Kattgård och tankar

I skrivande stund sitter jag i soffan med Busan och min kära moster Eva och Malin bygger en kattgård på min altan. Det ska bli så skönt att kunna ha altandörren öppen igen utan att vara rädd för att kisse ska smita och kisse kommer nog tycka mycket om att kunna sitta ute och spana på fåglar, flugor och annat intressant. Det känns tråkigt att inte kunna hjälpa till och känner mig rätt onyttig som bara sitter här och är men inget att göra något åt. Är såå otroligt tacksam för att dom gör detta åt mig och Busan!

Har haft några tunga dagar sedan tisdag. På tisdagen kände jag mig lite piggare och gjorde mer än jag borde. Men det blir lätt så, att jag passar på då jag mår bättre. Har sedan jag skrev sist fått åka in akut med ambulans pga tarmvred. Tarmvred är inget jag önskar någon! Det gör fasligt ont! Det blev drygt en vecka på sjukhus och tack och lov så slapp dom operera. Jag fick en sond genom näsan ner till magsäcken för att avlasta och för att slippa må så illa och denna sond är bland det värsta jag vet! Jag tycker att det gör extremt ont för har så trånga näsgångar och den skaver i halsen men det är skönt att slippa illamående. Jag fick dricka kontrastmedel och röntgades flera gånger och nu hade jag turen att kontrasten löste upp stoppet. Fick bara äta flytande några dagar och var väldigt rädd för att börja äta igen. Tror att det var för högt intag av popcorn och chips, för lite vätska och slarvande med maten överlag som orsakade det. Popcorn är tydligen ett big no no om man har trångt i tarmen ex pga operationer. Nu tänker jag mer på vad jag äter och har fått bra tips av medlemmarna i en grupp på Facebook som jag är med i.

Busan hade bara varit hos mig ett dygn då jag åkte in. Kunde inte komma mer olämpligt! Men Magnus och Sofia var hit och matade henne och höll henne sällskap lördag och söndag ( åkte in lördag) och på måndag så flyttade Eva in här och bodde här tills jag kom hem på fredagen. Så glad över att hon kunde göra det! Det var fruktansvärt jobbigt att tvingas ligga på sjukhus igen då man hunnit känna på friheten att vara hemma! Idag har jag varit hemma två veckor och jag och kisse har hunnit bli goda vänner. Busan är en väldigt kelig och social katt. Hon vill vara med och om det kommer någon så kommer hon genast och hälsar och vill kela. I början var hon väldigt rädd för ljud men nu har hon börjat vänja sig vid hur det låter häromkring och bryr sig inte nämnvärt. Det ska bli så roligt att se vad hon anser om sitt nya uterum.

Är du sjuk så är det inte bara sjukdomen/sjukdomarna man får ta. Man tvingas även att avstå från saker/händelser/umgänge för att man helt enkelt inte orkar, energin finns inte, smärtor som gör det omöjligt eller en mage/tarm som bråkar så att man inte törs lämna hemmet. Skulle åka till mina vänner Anna och Maria i kväll för Anna med familj åker hem till sthlm i morgon och vi skulle tillsammans med några andra tjejer träffas i kväll och socialisera. Men som så många gånger annars får jag ställa in för att min kropp inte vill samarbeta och det är så jäkla tråkigt att inte kunna vara med och tvingas ställa in. Man går miste om så mycket då man är så sjuk som jag är och man förlorar människor man trodde att man kände som bara försvinner. Det är otroligt tråkigt för det stämmer verkligen det där om i nöden prövas vännen. Det är när du ex blir svårt sjuk du märker vilka som är dina riktiga vänner. Det är ganska chockartat och väldigt ledsamt då den/dom du alltid trodde skulle skulle finnas vid din sida inte finns där då du behöver dom som mest. Det finns antagligen en anledning till det och det är bara att acceptera men ingen kan ju rå för att man blir sjuk. Jag har under dom sista åren förlorat många som jag hållit så kära. Genom sjukdom ( mina föräldrar, farmor, farfar mfl ) som nu inte finns här på jorden och pga min långa sjukhusvistelse på 3,5 år och alla sjukdomar som tvingat mig att sluta jobba och mista arbetskollegor och arbetslivet och människor som bara försvunnit. Men det kanske är så i livet. Människor kommer och går. Jag har verkligen haft många otroligt jobbiga år, har överlevt och lurat döden vid flera tillfällen, har gått igenom fruktansvärt smärtfyllda operationer och sjukdomstillstånd och tillbringat de sista 4 åren till 85% kanske mer i en sjukhussäng. Då behöver man verkligen människor som bryr sig och jag kan inte förklara i ord hur mycket ni betyder för mig ni som alltid finns där! ❤ TACK!

Nu är resan till Göteborg/Halmstad bokad i september! Jag ska följa Eva och hämta en liten kattunge i Göteborg och där blir vi hämtade av morbror Gunnar och moster Åsa för att tillbringa några dagar i Halmstad och hälsa på släkten där. Tror det var ca 20 år sedan jag senast var i Halmstad! Det är verkligen dags. Tyvärr kunde man inte ta avbokningsskydd så det är bara att hålla andan och hoppas på att jag inte får någon allvarlig infektion eller något som gör att jag inte kan åka. Måste ordna så att såret kan läggas om där dagligen och ordna med mediciner osv men har ju lite tid på mig. Ska bli galet roligt 🤗

Dom jobbar på därute på altanen. Busan spanar i fönstret. Jag har rätt ont i magen och allt går rakt igenom och har vansinnigt ont i ryggen. Så då vet ni 🙂

Trevlig helg!