När man inte tror att det kan bli mkt värre så kan det visst bli det. Känner mig så jäkla ledsen och uppgiven så vet ej var jag ska ta vägen. Jag har legat här i sunderbyn i över sex månader och väntat och väntat på att Linköping ska ge mig klartecken att komma ner för en bedömning och en scecond opinion. Igår var jag in på mina vårdkontakter och läste en journal anteckning från den ansvarige kirurgen där nere. Anteckningen var skriven till min kirurg Andreas men han har varit ledig så jag är den enda som läst den. Det som stod var att dom tyvärr inte kan ta emot mig för någon konsultation! Ev kanske jag kan komma dit till hösten om det fortfarande är aktuellt!
All luft gick bara ur mig. För några veckor sedan skrev dom att dom skulle ta ner mig för bedömning. Vad då aktuellt? Det är ju ingenting som går över. Sen är det helgdag och klämdag så inga läkare är i tjänst. Jag ska alltså ligga här med ångest och massa frågetecken tills på måndag och vet inte ens om Andreas jobbar då.
Vad händer nu? Här törs dom ej operera och Linköping tar ej emot mig...varit på röntgen igen och har nu en ny abcess i levern! Det uppstår ju bara nya och detta kommer inte sluta bra om inget drastiskt händer. Får blodförgiftning, abcesser, infektioner, fistlar och sår hela tiden. Min kropp kommer inte orka länge till. Jag orkar inte mycket mer nu. Ett liv på sjukhus och sakta bli av med fler och fler funktioner är inte ett värdigt liv. Jag har försökt vara positiv och haft tanken att bara jag kommer till Linköping så händer det kanske något positivt och nu togs det hoppet ifrån mig. Får man ens göra såhär? Lova en patient en scecond opinion för att senare dra tillbaka det? Jag önskar att någon bara kunde söva mig och fixa till allt under tiden. Tänk att bara få sova.
Kram på dig Linda, förstår att det känns tungt....Hoppas så innerligt att det vänder nu och börjar hända något positivt, det måste det göra!!!
SvaraRadera