alla infektioner. Det är stora skador i händer och fötter och vänster tumme ligger ur led. Ska få remiss till hand kirurgen i Umeå och jag hoppas att det finns nåt att göra. Jag tänker på ridningen, gitarr spelande och ja...jag behöver mina händer!

Det är inte lätt att försöka se positivt på tillvaron då man hela tiden blir tillbaka knuffad i gropen då man lyckats kravla sig upp en bit. Det känns som om jag sakta håller på att bli ett vårdpaket. Den meningen var hemsk att bara skriva men det är min största rädsla. Jag vill så mycket och går miste om så mkt och det är tungt och det lagras mkt inre stress.

Snart 6 veckor i denna jäkla säng. Känns som att jag är isolerad från omvärlden. Bara bita ihop och ta en dag i taget. Vad annars kan man göra? Vänta på farmen och vänta ut infektionen. Jag är såå less på att vänta!