Idag har det gått nio dagar sedan min far hittades död i sin lgh. Vi vet fortfarande inte orsaken till varför och känner att jag vill ha svar på det fort. Magnus skulle ringa Fonus idag så det kanske blir att åka dit i slutet av veckan. Jag måste bara få begrava honom och ta farväl innan ev operation i Manchester. Mitt huvud är en enda härva av tankar som går kors och tvärs och jag är helt slut psykiskt. Kan inte koncentrera mig på två så stora och viktiga händelser. Blir lätt apatisk och har svårt för att koncentrera mig på något.
När det ringer tror jag att det ska vara pappa som ringer. Har läst våra sista sms hundra gånger. Var mest jag som skrev då pappa ej var så vän med sin telefon. Jag saknar honom så ofantligt och har dåligt samvete för än det ena och än det andra. Varför sa jag inte så och varför gjorde jag inte det? Jag har fortfarande inte förstått att han inte finns mer. Just nu ligger allt annat på is och känner att det måste få vara så ett tag. Orkar inte träna och tänka på bukoperationen just nu.
Bror ringde precis. Vi har tid på torsdag till Fonus. Tungt....så tungt. Tyckte vi just gick igenom detta med mamma. Varför försvinner alla man älskar?
E
❤❤❤���������������� kram från oss Nilssons
SvaraRadera