Kan inte förstå att jag snart legat här på sjukhuset ett halv år! Det skulle vara lättare att acceptera om jag skulle blivit bättre och bättre men tyvärr är det tvärtom. Cortisonet håller långsamt på att trappas ur och det innebär att leder och hud blir allt sämre. Har inte hört något från Linköping och denna väntan tär verkligen på psyket. Det sägs att man inte får mer än man klarar av men vem avgör det och till vilket pris?
Efter 6 månader blir man ganska så hospitaliserad. Man behöver inte tänka något själv utan man får mat och mediciner på regelbundna tider. Dagarna bara går och alla ser likadana ut. Har mkt ondare igen i ryggen och är rädd för att det är en ny infektion. Det onda sitter på ett nytt ställe på sidan vid revbenen och jag hoppas verkligen att det inte är en ny abcess.
Har varit på hudmottagningen idag och fick ett nytt smörjschema. Läkaren där skulle skriva en förfrågan till reumatologen om en medicin som kan hjälpa mot hud och leder men vet tyvärr att dom inte törs sätta in någon ny medicin i dagsläget. Jag är så trött på detta moment 22 läge.
I en kommer Pernilla och Edvin och hälsar på. Vi ska äta i restaurangen. Längtar så mycket efter dom och det ska bli så underbart att äta annat än sjukhus maten! Köpt grattiskort och presentkort till Elivia som fyllt år och en Alfons till Eddi.
Nä nu hörde jag lunch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar