Möte

Möte idag med kirurgen samt pappa och Magnus. Det framkom inte så mycket nytt men fick väl svar på lite av mina frågor. Jag har begärt ett möte med alla inblandade läkare Dvs från Reuma, infektion och kirurgen för att fhv få till någon slags plan om fortsatt medicinering om man kan sätta in någon medicin mot leder och hud trots ev infektioner och pencellin.

Planen är fortfarande att åka ner till Linköping. Tills jag får komma dit ska jag vara kvar här med intravenöst pencellin. Linköping ska göra en bedömning om operation och borttagning av ändtarmen är möjlig eller om riskerna är för stora. Om man inte kan operera kommer det innebära att infektioner och abcesser kommer att underhållas av fistelgången från ändtarmen och sannolikt leda till långa perioder på sjukhus med antibiotika. Detta kan även ges av hemsjukvård men eftersom vi inte är där ännu så vet jag inte så mkt hur det blir rent praktiskt.

Om jag ej kan opereras så kommer det innebära att dom nog inte kan åtgärda bråcket och det är det som är jobbigaste. Dom kan ej operera bråck under pågående infektion och utan operation ständiga infektioner. Man måste komma åt källan till varför infektionerna uppstår och det är det dom i nuläget inte törs/vill med tanke på riskerna. Min kropp har varit utan medicin mot min reumatism så länge så är inte i något bra skick alls. Varenda led är angripen och förstörs successivt. Någon medicin törs dom inte heller ge då dom kan förvärra infektioner.

Så just nu kan jag endast gå med gåbord och har stora svagheter i vänster sida med nerpåverkan pga infektionen i ryggen som förvärrats. Ska göra en ny magnetröntgen för att se hur det ser ut. Har ett fotbollsserier bråck på vänster sida och där i ligger nu min tjocktarm...Bråcket gör så att stomipåsarna sitter dåligt så får vara rädd för ständiga läckage. Varenda led är ilsket inflammerad och blodsockret ligger högt hela tiden. Livrädd för att bli blind och har börjat se suddigt. Hoppas att det kommer ifrån att jag stirrar på telefonen flera timmar per dag. Huden är så inflammerad men som sagt ingen medicin går att sättas in. Allt detta påverkar såklart själens mående. Tror ni att jag ens blivit tillfrågad om jag vill prata med någon?

Allt går liksom bara runt. Försöker hålla hoppet uppe men vet inte hur jag ska orka faktiskt. Det som underlättar min situation är ju ex besök från personer som är viktiga i mitt liv men här har jag tyvärr insett att jag nog inte var så viktig som jag trodde tillbaka och det har verkligen gjort mig ledsen. Finns viljan finns vägen.

Kan jag inte bara få vara förkyld?