Gå med förlamning?

Måste hitta en ny serie att följa för annars är risken stor att jag börjar klättra i gardinerna. Har just sett klart liar och den var helt ok men fanns bara en säsong. Har svårt att fastna i något för tankarna vill gärna vandra iväg åt alla andra håll. Det är ett heltidsarbete att hitta rätt serie 😊

Just nu är ju planen att komma i så god form som möjligt till den 30 november då specialisten från Manchester kommer. Det innebär speciell kost och träning efter förutsättningarna. Min undran är bara hur det ska gå med det då jag har en smärtpump i ryggraden som gör mig helt förlamad i benen tidsvis och delvis förlamad emellanåt. Det är svårt att gå med förlamade ben. Inte ens Gunde Svan skulle klara det. Det är mkt man inte förstår... Hade även en snabb sänka på 77 för några dagar sen och då var jag så glad. Idag var den 247...suck. Den ska ligga under 10.

Idag har vännen Anna varit på besök. Så trevligt men underbart är kort. Man har så mkt att prata om. Så glad för er mina vänner! Tack för att ni finns 💗

Lev och må!

Ett år

Ett år på sjukhus. Hur länge kan man behålla förståndet om man under ett års tid få gå igenom det ena efter det andra och bara blir sämre och då t.o.m läkaren säger att jag ju är sämre nu än för ett år sedan. Jag hinner bara komma en bit i rehabiliteringen så händer nåt som gör mig sängliggande igen. Just nu följer vänster ben inte alls med så klarar inte ens av att ställa mig upp utan personal och gåbord. Det är så extremt svårt att behålla motivationen. Just nu vill jag bara bli nedsövd så kan dom väcka mig då alla operationer är över. Jag orkar verkligen inte vara här längre men för dålig för att vara hemma.

Man hinner verkligen tänka en hel del under dessa oändliga timmar instängd i ett sjukhusrum i en sjukhussäng. Visst det finns saker jag skulle kunna fördriva tiden med. Skulle kunna läsa en kurs i språk, rita, börja på min tilltänkta bok men med en rätt svår depression har man inte lust till nåt direkt. Nåt jag verkligen vill är att åka till stallet och pussa på en mjuk, varm hästmule.

Förra veckan fick jag besök av en gammal vän Carita. Det var verkligen upplyftande! Vi umgicks för flera år sedan men kom ifrån varandra av olika anledningar. Det var som att vi aldrig varit ifrån varandra och näbbarna gick i ett 😛 Väldigt uppskattat besök!

Har inte hämtat mig sen förra veckans skräck dygn. Är så fasansfullt trött och orkar ingenting. Det har varit så mkt så har nästan förträngt att jag ligger här för att jag ska operera buken och hur stor den op är och att dom ska komma från Manchester. Visst jag är glad att jag fått ett datum när dom kommer men det tror jag när jag ser dom. Deras besök innebär att en operation närmar sig om dom beslutar sig för det. Det är som att åka och amputera en arm. Även fast det är livsnödvändigt är det inget man ser fram emot. Om ni läser om rektumamputation förstår ni.

Lev och må!

Smärta

WSista veckan har varit en enda stor mardröm. En av personalen hjälpte mig att smörja in ryggen och hon masserade bara in krämen på ryggen och inte hårt alls men något hände då. Fick bara ondare och ondare så dom försökte häva smärtan med morfin men inget hjälpte. Smärtan blev värre och värre och det kändes som att någon högg mig i ryggen mellan skulderbladen och sen strålade det fram i bröstet. Hela helgen är ett enda töcken och det höll på att gå riktigt illa.

Jag hade så ont och det blev för mkt smärtstillande. Andades tillslut knappt själv så dom fick ge mig nåt slags motgift som skulle få mig att börja andas normalt
men fick ha extravak hela tiden. Kommer inte ihåg något av detta men enligt personalen var det ganska illa.

Eftersom det höll på att gå ganska dåligt så drog dom såklart in mycket av morfinet tillföljd av att smärtorna från helvetet återkom. Jag vaknade upp och hade ingen aning om var jag var. Var förvirrad och förstod inte varför jag hade grindar på sängen. Ägnade säkert en halvtimme åt att försöka klättra över dom men det gick inte. Det kopplade inte att jag skulle trycka på larmknappen så jag började skrika i stället och då kom personalen. Detta var på lördag och jag önskar ingen smärtan jag hade. I tre dygn låg jag bara och skrek :söv mig! Sätt en eda! Hjälp mig! Kan inte fatta att man kan ha så ont.
Personalen fick bara ge mig viss mängd smärtstillande och den hjälpte ungefär lika mycket som att äta en hallonbåt.

På måndagen kom min räddare. Smärtläkare Christer. Efter tre dygns smärta från H skulle jag äntligen få en Eda i ryggen. Med en Eda får man smärtstillande direkt i ryggen och man kan själv ta extra doser i vissa intervaller då man har extra ont. Personalen och alla har varit så frustrerade att jag fick edan så sent och att jag hade så fruktansvärt ont och dom inget kunde göra. :Du slutar andas om du får mer men jag svarade bara att : det struntar jag i! Hellre det!

Fick åka upp på operation och blev sövd som var nästa prövning då det är problematiskt att söva mig så det var nästa prövning. Men nu ligger jag i sängen och edan fungerar hyfsat men det stora orosmomentet är att jag börjar få samma smärta på andra sidan... röntgen visar på ny kotkompression men enligt läkare så har man inte såhär ont då. Jag sa att jag ville göra en ny magnetröntgen men tydligen kan man inte det med Eda...

Meningen är att jag ska vara i sånt bra skick som möjligt då läkarna från Manchester kommer men det går inte så bra. Får ständiga motgångar 😓 i dagsläget kan jag inte stå. Sen rädslan att det ska bli infektion i ryggen av edan där det är lätt att bakterier kommer in.

Sovit typ fem minuter i natt. Sen hjälpte personalen mig med ett bad i en specialmadrass. Höll på att hamna på golvet då benen inte bär. Väldigt obehagligt. Sen var det x antal omläggningar. Lillebror Fredrik kom på besök så vi surrade bort nån timme och försökte lösa världsproblemen men vi lyckades ej. Jag är t.o.m less varma koppen. Man kämpar och kämpar och då man kommit en bit så kommer spaden och slår ner en i gropen igen. Har legat här nu 11månader och har bara blivit sämre...
Och drömmer hemska mardrömmar av blandningen i ryggen. Hujja. Men från att varit ganska nära att kasta in handduken två gånger på samma helg är jag förvånad ärr pigg ändå...lite lipgloss på detta så.

Lev och må!