Har inte skrivit på ett tag för har inte mått något vidare och då främst mentalt. Det har hänt många tråkigheter under veckan och har upplevt mig enormt kränkt vid ett flertal tillfällen. Just nu vantrivs jag fruktansvärt och upplever att jag inte får hjälpen jag behöver utan det skickas bara remisser hit och dit.
Berättade i förra inlägget om att det höll på att gå ganska illa för ca 3 veckor sedan då min kropp inte klarade av mängden opiater då jag slutat med bupremorfinet och gjorde misstaget att inte säga till personalen. Bup blockerar ju som sagt effekten av andra läkemedel ex morfin och om du då slutar så får ju oxycontin i mitt fall full effekt och jag hade för höga doser. Det är ju inte jag som bestämt min smärtlindring. Jag talade även om att jag vid några tillfällen mått så dåligt att jag ätit ångestdämpande tabletter. Trodde detta var över nu och att vi börjat om på ny kula.
Skulle till min bror på permission och fira hans 40års dag med släkten på fredagen. På torsdag kommer det hit en osympatisk stressad jour psykiatiker för att jag mådde så dåligt. Han sa bara att jag kunde åka på permission och jag var super ledsen och fick en klapp på knät och ett lycka till...fick ingen hjälp och undrade vad han hade med min permission att göra. Det brukar ju reuma läkarna sköta. Men det allra värsta var när en helt okänd reuma läkare kommer hit och meddelar att jag ska kroppsvisiteras samt drogtestas då jag kommer tillbaka från Magnus! Har aldrig känt mig så kränkt i hela mitt liv. Jag knarkar inte! Tror dom att jag skulle sitta med mormor och dra en lina? Min bror har aldrig sysslat med droger och skulle def ej ge mig om han hade. All luft och lust gick ur mig och orkade ej åka. Hade även problem med katetern så kändes osäkert och kände rätt och dom fick spola och byta påse.
Jag trodde att jag gjort nåt bra...gått från 32mg bup till 0 på egen hand. Visste inte att dom andra mediciner då skulle bli så starka trots samma dos. Visst jag gjorde fel som inte sa att jag helt slutat med dom men ville ha 8mg som backup och det var 8mg dom delade ut. Det var också fel att ta lugnande på sidan om men hade sån ångest så brydde mig inte då...mår man nog dåligt så försvinner det logiska tänket.
Just nu vill jag bara härifrån. Känner mig så illa behandlad och så jäkla kränkt. Har trivts så.bra på denna avd men nu är det så mkt som inte fungerar och bemötandet är inte som förr. Inget är som förr...orkar inte med detta längre. Jag mår så dåligt och ingen kan hjälpa. Remisser skickas
Hit och dit och det kommer hit nya läkare jag aldrig träffat. Bli aldrig sjuk!
Linda
Fy vad tråkigt att läsa... Helt orimligt att du ska behöva känna sådär. Vänd dig till patientnämnden och få någon som stöttar och hjälper dig!
SvaraRadera