Ytterligare en helg är snart slut men för mig ser dagarna likadana ut helg som vardag. Fick dock lite hicka då jag insåg att det inte är lång tid kvar till julafton. Jag ska fira jul med släkten hos mormor så min enda önskan är att jag ska orka åka på permission och kunna fira jul med dom. Jag har aldrig varit så mkt för julen. Det finns så många ensamma, utsatta och sjuka som inte har någon att vara med eller någonstans att vara. Det är ingen självklarhet att man har förmånen att sitta runt ett bord med familjen med levande ljus och mat för flera veckor och med uppspelta barn med förväntansfulla ögon där granen och paketen under är mittpunkten av allt. Julen kan vara väldigt stämningsfull men också en dag då många mår dåligt.
Jag tror att jag tillbringat dom sista 4 jularna här på Sus. Förra året firade jag hos bror Magnus och Sofia och släkt samt 3 pälsbollar ☺ hade permission och det gick bra. Hade en plan att åka in till stan en dag här framöver och köpa nåt att ta på mig. Bara nåt enkelt och smidigt. Det är oerhört irriterande att ha kläder jag aldrig ens hunnit använda hängandes hemma och inte komma åt dom 蘿 har snart ett helt bohag här. Dom får ge mig en sal till.
Idag har moster anso varit hit och hjälpte mig med att julpynta lite. Nu har jag fått hit min fina ängel jag fick förra året av Cissi och Pernilla. Har gåtränat båda dagarna och känner mig mycket bättre i lederna av remicade. Personalen och även jag märker även viss förbättring av huden. Bara det nu håller i sig! Det är kravet för bukoperationen. En längre tids förbättring och en längre stabil period för att dom ska våga göra operationen. Jag kan inget annat göra än att träna hur jädrans mkt det tar emot. Ska byta antidepressiva medicinen mot en annan men tyvärr förändras ju inte min situation för det. Men nu när jag helt slutat med subutexen har jag för lite serotin i hjärnan och det kan ta lång tid att återställa allt det kemiska i hjärnan. Opiater har mkt kemiska substanser man mår bra på och när man slutar mår man skit helt enkelt. Depressionen efteråt är nog det värsta utsättningssymtomet tycker jag. Därför är det oerhört svårt att motivera sig till ex träning. Kan inte allt om den kemiska processen om vad som händer i hjärnan så kan inte förklara så bra.
Nu middag. Glad 2a advent!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar