Smärta

WSista veckan har varit en enda stor mardröm. En av personalen hjälpte mig att smörja in ryggen och hon masserade bara in krämen på ryggen och inte hårt alls men något hände då. Fick bara ondare och ondare så dom försökte häva smärtan med morfin men inget hjälpte. Smärtan blev värre och värre och det kändes som att någon högg mig i ryggen mellan skulderbladen och sen strålade det fram i bröstet. Hela helgen är ett enda töcken och det höll på att gå riktigt illa.

Jag hade så ont och det blev för mkt smärtstillande. Andades tillslut knappt själv så dom fick ge mig nåt slags motgift som skulle få mig att börja andas normalt
men fick ha extravak hela tiden. Kommer inte ihåg något av detta men enligt personalen var det ganska illa.

Eftersom det höll på att gå ganska dåligt så drog dom såklart in mycket av morfinet tillföljd av att smärtorna från helvetet återkom. Jag vaknade upp och hade ingen aning om var jag var. Var förvirrad och förstod inte varför jag hade grindar på sängen. Ägnade säkert en halvtimme åt att försöka klättra över dom men det gick inte. Det kopplade inte att jag skulle trycka på larmknappen så jag började skrika i stället och då kom personalen. Detta var på lördag och jag önskar ingen smärtan jag hade. I tre dygn låg jag bara och skrek :söv mig! Sätt en eda! Hjälp mig! Kan inte fatta att man kan ha så ont.
Personalen fick bara ge mig viss mängd smärtstillande och den hjälpte ungefär lika mycket som att äta en hallonbåt.

På måndagen kom min räddare. Smärtläkare Christer. Efter tre dygns smärta från H skulle jag äntligen få en Eda i ryggen. Med en Eda får man smärtstillande direkt i ryggen och man kan själv ta extra doser i vissa intervaller då man har extra ont. Personalen och alla har varit så frustrerade att jag fick edan så sent och att jag hade så fruktansvärt ont och dom inget kunde göra. :Du slutar andas om du får mer men jag svarade bara att : det struntar jag i! Hellre det!

Fick åka upp på operation och blev sövd som var nästa prövning då det är problematiskt att söva mig så det var nästa prövning. Men nu ligger jag i sängen och edan fungerar hyfsat men det stora orosmomentet är att jag börjar få samma smärta på andra sidan... röntgen visar på ny kotkompression men enligt läkare så har man inte såhär ont då. Jag sa att jag ville göra en ny magnetröntgen men tydligen kan man inte det med Eda...

Meningen är att jag ska vara i sånt bra skick som möjligt då läkarna från Manchester kommer men det går inte så bra. Får ständiga motgångar 😓 i dagsläget kan jag inte stå. Sen rädslan att det ska bli infektion i ryggen av edan där det är lätt att bakterier kommer in.

Sovit typ fem minuter i natt. Sen hjälpte personalen mig med ett bad i en specialmadrass. Höll på att hamna på golvet då benen inte bär. Väldigt obehagligt. Sen var det x antal omläggningar. Lillebror Fredrik kom på besök så vi surrade bort nån timme och försökte lösa världsproblemen men vi lyckades ej. Jag är t.o.m less varma koppen. Man kämpar och kämpar och då man kommit en bit så kommer spaden och slår ner en i gropen igen. Har legat här nu 11månader och har bara blivit sämre...
Och drömmer hemska mardrömmar av blandningen i ryggen. Hujja. Men från att varit ganska nära att kasta in handduken två gånger på samma helg är jag förvånad ärr pigg ändå...lite lipgloss på detta så.

Lev och må!