Jag saknar dig pappa och jag älskar dig men samtidigt är jag så arg och besviken på dig! Hur kunde du missköta dig så och helt strunta i kroppens signaler så pass mycket att det indirekt ledde till att du lämnade oss för gott? Ok ditt hjärta var förstorat och gav till slut upp och du kunde inte hjälpa att det stannade. Men du hade även höga värden av olika kemiska ämnen i blodet och du ignorerade din andfåddhet som berodde på proppar i båda lungorna och du gick inte till läkaren trots att du inte mådde bra. Det var det sista jag sa till dig: i morgon ringer du läkare: Du sa att du skulle det men dog i stället den natten.
Vi trodde att du var i en bättre period och du hälsade på mig rätt ofta. Ok jag reagerade på att du andades så tungt och att du hade dåligt med ork och att det verkade vara en del blandade mediciner som du överdoserade. Dock verkade inte medicinerna höra till dom starkare varianterna men klart hjärtat tillslut inte orkar. Man kan inte leva på varma koppen, choklad helnöt och paracetamol och gå omkring med proppar och allvarliga infektioner i munnen och bara skita i att kolla upp det.
Så jaa jag känner mig arg och besviken. Jag behövde dig. Nu är både du och mamma borta. Det gör så fasligt ont! Jag är så tacksam över mina bröder, släkt och vänner men jag saknar mina föräldrar. Ni finns alltid inom mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar