ännu ett läkarbesök med extra mkt touche

Jag hade tid på reumatologen idag och min egen läkare är på långsemester så jag fick träffa den läkaren som gjort mig galen då han inte skrev ut mitt cortison. Då det var han som ropade upp mig fick jag verkligen försöka andas lungt för att inte göra något onödigt 🙄 jag sa att jag var väldigt besviken och arg och frågade varför  han ej skrivit ut. Han började säga att han varit i kontakt med infektion som sagt att jag ej bör äta mer än 20mg cortison pga infektionen I nacken. Cortison är väl aldrig bra att äta men påverkar infektioner, sår, hud osv negativt. Jaha?? Men ingen har kontaktat mig och sagt detta och sagt någon dosering och hans lösning var att inte skriva ut något alls för att jag enligt dom tog för hög dos?! Så jag fick stå där helt utan. 

Man ska ju trappa ut cortison men hur gör man det utan tabletter? Nu var han väldigt noga med det och förklarade hur jag skulle trappa ner. Han sa att jag ska trappa ner och lägga mig på 20mg. Försökte förklara att jag absolut inte klarar så låg dos. Jag kommer bokstavligen inte ur sängen. Jag vaknar på nätterna av att det gör så jäkla ont av att ens vända mig i sängen. Jag frågade om han tyckte jag skulle vara sängliggande tills jag får remicade som är minst 3 månader bort? Vita blodkroppar brukar stiga av både infektion och cortison. Mina låg på 12 i juli och nu låg dom på 22. Problemet är ju då att veta vad som orsakar det. Allt går liksom runt.

Det fanns ingen mirakelmedicin jag kunde ta. Det blir inte roligt dessa månader. Jag kommer att få ligga väldigt lågt. Han blev lätt chockad då han såg mina ben och på mina obefintliga benmuskler. Han tyckte att jag måste börja träna upp dom. Jag vet det! Det är bara det att det liksom är svårt om man knappt tar sig på toa utan doping. Ska I allafall försöka till veckan. Det blir till att träna ena dagen och ligga den andra.

Fick inte ut så mkt av detta besök. Fick en spruta i v handled. Han sa att han inte kunde spruta höger för att jag råkade ha en psoriasisfläck just där. Då pekar jag lite högre upp på handryggen och säger " men kan du inte spruta där?" Då börjar han tokskratta och säger " ja men där är ju inte leden" jaja..🙄jag lovar att han skrattade flera minuter åt det där. Tillslut frågade jag vad han skrattar åt. Han bara pekar på handen och skakar på huvudet och skrattar ännu mer.

 Tyckte han var lite väl kärvänlig. Man kanske gör så i hans kultur. Han smekte mig över håret,  tog på mig flera ggr och då jag skulle gå klappade han mig på bröstet fast högre upp. Typ bröstkorgen. Fick lite bad feelings där. Om man kommer till en ny kultur är det bra att känna till vad som anses ok tycker jag.

Han ordnade med recepten tillslut men då kommer vi till apoteket. Tror ni att dom hade medicinen hemma? En vanlig medicin mot nervsmärtor. Självklart inte. Men dom hade badbollar, bildäck och badankor...

Fick såklart vänta på taxin hem en timme. Men idag gjorde det inget för jag och Laila kunde träffas och surra i cafeterian 🙂 var så längesen och så roligt träffa henne! Laila är sjukhuspräst och det är henne jag pratat med regelbundet då jag legat inne. 

Hade en vääääldigt pratglad ung man som körde mig hem. Hans mamma hade hästgård och han och mamman var också reumatiker. Vi pratade om hundar, katter, hästar mm. Riktigt trevligt. Åkte i morse 08:50 och var hemma runt 14:30. Ett läkarbesök tar halva dagen.

Jag har ofta tänkt på att jag skriver så mkt negativt. Tyvärr blir det så då mitt liv tyvärr består av så mkt negativitet just nu. Jag skriver liksom bara hur det är. Jag ber om ursäkt för det och som tur är är det helt valfritt att läsa. Jag önskar verkligen att jag kunde skriva om vackra klänningar, glamorösa tillställningar, drinkar i motljus, min hästgård och min tama elefant men då skulle jag ju ljuga 🙂

Men jag skriver om finaste Egon som möter mig i dörren och väcker mig med en puss på pannan ❤ vi ska se idolfinalen och mysa.

Trevlig helg! 🙂

erfarenheter av sjukvården

Sjukvården i Sverige anses höra till de bästa. Lever man mitt I den som jag gör kan man dock ha en annan uppfattning. Om man har lite med vården att göra, kanske gör ett besök på ö.n.h eller gör en kontroll på ögonmottagningen får man oftast ett bra bemötande och rätt vård och man känner sig nöjd med sitt besök. Jag som bokstavligen bott på ett sjukhus har verkligen sett hur mkt som inte fungerar och jag har många dåliga erfarenheter och fått vara med om saker som faktiskt kunnat leda till väldigt kritiska lägen. Många är inte på rätt plats och passar verkligen inte till att jobba med människor. Sen är det tyvärr så att många läkare inte behärskar språket så att det blir väldigt fel i kommunikationen. Jag tycker att en läkare ska vara trevlig och göra ett sympatiskt intryck samt kunna förklara  man förstår. 

Jag får ofta träffa olika läkare. Jag får upprepa min situation och oftast är dom dåligt insatta. Dom har ingen helhetsbild och det leder till brister och missuppfattningar. Numera blir jag förvånad om jag får träffa en läkare som vet vad jag gått igenom och som är lite insatt i min situation och inte är stressad och otydlig.

 Jag hade kunnat göra många anmälningar men har faktiskt inte haft den energin. Jag minns tyvärr inte allt och kan inte skriva ner allt för då skulle detta inlägg vara klart på julafton. Skriver ner några händelser som exempel men det är så mkt mer och så mkt runtomkring men det kanske jag skriver om någon annan gång.

Under dessa år har dom vid ett flertal tillfällen tänkt att ge mig antibiotika jag är svårt allergisk mot trots att det står under varning i min journal. Dom läser inte i journalen. Jag har hört hur läkarna pratat med sköterskorna om att sätta in en sort jag inte tål och jag har fått säga att nej den tål jag inte! Hade jag inte råkat höra och reagera trots att jag varit jättesjuk hade jag fått en allergisk reaktion. 

Det står tydligt i min journal att Magnus är min närmaste anhöriga som ska kontaktas om jag ex läggs in på intensiven. Detta fungerar aldrig. Mina anhöriga har fått ringa runt och leta mig då jag själv varit okontaktbar. Dom har alltså inte fått information då jag legat och svävat mellan liv och död fast det är dokumenterat att min bror ska informeras.

Det är rent katastrof då det kommer till kommunikationen mellan de olika avdelningarna. Ingen vet vad den andre gör. Jag som dessvärre måste ha att mkt att göra med många olika vårdgivare och avdelningar faller ofta mellan stolarna. Man tänker sällan på det psykiska måendet. Jag tror att man har glömt detta med att människan är en helhet. Jag har varit väldigt dålig och gått igenom så mkt trauma men det är väldigt sällan jag ens fått frågan hur jag mår psykiskt och om jag kanske behöver få prata med någon. Psykiatrin ligger i samma hus men jag tror inte att alla läkare ens skulle hitta dit. 

Den läkare jag har där är nästan helt omöjlig att få tag på. Han har sagt att jag ska messa honom om jag vill få tag i honom. Jag har mått fruktansvärt dåligt vid flera tillfällen och skrivit desperata sms men inte fått något svar. Mina mediciner har tagit slut och har behövts förnyas samt ändra i medicinen men ej fått tag i läkaren. Han är borta långa perioder, pappaledig och inte haft kontakt med honom på ca 1 år. Jag har inte fått någon annan att kontakta och har ingen aning om vart jag ska vända mig.

Läkarna har kanske inte den tiden men jag tycker att det är oerhört viktigt att dom läser i journalen innan ett besök. Jag förstår att dom inte kan läsa hela min journal som måste vara enormt tjock men det vore bra i fall dom läste på gällande det man söker för och allmänt stora fakta ex allergier, läkemedel man står på osv. Flera gånger har dom tänkt skriva ut något och jag säger att " jaha, krockar inte det med det då"? Flera ggr har det varit så och dom har fått ge något annat. Tänk om det varit någon som inte tänker på det. Det hade ju kunnat sluta olyckligt. Läkaren ska väl ändå se igenom ens medicinlista innan förskrivning kan man tycka.

Jag har gått med ett öppet buksår i 2 år nu. Varit till kirurgen regelbundet under denna tid. Dom har sagt att såret kanske aldrig läker ihop och liksom ryckt på axlarna. Dom har tyckt att det ju är bättre nu än då jag gick omkring med bråcket. Tillslut för ca 6 månader sen tyckte jag att dom skulle kontakta Göteborg som gjorde operationen. Då var det som att det gick upp ett Liljeholmens. Dom fotade och skickade ner. Det var alltså jag själv som såg till att få komma ner och visa upp såret som jag gjorde då förra veckan. Här i Luleå hade man liksom gett upp. Varför har dom inte tagit tag i detta för typ 1 år sedan och skickat ner mig? Läkaren i Göteborg var väldigt positiv till att göra på ett annat sätt så att såret ska kunna läka. Kirurgen i Luleå hade kunnat skicka ner mig för ett år sedan och besparar mig lång tid.

Då jag låg inlagd sist på ortopeden hade dom pratat med reumatologen som sagt att jag kunde höja cortisondosen eftersom jag inte fick ta remicade. Dom sa aldrig hur mkt jag skulle höja den. Då jag kom hem behövde jag ett recept på cortisonet. I flera veckor har jag fått skriva och ringa om att få det. Har säkert skrivit 12 meddelanden på 1177. En gång fick jag ett uttag från ortopeden men dessa tog också slut. Tabletterna var på 5 mg och jag tar ca 40 mg per dag nu så dom tar slut fort. Ni kan inte tänka er hur mkt jag fått gorma kring detta! 

Är så fruktansvärt besviken och arg att inte få det utskrivet. Man kan inte tvärsluta med cortison, det är oerhört viktigt och trots att jag skrev att jag inte hade en endaste tablett kvar hände något. I förrgår ringde jag återigen om detta på morgonen. Sköterskan skulle lägga fram det till läkaren. Kl 15 hade jag fortfarande inte fått det utskrivet. Skrev igen på 1177 och var förbannad och efterfrågade recept. Fick kontakt med en vän på Facebook som hade cortison att avvara. Fick ta taxi tvärsöver stan för att hämta detta. Tack igen! Dagen efter hade jag fått svar på 1177. Svaret löd att läkaren aldrig sagt att jag ska ta den höga dosen. Va? 🙄 fick ingen dosering alls. Har tagit så mkt att jag just kan kliva upp och klä mig liksom. Han skriver inte ut för att han tycker att jag tagit för hög dos??? Alltså jag höll på att explodera. Skrev igen till reumatologen på 1177 och ifrågasatte detta. Var så frustrerad! 

Igår gick jag bara in på apoteket i mobilen och kollade och helt plötsligt hade han skrivit ut cortison och gabapentin. Tog bara 3 veckor. Hade bett att dom skulle skriva ett nytt recept på gabapentin med 4 förpackningar åt gången som jag fått förut. Nu fick jag en. 🙄 Har en tid på reumatologen på fredag. Tyvärr är min läkare inte där men ska träffa någon annan. Har så jäkla mkt att ta upp!

Alla mina symtom och sjukdomar skylls oftast på min grundsjukdom, min reumatism. Känner att jag inte blir utredd gällande mkt annat pga det. Ofta då jag påpekar att jag har problem med ex andningen, hög puls, dålig balans osv tas detta inte på allvar utan får höra att detta nog beror på min reumatism. Varför kan jag inte gå? Ska man inte utreda det och hitta orsaken? Beror det på leder, muskler,  nervskador? Kommer jag kunna gå utan stöd såsmåningom med träning? Varför kan jag inte ventilera ut koldioxiden då jag får syrgas. Detta har orsakat enormt mkt lidande. En läkare frågade om jag hade kol. Har jag det? Alla bara rycker på axlarna och liksom jaha hon ventilerar inte koldioxiden. Kanske jag borde utredas för det? Det finns så mkt som verkligen behövs utredas men man liksom skyller allt på reumatismen. Då behöver man inte ta tag i det.

En gång beställdes en väldigt dyr medicin och nu pratar vi om mkt pengar. Då den kom skulle den förvaras kallt. Någon lämnade den framme så den blev förstörd. Ny medicin var då tvungen att beställas. Jag fick vänta på en viktig medicin och deras budget påverkades negativt.

Sen hemsjukvård...som jag nekades trots mitt tillstånd av en läkare som inte ens träffat mig. Trots möte via videolänk med både min kirurg och reumatolog närvarande och som förklarade min situation skulle jag själv ta mig till en vårdcentral 3 ggr I veckan för såromläggning. Hur det gått? Såret har inte blivit omlagt utan har rengjort av mig och skyddats av en handduk 🙄

Blev smittad av covid på sjukhuset. Fick inte eget rum trots att jag är extremt infektionskänslig och kom från intensiven. Fick dela rum med en kvinna som hostade väldigt och någon dag sedan visade testet på corona. Blev väldigt sjuk av detta och det pratades om livsuppehållande åtgärder. Detta hade lättare kunnat undvikas om jag fått eget rum.

Vid två tillfällen har dom gett mig för mkt morfin så jag blivit medvetslös och behövt ha vak. Hur kan det hända?

Läkare går rond varje dag. Dom kommer in ett gäng och läkaren berättar snabbt hur det hela ser ut och vad som planeras. Dom liksom pratar i farten. Man hinner knappt med att dom är där. Jag brukar säga att dom inte behöver ronda mig om det inte är något viktigt för det ger mig absolut ingenting. Blir bara stressad.

Ofta får man dålig information om vad som kommer att hända och vad som kan förväntas. Nu då jag vaknade från nackoperationen hade jag helt plötsligt en port inopererad i halsen och allt mitt bakhår var bortrakat. Det hade varit bra om någon talat om det i förväg. Man vet aldrig vad som händer då man sövs. 🙄

Sverige anses ha en bra sjukvård och det har vi också jämfört med andra länder. Vi betalar vår sjukvård genom skatten vi betalar. Sjukvården är jämlik och alla får samma typ av vård oavsett inkomst och status. Vi har även ett tak och betalar bara upp till en viss summa ( osäker på hur mkt) per år innan vi får frikort. Hur länge det gäller är olika men högst ett år. Samma gäller på apotek och sjukresor.

 Sverige ligger även i topp när det gäller låg dödlighet för sjukdomar som cancer, stroke, spädbarnsdöd och hjärtinfarkt. Samma då det kommer till forskning kring sjukdomar och läkemedel. 

Så på papper anses Sverige ha en väl fungerande sjukvård. När det kommer till patienter främst multisjuka som jag och har mkt med sjukvården att göra finns dock stor besvikelse och frustration. Har man flera sjukdomar så faller man lätt genom stolarna. Har jag bara haft otur under alla år? Mkt beror så klart på underbemanning och brist på kompetent personal. Jag har verkligen sett hur hårt undersköterskor och sjuksköterskor får arbeta och jag ger er all heder för era arbete! ❤ detta inlägg handlar främst om läkarkontakt och brister som lätt uppstår då man tvingas att träffa okända läkare gång på gång och att det inte görs uppföljningar och man liksom bara lämnas vind för våg. 

Jag har under dessa år träffat på underbar sjukvårdspersonal. Personal som gett det där lilla extra. Personal som verkligen passar till att jobba med människor. Jag har även träffat världens finaste sjukhuspräst som jag pratade med regelbundet i ca 3 års tid. Det gav mig så mkt! Det finns såklart människor som är väldigt nöjda med sin vård och som fått träffa rätt läkare på rätt plats och får en fungerande plan samt uppföljning och jag är glad för deras skull!

Man har helt enkelt olika syn på hur sjukvården fungerar. Alla kan dock vara överens om att brister ofta uppstår pga underbemanning. Att det kan vara så jäkla svårt att ge vårdpersonal den lön dom förtjänar! ❤ 

Detta är bara mina erfarenheter av sjukvården och alla har sina egna upplevelser kring detta där inget är rätt eller fel.

Lev och må! ❤

Göteborg och övrigt

Länge sedan jag skrev nu så här kommer ett litet inlägg. Var ju iväg till Göteborg förra torsdagen och träffade en läkare från teamet som opererade mig i november 2019. Såret gick ju upp efter den operationen och har sen dess inte velat läka. Har gått omkring med ett öppet buksår 2 år.🙄 Men jag fick positiva känslor efter besöket. Läkaren sa att man skulle ta bort nätet och göra på ett annat sätt och att det hade goda chanser att läka. Han var väldigt positiv till det hela. Jag trodde att det skulle innebära katastrof att ta ut nätet och visste inte om att man kunde göra på något annat sätt. Jag skulle även få gå före I kön då han ansåg att jag inte kunde gå omkring med ett hål i magen. Så nu väntar jag på att få en tid till operation. Jag känner mig lite rädd för att lägga mig på operationsbordet då det blev rätt stora komplikationer nu sist. Halsen svällde av andningsröret så dom kunde inte ta ut det och kopplade mig till respirator 2 dagar. Sen finns problemet att jag inte kan ventilera ut koldioxiden då jag får syrgas och har blivit koldioxidförgiftad flera gånger. 

Min kära moster Åsa och kusin Malin körde från Halmstad till östra sjukhuset. Så gulligt och så roligt att träffas! Malin var tvungen att åka iväg till Stockholm med ett släp så blev ett kort möte men alla möten är bra. Hsde flera timmar till godo innan läkar besöket så Åsa och jag tog bussen in till Nordstan. Har inte åkt buss på typ 10 år. Var lite krångligt med rullatorn och med någon app man var tvungen att ha för att betala bussen men det löste sig. Vi gick runt lite och åt på pizzahut. Hittade ett par byxor. Var mkt trevligt att se lite av Göteborg och inte bara sjukhuset. Åkte iväg 04.20 på morgonen och var hemma ca 00 så det var en lååååång dag!

Har inte hänt så mycket i övrigt. Är väldigt trött, yr och har ett väldigt elakt skov. Får ju inte min medicin remicade pga infektionen i nacken och för antibiotikan. Ber om ursäkt för att jag säkert skriver samma sak flera gånger men svårt undvika ibland. Är i af väldigt dålig och att bara vända sig i sängen är en plåga. Får ta mkt cortison och värktabletter. Vissa dagar är bättre och då passar jag på att göra saker och sen är jag jättedålig dagen efter. På något sätt är det ändå värt det.

Förra lördagen träffades jag, Maria,  Anna och Erika hemma hos Erika och beställde mat och surrade. Mkt trevligt! Man borde verkligen träffa sina vänner oftare. Det ger en energi. Har varit en sväng på dollarstore och i torsdags var jag på stan och shoppade lite julklappar. Älskar verkligen att ge saker men det är otroligt svårt att komma på något. Höll inte på att ta mig hem för det var otroliga förseningar på taxi. Fick vänta över en timme på taxin.

Håller på att rensa lite här hemma så ska ge mig på garderoben är det tänkt. Problemet är bara att jag så lätt fastnar i Chicago med 🙂

Ha en riktigt trevlig helg!

strul

Igår skulle taxin hämta mig 12.30 för att åka till sunderbyn. Kl 12.20 började det ringa något okänt nummer. Svarade och då var det taxikillen som talade om att taxin var här. Gick ut och ser att det är virrpannan som inte hittade till Umeå. Jag är förbannad och påtalar att han inte ska ringa och stressa mig före avtalad resetid. Vi börjar faktiskt bråka där om det för det är inte ok! Det enda han tänker på är att köra så mkt sträckor som möjligt då det påverkar lönen på nåt sätt. Han kör som en galning, är otrevlig och bör inte jobba med ett serviceyrke!

Idag var det tvärtom. Om ni visste hur jäkla less jag är på dessa taxiresor! Antingen är dom före tiden och ringer och stressar och har t.o.m ringt på dörren! Eller så är dom sena eller som idag inte alls. Har bokat resorna för hela veckan samma tid. Men då jag äntligen kommer fram till taxi är dagens resa helt plötsligt borta 🙄 är lagom förbannad och stressad då jag hade tid att passa. Kl 13 kommer det en taxi och hinner alltså inte till sjukhuset. Mitt i allt ringer ögonmottagningen och undrar var jag är?... Har inte hört något om någon ögonkoll. Tydligen hade dom glömt meddela mig det. Gick till ögon och där gjorde dom en grundlig undersökning pga att jag tydligen ska påbörja någon antibiotika som kan påverka ögonen. 

Direkt efter ögon till ortopeden. Nu ligger jag och får antibiotika. Söndag sista dagen. Ska tydligen göra en röntgen över buken. Jag har nyligen gjort det så vet inte vad dom söker. Tydligen har mina vita blodkroppar ökat och det kan tyda på någon infektion. Jag tror fortfarande att det beror på mitt ledskov.

På torsdag ska jag åka till Göteborg på konsultation angående buksåret som ej läker. Ska vara där kl 15 och måste åka 04.20 från mig på morgonen. Om det kommer någon taxi. Spännande! Det är ju för fasen mitt i natten. Kommer tillbringa ca 6 timmar på östra sjukhuset men min kära moster Åsa kommer körande från Halmstad så vi ska ta en liten runda och kanske gå ut och äta eller nåt. Det tar ca 2 timmar att köra från Halmstad. Min kusin Malin skulle tydligen köra till Stockholm just den dagen. Synd! Hade ju velat träffa henne. Åsa ska förhoppningsvis vara med på konsultationen. Det är jättebra! Fler öron. Min kirurg där är även väldigt fin att se på 🙂.

Nu är jag färdig med droppet. Nu ska jag ligga och vänta på att få komma på röntgen. Det är verkligen ett heltidsarbete detta med att springa här. Jäkligt dåligt betalt. Man får t.o.m betala för det. Ursäkta mitt gnällande men är verkligen LESS! Taxichaufförer, taxibolag och sunderbysjukhus ger mig ångest!

Trevlig helg!

opersonligt

Det känns som att människor umgås allt mindre med varandra. Jag menar träffas och umgås, kanske gå ut och äta, spela lite kort eller bara sitta ner och prata. Sociala medier tar över allt mer. Nu orkar man knappt kommentera varandras händelser heller utan man skickar en emojis eller trycker på " gilla" det går fort och smidigt. Det blir allt mer opersonligt och man träffas allt mindre. Man har slutat hälsa på varandra utan man tar del av varandras liv via nätet. Tycker detta är oerhört tråkigt!

Jag saknar verkligen tiden då man umgicks med varandra genom att träffas! För mig betyder fysiska möten så mkt mer än ett gilla på Facebook. Jag är medveten om att sociala medier även fyller oerhört viktiga funktioner men ville bara skriva om hur jag känner. Det kan hända att många tycker att det är oerhört smidigt att få ta del av varandras liv genom att läsa på Facebook. Jag har funderat över detta med mitt bloggande också. Människor kan ju bara gå in och läsa där vad som händer och det resulterar i att dom inte har samma behov kanske att I stället slå en signal eller t.o.m hälsa på. 

Det var inte länge sen jag var väldigt sjuk och låg i respirator. Det slog mig att inte en enda i min släkt förutom min bror faktiskt ringde och hörde hur jag mådde. Detta har faktiskt gjort mig rätt ledsen. Har kommit fram till att när det väl gäller så är man ensam. Det är lätt att skicka hjärtan på ex Facebook men att verkligen bry sig? Jag trodde faktiskt att vi hade en bättre relation. Det kanske är jag som är gammalmodig. Det kanske bara är att inse att samhället förändras och att vi blir alltmer styrda av ex sociala medier. Personligen tycker jag i allafall att det är väldigt ledsamt att man inte träffas längre! Jag saknar det!

Trevlig kväll! 

karusell

Åkte hem från ortopeden I fredags som såklart var mkt skönt. Tror Egon hade saknat mig lite. Måste dessvärre åka hit varje dag för att få antibiotika intravenöst. Dom har odlat i såret på halsen och där fanns icke välsinnade bakterier. Det är lite ovisst hur det blir efter dessa 10 dagar och söndag är den sista. Fhv får jag någon antibiotika I tablettform. Måste sedan ta antibiotika I tre månader för att det säkert läkt ut. Är oturen inne så kan infektionen liksom äta sig in i plattor och material man opererat in. Det är något jag är otroligt rädd för!

Jag är bara så himla ledsen och frustrerad. Så länge som jag tar antibiotika får jag inte ta remicade. Remicade är det dropp jag får var 5e månad för min reumatism. Jag behöver det så väl! Tror aldrig jag har haft mer elakt skov. Jag kan knappt vända mig på nätterna och får ta morfin och voltaren för att ens kunna kliva ur sängen. Reumatologen har bara sagt att jag ska höja cortisondosen och.vill inte äta cortison! Mitt blodsocker åker i höjden och har väldigt svagt skelett, dessutom sväller man som en strandad padda och man vill gärna äta typ vadsomhelst. I mitt fall är det ännu bra att matlusten är bättre då jag ätit extremt dåligt och tappat många kilon. Det var tur att jag har att ta av. Eftersom jag har ett elakt skov är proverna dåliga. Läkarna vill helst att jag ska ligga inne pga nåt värde som inte är bra. Jag vägrar dock. Försöker förklara att crp är högt pga skrovet medans läkarna jagar infektioner. Väldigt frustrerande! Har under 3 dagar tagit högre doser cortison och då har såklart värdena blivit bättre då inflammationen dämpats något. Detta tar läkarna som att antibiotikan fungerar 🙄 jag blir gaaalen! Jag gissar på 80% ledskov och 20% infektion.

Så är inne I en jäkla karusell igen. Är så fruktansvärt trött och orkar ingenting. Min lgh håller på att förfalla och det är hemskt att inte kunna städa själv! Får tvinga mig till sunderbyn och orkar sen inget mer. Jag håller på att bli världsmästare på serietittande. Jag är bara så förtvivlat less och ledsen på min situation. Orkar inte träna eller ens gå på affären. Beställde mat från Willys som kommer i kväll. Handlade högrev och annat till köttsoppa. Hur fn ska jag ens kunna skära köttet? Vill verkligen ha köttsoppa med mycket klimp! Det får bli min sista måltid om jag någonsin får välja det. Det känns som att det enda jag gör är att kämpa mot sjukdomar. Det är liksom bara att släcka bränder. Har massor av saker jag borde ta tag i men hinner inte. Typ tandläkaren,  gyn, fotvård, ögon, träning mm mm.

På torsdag till veckan ska jag på konsultation ang buksåret i Göteborg. Vet inte ens hur jag ska ta mig dit...Måste ringa runt i morgon. Antar att det blir vanligt flygplan. Ska vara där kl 15 så vet inte ens om jag kommer hem samma dag. Spännande 🙄

Nu ligger jag i sängen på ortopeden och väntar på droppet och provtagning. Fick just lite äkta sjukhuskaffe. 

Ha en fin dag!

livets vändningar

I torsdags låg jag på Iva i Umeå med respirator och igår måndag flögs jag hem till Luleå och sunderbyn. Jag hänger inte med riktigt för det är så mkt som händer och hinner inte landa mellan allt. Jag opererade ju nacken för några veckor sedan och jag tyckte det gick bra, hade inte speciellt ont och det var så skönt att få den operationen gjord. Men mina värden låg inte bra och det såg lite infekterat ut. Man bestämde sig för att skicka ner mig till Umeå igen och dom beslutade sig för att gå in i nacken igen, ta odlingar och spola rent.

Under operationen började det svälla i halsen av andningstuben. Man tordes inte ta bort röret och kopplades till en respirator från tisdag till torsdag. Hade även höga halter av koldioxid då jag har svårt att ventilera ut det. Jag minns bara fragment och kunde inte prata. Jag vet inte hur dom fick ner svullnaden men tuben togs bort under torsdagen. Detta var en oerhört obehaglig upplevelse och det kändes som att jag skulle kvävas. Upplevde att det tog lång tid innan den hade dragits ut men det kan nog inte tagit så lång tid. Hade oerhört ont i halsen och hade svårt att andas. Detta blev successivt bättre och idag är det rätt bra. Var oerhört trött och slut någon dag efteråt och har ingen energi ännu. Det positiva är att det inte var någon djup infektion men man städade upp i såret och sköljde ut.

Kunde flyttas tillbaka till ortopeden men det var oerhört mkt kontroller och fick inte mkt sömn. Har även hamnat i ett väldigt elakt skov då jag inte fått remicade på länge. Planen är att få det så snart som möjligt men man inväntar svar från odlingar man tagit från nacken. Fhv får jag snart antibiotikan i tablettform så att jag kan åka hem. Har enorm hemlängtan och Egonabstinens!

Så nu ligger jag på ortopeden I sunderbyn och väntar på att få klartecken att avsluta intravenös antibiotika. Fått en infart i halsen där dom tar prover ifrån samt dropp och antibiotika. Väldigt smidigt att slippa bli stucken stup i kvarten. 

Än en gång har jag förbrukat ett liv. Vet inte hur många jag har. Mina skyddsänglar har då fullt upp! Tänk att man ligger i respirator en dag och några dagar senare är man ute på flygtur. Livet har verkligen sina vändningar och är oerhört skört. Allt kan verkligen vända på en gång. Så var rädd om dig själv och dina nära och kära! 

Ha det bäst! 

Tack!!

 Jag vill verkligen tacka er som kommenterar och läser min blogg! Det värmer så oerhört mycket att få läsa era fina inlägg! Det värmer i hjärtat! ❤❤❤. Jag är inte så bra på att svara på kommentarer för det är lite gormigt och kan inte detta program så bra. Ska försöka bli bättre på det och ber verkligen om ursäkt om jag missar/missat att svara er! Era inlägg betyder såå mkt! Tack! ❤❤❤

Egon!

uppdatering

Längesen jag skrev ett inlägg nu. Har varit så otroligt trött efter sista svängen på sjukhuset. Blev ju utskriven för ca 2 veckor sedan men det verkar som att något inte stämmer i kroppen. Träffade en infektionsläkare samt en ortoped i veckan för att visa upp nacken då dom misstänker att jag kan ha en infektion där. Ska på magnetröntgen i morgon 07.30! Mitt i natten och som bekant ogillar jag det starkt. Magnetröntgen visar om det är en infektion som spökar. Fick lämna prover och fick där en förklaring vad min trötthet kommer ifrån. Har väldigt högt crp samt lågt blodvärde. En vanlig människa med influensa kanske har ett crp på ca 50. Mitt crp ligger på 170 och det " lever jag med. Bara en liknelse. 

Har knappt varit utanför dörren sista tiden och har knappt varit på sociala medier. Har verkligen inte orkat någonting förutom att glo på serier och lyssna på ljudböcker. Jag hoppas verkligen att det inte är någon infektion i nacken för jag behöver verkligen få mitt remicade! Är inne i världens skov och lederna är så dåliga! Jag tror att mitt crp beror mkt på ledaktiviteten och att det blir bättre efter remicade. Men man får ju absolut inte ha någon infektion då man ska få det. En vän var här idag och tittade på såret i nacken och tog ett kort och det ser lite retat ut och är svullet så måste nog kontakta ortopeden i morgon och visa upp det. 

Fick verkligen finbesök idag av Cissi som bor i Kalix och Pernilla. Var såå kul att träffas och prata gamla minnen från ungdomens dagar! 🙂 vi pratade i mun på varandra och jag blev bokstavligen hes. Är inte van att prata så mycket 🙂. Jag och Pernilla hängde mkt i Kalix under ungdomsrevolten och våldgästade Cissi 04 på morgonen en gång efter en blöt hotell natt. Vilken rolig tid! 

Har inte så mkt att berätta då jag inte varit i farten något utan varit utslagen. Önskar bara att jag ska få remicade och inte ha någon infektion! Känns tyvärr som att mitt liv bara går ut på olika sjukhusbesök på olika mottagningar. Hade bokat teater i onsdags men orkade tyvärr inte gå 😢 vill försöka göra mer positiva saker och få in andra positiva energier. Balans är så viktigt. 

Gruvar mig inför denna långa vinter! Svårt att ta sig fram med rullatorn och livrädd för att halka. Egon tycker inte heller att det är särskilt roligt att vara ute så han är extremt rastlös. Jag får sitta med en filt för att han vill gå ut. Vad gör man inte för sin kompis? 

Hoppas ni alla mår bra! Lev och må! ❤

så sjukt!

Jag var så glad över att allt gick så bra med nackoperationen. Behövde bara stanna 3 dagar på ortopeden och fick åka hem på fredagen. Tyvärr är det lite snurrigt med datum och dagar men hur som helst blev jag väldigt sjuk under samma helg jag kom hem. Har inget minne av lördagen men kommer ihåg att jag låg i min säng och skrek i timmar efter hjälp. Jag trodde att någon lämnat mig där. Jag kom inte upp från sängen men efter någon timme var jag tvungen att gå på toa. Jag vinglade och stötte i möbler och höll på att ramla flera gånger. Tittade på klockan och såg att den var 04. Visste inte vilken dag det var och trodde att hemtjänsten skulle komma.

Låg i sängen och frös och ropade. Efter några timmar kom jag på att ringa en ambulans. Kom inte på vilket nummer dom hade och hamnade hos polisen b.l.a. efter en stund kopplade det vilket nummer det var. Ringde min moster Eva för att få hjälp då det var kaos i lgh. Eva kom före ambulansen och hjälpte mig klä mig och packa det nödvändigaste.

Åkte in till akuten och därefter är minnet inte så bra. Jag minns att jag lades in på MIA. Medicinsk intensivvårds avdelning. Jag andades väldigt dåligt så därför fick jag Naloxon. Naloxon gör så att alla mediciner försvinner ur kroppen på ett kick. Ges b.l.a till personer som tagit en överdos. Jag går ju på starka morfinpreparat och fick akut abstinens på en gång och hade så fruktansvärt ont. Jag skrek och skrek om hjälp men fick inte smärtlindring pga andningen. Jag hade en väldigt kraftig infektion så fick intravenöst antibiotika på en gång. Infektionen gjorde att jag blev överkänslig för morfinet som påverkade andningen.

Dessa dagar är dom värsta i mitt liv. Har inte förstått hur jäkla ont jag har då jag inte tar smärtstillande-morfin. En låg dos av OxyContin tillsammans med voltaren hjälpte en aning. Jag räknade timmarna till nästa medicintillfälle. Orkade inte ens se på tv i början utan låg i mörker och mådde så fruktansvärt dåligt. Dom fick inte hjälpa mig med något och ville bara vara i fred. Efter någon dag mådde jag lite bättre och började åtminstone med att slå på tvn. Det fanns ingen fjärrkontroll så har sett på 4an non stop. Har aldrig sett så mkt nyheter i mitt liv! 🙂 vet ni hur många gånger dom visar nyheter med först programmet efter 5 och sen vanliga nyheter. Har fullkoll på nobelpristagare och annat. 🙂. Första veckan var jag så dålig så orkade inte prata med någon. Åkte ju in på söndagen och först på onsdagen orkade jag ringa upp min stackars bror som inte hade en aning om var jag var. Det enda min familj visste var att jag åkt in med ambulans. 

Dom försökte hitta var infektionen kom ifrån. Fick göra en magnetröntgen för att kolla nacken. Sen kommer läkaren in och säger att jag har en inkapslad infektion där. Blev väldigt ledsen över det beskedet. Efter en stund kommer läkaren in igen och säger att specialister i Umeå skulle kolla på plåtarna dagen efter på onsdagen. Sen fick jag beskedet att det inte var någon infektion där enligt Umeå. Det var ju ett väldigt glädjande besked såklart. Dessvärre hittade dom aldrig källan till infektionen men jag svarade på antibiotikan och snabbsänkan hade gått ner från 400 till 50. Infektion beslutade att ta ut antibiotikan på torsdagen och igår fredag fick jag åka hem. 

Hemsjukvården kommer på måndag för att ta bort stygnen i nacken, lägga om magen och ta prover. Infektion ville att man skulle ta prover varannan dag en vecka för att se så att infektionen inte är på väg tillbaka. Jag hoppas verkligen att den inte gör det! Jag är lite rädd då det händer såna här saker! Det är såklart underbart att vara hemma igen och träffa min bästa kompis Egon! 🙂❤ nu ligger jag på sängen och väntar på moster Eva som ska hjälpa mig lite och hon har handlat åt mig.

Denna pärs förde med sig en viktminskning på 8 kilo. Kunde inte äta alls på många dagar. Dom var tvungen att sätta in stöddropp för att jag alls fick i mig något. Under en hel helg mådde jag konstant illa och en natt sov jag inte alls. Viktminskningen var ju en bonus men förstår ju att det inte är särskilt bra att rasa så snabbt i vikt och inte kunna äta då man har en kraftig infektion som kroppen kämpar emot.

Detta var ytterligare en prövning och slösade ett liv till. Detta var nog 5e gången minst som jag inte orkade andas själv och med intensivvård. Jag måste ha många skyddsänglar omkring mig. Detta tar verkligen på psyket. Jag är så ofantligt trött och ligger mest. Problemet är hur jag ska få i mig någon mat.

Ser ni idol? Dom är så ofantligt duktiga hela gänget! Vill inte alls att någon ska åka hem! Hejjar mest på Fredrik från Piteå men tyckte tyvärr att han inte var så bra igår. Sen tycker jag mycket om Erik Elias? Heter han så? Han har ett fantastiskt scenspråk, är originell, har en bra röst och berör! Tycker även om den muslimska tjejen Amena? Som är helt suverän! Hon äger scenen! Ja det blev en liten idol spekulation mitt i allt.

Ha en riktigt fin helg! ❤

sexy sexy!

Såhär schnygg kan man också vara! Vet inte riktigt hur blåmärkena uppkommit men 7 timmar på mage och " nackrotning" kan vara en anledning. Masken skulle få mig att bli av med koldioxiden jag ej kan ventilera ut. Tänkte använda någon av dom som profilbild 🙂

hemma!

Igår åkte jag en mkt oskön ambulansfärd från Umeå till sunderbym. Att ligga på en smal brits i en ambulans med dom sämsta stötdämparna och med nyopererad nacke hör inte till dom mest bekväma resor jag har gjort. Det blev mkt smärtstillande sprutor på vägen men nu är jag på plats på ortopeden. Enligt mina beräkningar är det hemgång i morgon men ej pratat med läkarna ännu. Man håller allvarligt på att få hjärnblödning här! Dom bygger något och har börjat borra före 07 i morse. Det låter som att dom är i rummet bredvid. Sen ropar dom stackars dementa patienterna som inte har en aning om vad som händer så vila? Knappast! Kan inte komma hem fort nog.

Har rätt ont faktiskt. Helst på nätterna då värkmedicinen börjat avta. Har svårt att gapa samt svälja och ont efter andningsröret man får vid operationer. Har ju legat på mage runt 7 timmar och har 2 fina blåögda som uppkommit. Ska träffa sjukgymnast och läkare men har svårt att tro att dom tänker behålla mig över helgen. Eftersom man ska gå över till penicillin i tbl form i morgon så ser jag inget hinder. Även om Egon har världens bästa kattvakt så tror jag att han saknar mig ( eller så är det jag som saknar honom :)

Ha en fin dag! 

operationen

En rapport från operationssängen! Fast just nu sitter jag faktiskt i en fåtölj bredvid och tränar lungorna. Får andas i en andningsmask och det är rätt svårt att skriva 🙄 andningen är inte den bästa. Syresättningen ligger lågt mellan varven och då dom ger mig syrgas får jag inte ur mig koldioxiden. Har fått ligga på Iva två gånger tidigare då jag blivit koldioxidförgiftad så det vill man undvika! Ligger fortfarande på uppvaket just pga syresättningen. Hoppas på att bli tillbakaflyttad till ortopeden. Där får man åtminstone mat. Här uppe har dom inte ens hårdbröd men fått näringdryck.Tror inte patientens äter så vidare ofta här. 

Har såklart ont i nacken men inte så vansinnigt ont som jag trodde. Törs knappt säga det för än är inte båten i land. Det kan ju gå upp och ner. Då jag skulle sätta mig i fåtöljen och rörde huvudet så kändes det! Hur ska jag nu kunna skaka på huvudet då jag inte vill något? 🙄 jag är väldigt stel och musklerna har dragit ihop sig så försöker tänja lite men då känns det! Kirurgen var ju såklart hit då jag halvt var nedsövd fortfarande och sa några ord om operationen. Jag uppfattade det som att han inte riktigt fick det helt stabilt men att han ändå vara nöjd. Får fråga honom nästa gång. Om jag törs 🙄 som jag tidigare skrivit var han rätt otrevlig vid mitt besök innan operationen i våras. Jag är då stelopererad mellan första och andra kotan och piggen som stack upp är borta. Det är ju en väldig tur!

Nu ska dom snart hämta mig till avd som tur är. Där har dom f.h.v nåt ätbart. Har snus och mina lurar där. En himla tur jag fick med mig telefonen. 

Slut för nu! 

på väg!

Ja då var man på väg. Sitter i taxin och kommit till Bergnäset. Har en del fjärilar som dansar vals i magen men antar att det är normalt. Det är bara att gilla läget eftersom jag ändå inte kan påverka det.

Men jag har fått så mkt kärlek i dagarna 2. Man känner sig verkligen betydelsefull när ens vänner och familj kommer för att önska lycka till. Igår lördag kom Pernilla och vi surrade nonstop i ca 4 timmar! Jag blev hes! Sen kom moster Anso, bror Magnus,  Sofia och kattvakten Elivia ❤. När dom gått gick jag och slängde mig på sängen. Hann vila typ 10 minuter och sen kom Fredrik och Lion. Det var så roligt att träffa Lion för det var så länge sen. Vilket hår han har! Blonda lockar och tjockt. Vill ha!

Målade lite, stökade på och packade och kollade lite serie. Ser Down town Abbey. Älskar den! Somnade rätt fort med ljudbok och har sovit bra faktiskt. 

Idag kom kära Camilla och moster Eva. Eva hade köpt med sig fika och det var såå gott! Har insett att jag hamnat i sockerträsket igen. Det riktigt suger i magen. Får def ta tag i det sen.

Det betyder verkligen mkt att ni kom förbi! Tack kära ni! Jag fick lite extra mod och kraft ❤ så glad att ha personer som er i mitt liv! ❤

Chaufför status: äldre blond surmulen kvinna som hostar!! 🙄

Nu är vi snart i Piteå. 

Trevlig kväll till er alla!

fredag

Händer inte så mkt alls. Försöker att inte tänka så mkt på operationen men det går sådär. Glad över att jag får det gjort och hoppas på att inget hinner hända. Kanske får covid en 3e gång eller så får kirurgen vattkoppor. Man vet aldrig. Men har börjat känna allt mer från nacken så det är nog bra att en operation görs. Åker kl 16 på söndag till sjukhushotellet och ska vara 06.30 på avdelningen. Jösses! Kan man ens kliva upp så tidigt? 🙄

Igår var jag på stan och hämtade ut medicin och lämnade igen kläder som inte passade. Blir ofta så eftersom jag aldrig provar dom. Eftersom balans är bra så köpte jag 2 toppar för att väga upp. Åkte hem och började måla. Det är otroligt vad tiden går fort då man har en bra ljudbok i öronen och en duk att kladda på. Sen är det otroligt att det tar timmar att måla just ingenting men försöker landa i det att det inte behöver bli något och bara låta det vara så och må bra i det. Det går sådär...Har fortfarande prestationsångest. Blir då aldrig någon konstnär. Måste bara säga att jag verkligen gillar Mia Skäringer! Lyssnat på hennes senaste bok. Jättebra! Hon är så mänsklig och äkta och galet rolig!

Har bytt medicin idag. Har slutat med bupremorfinet och har i stället nu oxytocin. Mår lite sådär. Det var nödvändigt att byta inför operationen så att jag lättare blir smärtlindrad. Men är trött och mår lite illa så blir ingen fest i kväll direkt.

Trevlig helg alla! 

forts. Umeå

Nu väntar jag på taxin hem. Har inte gjort annat än väntat idag. Har tillbringat 7 timmar snart på detta sjukhus. Det är inte så spännande 🙂. Har nu träffat sjukgymnast och anestesiläkaren. Har fått lite mer information. 

Ska sövas på rygg och sen vänds jsg på mage. Det som kan bli aktuellt är att man pga nacken inte kan sätta det där andningsröret man får då man sova. Att man inte kan vinkla nacken tillräckligt.  Då måste man föra in den genom näsan och jag måste vara vaken! 🙄 Någon slags slang med kamera. Måste vara vaken för att kunna säga till om den hamnar fel. Jag slutade lyssna då han sa slang genom näsan. Det är det VÄRSTA jag vet. Jag har så trånga näsgångar så ex covidtesten varit en plåga. Läkaren skulle prata med kirurgen som ska operera om detta blir nödvändigt. Snäääääälla låt mig slippa slang genom snoken! Sen fick jag veta att jag kommer att få en ny frisyr 🙄 hade jag velat det så hade jag ju gått frisören. Spännande...

Så på söndag åker jag till Björkens hotell. Sover över till måndag och ska vara på op avd 07. Ska duscha 2 gånger med den där special tvålen. Operation och förberedelser skulle ta hela dagen. Vi pratade om smärtlindring och i morgon ska jag åka till reumatologen och prata kring medicinbyte. Mina förhoppningar är att vara hemma till torsdag. Blir väl flyttad till sunderbyn om jag måste vara kvar någon dag. 

30 min kvar till att taxin går. Sen sitta 3,5 timmar i bil. 

Där SATT den.

Dåååålig 🙂

Umeå

Sitter på ett café på universitetsjukhuset i Umeå. Har just träffat en läkare som gjorde en besiktning och kollade reflexer, muskelstyrka mm. Denna gång träffade jag inte kirurgen L som ska operera nacken utan en underläkare som var väldigt trevlig och noggrann. Jag har väldigt dålig känsel i ben och fötter och väldigt dålig muskelstyrka. Haft ett inskrivningsmyndigheten med en sköterska och som det ser ut ni ska jag opereras redan på måndag 🙄 först händer ingenting och sen händer det typ nu! Bara hem och försöka ställa om sig och förbereda sig i huvudet. 

Jag brukar sällan vara nervös inför olika ingrepp men denna gång är jag det. Läkaren sa idag igen att man har väldigt ont efteråt och att man är väldigt stel i musklerna runtomkring ett bra tag. Ska träffa sjukgymnast nu i em så får höra mer då. Ska även träffa narkosläkaren och kommer då ta upp detta med smärtlindring. Som jag tidigare berättat så är det svårt att få mig smärtlindrad. Får höra vad han säger. 

Sovit på hotell Björken i natt. På morgonen blev jag transporterad av en ×××× i kulvertarna från hotellet till sjukhuset. Tappat ordet. Det var bra fart i manicken. Nu är det 1 timme kvar till sjukgymnasttiden och har inte gjort annat än suttit på baken senaste dygnet.  Får återkomma för ytterligare info och ev ändringar. 

Ha en fin dag! 

11/9

Idag är det 20 år sedan terrorattackerna mot USA  skakade en hel värld. Dom flesta vet nog exakt var dom befann sig och vad dom gjorde när detta fruktansvärda attentat utfördes. 2977 människor miste sitt liv varav 19 st var kapare och över 6000 st skadades. Många människor som satt fast mellan våningarna slängde sig ut för att undankomma eldsmassorna och röken. 4 st amerikanska plan kapades varav 2 flög in i tvillingtornen på Manhattan, ett i USA s högkvarter Pentagon och ett havererade på ett fält utanför Pennsylvania. Sänder mina tankar till alla er som drabbats av detta fruktansvärda attentat, som mist någon anhörig och till alla modiga räddningsarbetare som inte överlevde och såklart till alla oskyldiga människor som fick betala med sitt liv ❤ 

 Blev en liten stadssväng på torsdagen för att lämna igen lite kläder som jag fått med mig under ett shoppingryck. Blev dessvärre några nya inköp som jag inte var nöjd med så nu måste jag in på stan i veckan igen. Undrar om jag gör detta i enkom, få en anledning att åka in på stan 🙂

Var dags för KBT igår fredag. Det känns som att det kan vara en terapiform för mig. Jag tycker om att det är strukturerat och att man arbetar för att nå mål man vill uppnå. Man fyller i vad man gör på dagarna på ett ungefär och när och hur man mår just då. Vad som får en att ha en positiv känsla I kroppen och vad som får en att må mindre bra. Det är så viktigt att göra saker man mår bra av och som stärker en. För att må bra psykiskt måste det finnas en balans mellan positiv och negativ energi. För mig är ex stallet och hästarna något som ger mig väldigt mkt positiv energi och jag mår bra i timmar efteråt. Även om jag inte kan rida så kan klappa på dom 🙂 så min plan är att följa Maria oftare till stallet och på längre sikt kanske kunna sitta upp på någon ",tant" häst. Vore underbart! 

Direkt efter KBT åkte jag till city rehab för att påbörja träningen igen efter frakturerna. Det gick bra och köpte med mig ett gummiband hem för att träna axeln. Någon vid namn Egon tyckte att denna träningsform var riktigt rolig och det har tränats en del. Tog sedan min runda med rullatorn, gick och handlade och fick sedan ett rejält städryck och gick på badkar och toa, köksbänkar och ytor med mitt nya rengöringsmedel. Föll ihop i soffan sen efter en intensiv dag och mådde så bra. Jag tycker om då dagarna går i högre tempo. Att sitta still och glo på serier en hel dag är inte riktigt min grej.

Idag lördag får jag betala för gårdagens bravader. Det är liksom så det är. Inga planer för dagen. Ser repriserna på idol som jag missat i veckan. Blir nog en promenad i solen om kroppen tillåter. Får bli lite doping.

Ha en fin dag! 

Egon tar träningen på stort allvar

dikt

När ingen ser

Spricker mitt skal

Jag vill inte mer

Men jag har inget val

När ingen hör

Får allt komma ut

Kroppen så skör

Men jag vinner tillslut

När ingen är här

Kan jag falla ifred

Man lever och lär

andas bara med

När ingen förstår

När ingen riktigt lyssnar

När alla bara går

När allt omkring mig tystnar

Då vet jag innerst inne

Att ensam kan bli stark

Har modet i min sinne

För jag är på välkänd mark

umeå

Nu har jag fått en tid i Umeå för nacken. Ska vara där den 14e september kl 08 så måste åka dagen innan och övernatta på hotell Björken som ligger nära sjukhuset. Ska träffa läkaren, sjukgymnast,  narkosläkare och ska ta en mängd prover i morgon inför besöket. Det känns lite nervöst och helst då jag inte kom överens med kirurgen som ska operera. Han var inte speciellt sympatisk som jag tidigare skrivit om. Jag får hoppas på att han har en bättre dag när han ska in i mitt huvud 🙄. Det känns bra att det äntligen verkar som att en operation ska bli av men ser inte framemot det. Jag är mest orolig för smärtorna efteråt då jag hört att man har väldigt ont. Tanken var även att jag skulle byta bupremorfinet jag har nu till ex oxytocin. Bupremorfinet blockerar ju andra opiater så brukar vara svårt att smärtlindra vid ex operationer och akuta tillstånd. Förra sommaren då jag fick tarmvred är ett sånt exempel. Det gjorde så vansinnigt ont och inget hjälpte. 

Har varit på storheden och köpt leksaker tiii Egon. Han vill inte vara ute så mkt nu då det börjar bli kallt och därför lite rastlös. Han fullständigt älskar sin banan. Han kelar med den, leker och tvättar den 🙂 den innehåller mynta som katter brukar tycka om. Nu har jag leksaker och fjädrar i hela vardagsrummet. Vad gör man inte för di små?

Jag försöker verkligen få mig att ta fram målarsakerna. Har material för tusentals kronor men har liksom en spärr. Vet inte riktigt varför för jag behöver ju inte visa någon. Sen är det krångligt att ta fram och städa bort. Känner jag Egon så kommer han att bry sig och lägga sig på paletten eller nåt. Jag vill verkligen komma igång för jag vet ju att timmarna bara flyger iväg och man hamnar liksom i en målarbubbla. Sitta där och måla och lyssna på en bra ljudbok 👍 låter onekligen väldigt bra. Vad ska man måla liksom? Kan inte måla små detaljer så får bli nåt abstrakt. Bara det blir någonting. I morgon kanske...

Har så förbannat ont i mitt knä. Enligt röntgen så fanns inga protesförändringar i af. Men har kraftiga inflammationer i mjukdelarna runt om. Knät är rejält uppsvullet och varmt. Detta hindrar mig från att promenera. Ska på sjukgymnastik på fredag första gången efter frakturerna i bäckenet,/ländryggen. Ser framemot att komma igång och tänker ta lite extra cortison några dagar för att fhv bli bättre i knät. 

Fick varor från Willys igår. Nu måste jag äta ur kyl och frys! Man kan tro att jag väntar 3e världskriget. Tänker även bara beställa mat ca 1 gång per vecka. Det blir jättedyrt att handla plus ta hem matlådor. Tänkte försöka laga lite mat själv. Inte nåt storkok men nåt lätt och snabbt. Drömmer om köttsoppa med klimp. 

Netflix har börjat sända Down town Abbey. Såå bra! Sett den förut men glömt mycket. Har du inte sett den så se! Topp 5 alla gånger. Så himla glad för serier. Finns ju inget på tv. Typ lego master på bästa sändningstid. Förlåt alla legofans.

Nä nu hörde jag mat. Ha en fin kväll!

en banaaaaan!

Egon och nya trädet

leksaker till herrn i huset

Trista besked och stallhäng

Igår kom beskedet om hemsjukvården. Jag är inte beviljad hemsjukvård. Jag visste att det skulle bli så så blev inte direkt förvånad. Jag borde gå vidare med det här. Kanske kontakta någon tidning men jag orkar inte. Jag har så mkt runtomkring som tar energi av mig. Jag är inte heller någon som vill synas i media och vara till allmän granskning. Det stämmer så bra det här med att man ska vara frisk för att orka vara sjuk. Jag kan inte förstå att jag inte blir beviljad hemsjukvård. Vilka får? Det måste ju vara helt sängbundna och väldigt sjuka människorna. Det kanske är svårt att förstå att jag vissa dagar kan åka ex på stan men vissa dagar knappt kan komma ur sängen. Jag kan inte boka bestämda dagar för min kropp uppför sig väldigt oberäkneligt. Jag kan liksom inte påverka hur den uppför sig. Har jag ett viktigt läkarbesök ex en torsdag så tar jag extra cortison samt smärtstillande för att orka. Detta kan jag inte göra 3 dagar I veckan eftersom det inte är särskilt optimalt för kroppen. Idag ska jag i allafall åka till vårdcentralen och visa upp/lägga om såret för det har inte varit omlagt på ca 2 veckor 🙄 

Från tråkiga besked till 4 bent terapi 🙂 följde med Maria till stallet. Var så längesen och det var så roligt! Tog mig några mulepussar i utbyte av äpple och bröd. För mig är dom flesta hästar okända. Hela stallet har I princip bytts ut sedan jag red. Alla hästar är typ bruna och heter Ove, Roger, Kalle och Bosse. Jag tror att Maria red en Maddison(Ursäkta ev stavfel)Jag tyckte det såg väldigt lovande ut. Hästen är ung och under utbildning men tyckte Maria red den helt rätt. Framåt och låta den få värma upp och få med sig alla ben och inte kräva för mkt. Hästen måste få tycka att det är roligt med ryttare och inte ha någon på ryggen som meckar med tyglarna och knycklar ihop den. På lektionen gick en Elvis som jag direkt fastnade för. Tror han skulle vara perfekt för mig att sitta lite på när jag är bättre fysiskt. Har ju krympt 10 cm så skulle inte vara för lång. Hoppas det en dag kan bli så! Jag vet inte varför jag dras till skimmlar och matvrak 🙃 Lucas och Thåtte och nu Elvis. Vet inte om han är lika matglad som ovanstående. Såg en ponny som var såå fin. Han hette Prince. Önskar att jag vore 12 igen då stallet var jordens medelpunkt.

Åkte hem med färdtjänst runt 281. Maria skulle ge mat osv och det skulle ta ett tag så ville inte vänta. Det blev lite promenerande så hade lite ont. Det var I allafall så mysigt att få tanka lite mulemys och hästdoft och roligt att kolla på lektioner. Det blir def fler gånger. 

Ha en fin dag! 

Maddison. Marias kompis.

Jag med okänd mule

Helgbestyr

Gick min sträcka både fredag och lördag. Blev så sugen på något gott som inte var typ godis och glass. Blev därför en sväng på Ica och köpte rostbröd, rom, gräddfil och lök och.det blev såå goda mackor och en kopp The.

Började titta på en ny serie som heter " ett otillåtet liv" verkar helt ok såhär långt. 

På söndag kom moster Eva och Malin med ett stort klösträd åt Egon från mormor. Mormors katt Kurre har aldrig använt det och Egon träd började se lite trött ut. Egon funderade nog vars hans träd tog vägen och är lite skeptisk till nya trädet. Han är och klöser lite på det men har inte suttit eller legat på det ännu. Efter träd monteringen åkte vi till mormor och grillade. Så gott! Kanske var den sista grillningen i år 😐lilla mormor har blivit så vimsig. Men 89 år är inte illa! Nästa år blir det 90.

Så åkte jag till sjukhuset för röntgen av höger knä som jag har så galet ont i. Röntgen visade att protesen sitter där den ska och det var ju bra! Knäskålen hade blivit mindre 🙄 ingen aning om varför och läkaren hade ingen riktig teori heller. Smärtorna beror på inflammation i mjukdelarna runt omkring. Läkarna skulle skicka bilderna till Umeå så antagligen får jag åka dit för bedömning. Det lät även som att jag skulle få göra en skiktröntgen för att se bättre hur det ser ut. Måste säga att jag inte blev direkt klokare av besöket och att läkaren inte verkade veta vad som riktigt orsakar Smärtorna. Hoppas att jag får åka till Umeå för det är dom som opererat in protesterna och får förhoppningsvis bättre svar då.

Sitter ute och bloggar. Är nog dom sista dagarna man kan sitta på altanen och sola. Hösten är på ingång. Tycker att höstern är så vacker och luften så frisk. Man kan tända ljus och kura under en filt. 

Ska följa Maria till stallet i kväll. Så längesen jag fick klappa på en pålle. Ska bli så roligt. Sist jag var i stallet sov jag en hel natt utan att vakna. Säger det igen. Världens bästa terapi! 

Lev och må! 

lördsgsgott

grillmästaren Robert 

montering av träd

Egon gör pappersjobb

på mormors altan

Att hjälpa andra

Jag tittade på ett program om depression. Något man kunde göra för att må lite bättre är att varje kväll skriva ner 3 saker man är tacksam för. En sk tacksamhetsdagbok. Detta har man kanske hört många gånger då det pratats om just det ganska mkt. Något annat man kunde göra är att på något vis hjälpa någon annan minst 1 timme varje vecka. Då inte arbetsrelaterat utan utanför jobbet. Det har visat sig att vi människor mår bra av att få hjälpa andra och jag tycker att det stämmer så bra! Det infinner sig liksom ett lugn och en glädje då man kan göra något för någon annan. 

Jag har gett lite mkt till olika hjälporganisationer senaste tiden. Just nu stöttar jag " vid din sida" som är en hjälporganisation som hjälper fattigpensionärer och hemlösa. Varje söndag står dom i Stockholm och Göteborg och delar ut mat, frukt  fika  godis, kaffe och annat. Volontärerna ser till att ingen behöver gå för lite klädd och med trasiga skor och delar ut ex kläder osv vid behov. Dom tittar så att alla mår bra. Det är så fruktansvärt att det ens finns fattigpensionärer i Sverige idag! Hade jag kunnat hade jag mer än gärna ställt upp som volontär! Men det jag kan göra är att vara månadsgivare samt föra över en slant då och då

Sen har vi alla skadade katter som behöver hjälp med operationer osv. Men man blir ju ruinerad om man ska hjälpa alla. Har svischat några gånger men har tyvärr inte möjlighet att hjälpa alla. 

Jag försöker komma på något sätt att hjälpa till på. Tyvärr är jag ju i det läget att det är jag som får be om hjälp. Det är så snällt att jag får hjälp med saker jag inte kan göra men jag har lite svårt att be om hjälp. Jag gör ofta saker jag inte egentligen orkar och kan för vill inte belasta någon. Men oftast så tycker människor om att hjälpa andra, det ger liksom en skön känsla i kroppen och man får väl tänka så. Vetenskapen säger då att det skapas glädje hormoner i huvudet då man liksom behövs och hjälper någon och det är ju jättebra!

Började ju KBT i fredags. Terapeuten sa att det är fantastiskt att jag står på benen med tanke på allt jag gått igenom. Jag vågar liksom inte släppa fram alla känslor kring det och det är massor som jag bör bearbeta. Då man har en depression så känns allt bara så tungt och jag vill verkligen bli fri från detta. Ska I allafall börja med tacksamhetsdagbok i kväll. Sen har jag fått lite läxa att göra.

Gick min runda idag igen. Hade sjukt ont i knät igår efter rundan igår. Den är nog ca 2 km. Tog extra cortison igår och det hjälpte. Var in på Ica och handlade rostbröd, rödlöken, gräddfil och rom. Gissa så gott det blir. 🙂

Trevlig kväll! ❤

KBT

Vaknade faktiskt 06.30 och kände mig ganska pigg. Låg och surfade lite samt lyssnade på en ljudbok innan jag klev upp. Bäddade sängen(!) Som inte händer så ofta och som Egon ändå brukar bädda upp. Såg lite nyhetsmorgon innan jag tog taxin till sunderbyn för att börja KBT. Jag hoppas att det kan hjälpa mig att må bättre och verktyg till att hantera allt som varit och det som komma ska. Fick läxa med mig hem där man ska fylla i dag för dag vad man gör. Man behöver inte fylla i varje klockslag och dag utan bara för att få en bild över vardagen och vad man kan ändra på. Jag hoppas att det blir bra.

Då jag kom hem kom inte Egon springandes som han brukar. Nä han hade vilda diskussioner med en grann katt. Men det lät inte som att dom ville döda varandra utan nästan som att dom var vänner. Har då lärt mig att inte gå så nära. Katten försvann då efter en stund.

Igår var jag, Sofia och Magnus till mammas grav och Sofia planterade jättefina höstblommor. Det blev så fint! Sen åkte vi till minneslunden och tände ljus för pappa som skulle ha fyllt 71 år. ❤😢 saknar båda massor och det känns tungt att mista båda sina föräldrar så tidigt. Saknar! ❤

Nu har jag tråkigt och vet inte vad jag ska hitta på. Det är trist att aldrig ha den där fredagskänslan som alla arbetare har. Här är det helg jämt. Ska I allafall gå ut och gå i det fina vädret och antagligen svänga in på Ica för något fredagsgott.

Trevlig helg! ❤

Egon har en rolig egenskap. Han liksom spatserar med vänster framben då han är riktigt myssugen. 

bästa kompisen!

Medicintrassel och lite shopping

 Alltså jag får dåndimpen! Först mötet i måndags och idag ringer dom och gormar om mina mediciner! Har ju länge stått på bupremorfin som skötts av psykiatrin/beroendecenter för att det klassas som väldigt beroendeframkallande och stark medicin. Detta rek smärtläkarna i Umeå och vi provade det och har fungerat ganska bra. Det negativa är att medicinen blockerar alla andra morfinpreparat och det är alltså i princip omöjligt att få någon smärtlindring om man åker in akut för ex tarmvred som jag hade förra sommaren och då jag fick frakturerna i bäckenet. Jag har heller inte längre någon tilllräcklig effekt. Därför vill jag inte stå på detta preparat längre och sagt det åt läkaren M som jobbar inom psykiatrin. Han skriver inte ut " vanligt" morfin utan det har reumatologen gjort förut. Jag har därför bett min reumatolog göra det. Men idag ringer en sköterska och säger att min läkare inte gör det utan det ska psykiatrin göra....näää psykiatrin sa tvärtom! Ja Men det är väl för att dom vanliga (ex oxycontin) är så starka tyckte sköterskan. Nej så jag dom är mildare än bupremorfinet och hänvisar ni alla reumatiker till psykiatrin när dom behöver värktabletter?? Så att då får väl läkaren på reuma kontakta läkaren på psykiatrin och höra efter! Jag orkar inte vara någon mellanhand! Sååååååå lesssssssss!

Willys kom med varorna så nu kan jag äta. Tror jag väntar 3e världskriget. Skulle klara mig länge om jag åt ur min kyl, frys och skafferi. Får dessutom hem färdiga portioner. Det som tar slut är energidryckerna och mjölk. Har nu i allafall gått ner från 4-5 e dryck till 2. Vet inte hur och när jag slutade med kaffe. Tar en e dryck i stället för det. Hur som helst så var jag tvungen att åka in på stan och hämta ut ett recept. Inte bra åka in på stan i vredesmod. Hittade ett par byxor, öronhängen från pilgrim, 3 toppar och en locktång. Jag veeeeeet! Men byxor behövde jag verkligen och en locktång har jag tänkt köpa i evigheter för har inga style redskap. Jag erkänner, jag shoppar för mkt men då kan man tänka att jag ju faktiskt legat sängliggande på ett sjukhus under många år och inte kunnat gå på stan och shoppa. Har mkt att shoppa igen! 🙂 

Nu dusch, idol, New Amsterdam och glass. God kväll! 

mötet...

Vet inte var jag ska börja. Idag hade vi i alla fall mötet om jag har rätt till hemsjukvård eller inte. Biståndshandläggaren för hemtjänsten kom hem till mig och kopplade upp oss på datorn för att ha zipmötet. Kirurgen och reumatologen var med samt en sköterska, läkare och någon kvinna från hemsjukvården. Denna kvinna tyckte att jag skulle ta mig till vårdcentralen och som hänvisade som hela tiden till den sk tröskelprincipen som innebär att om du kan stå och gå så ska du ta dig till vårdcentralen. Mina läkare berättade om min bakgrund och allt jag gått igenom och försökte förklara att jag pga min sjukdomsbild def bör få hjälp i hemmet. Min reumatolog sa t.o.m att jag är bland dom sjukaste i Norrbotten 🙄 jag hade Def mina läkare i ryggen och är tacksam för att dom var med även om det inte verkar spela någon roll. 

Jag blev i allsfall väldigt upprörd och förbannad på denna kvinna från hemsjukvården. Ingen aning om vad hon heter men vi kallar henne x. X var hela tiden på defensiven och vet inte hur många gånger hon hänvisade till denna tröskelprincip. X hade noll empati och otroligt oproffisonell. Trots min utförliga redogörelse om varför jag inte orkar åka 3 ggr i veckan och trots mina läkares redogörelse så var hon fast i sitt tänk. 

Jag blev tillslut väldigt förbannad och ledsen och talade om vad jag tyckte om hennes bemötande. Sa att hon saknar empati och har ett dåligt bemötande och inte borde jobba med människor mm. Jag tappade humöret och var helt dränerad. Mitt i allt tyckte hon att jag skulle söka ledsagare som följer mig till VC 🙄 vad hjälper det?? Sa att även om jag har 10 stycken som följer är det ändå jag som gör resan och har ont mm! Flera gånger tog hon upp att såret inte hade något förband då sköterskorna kom...För att jag tagit bort bandaget som kirurgen A gett ok till. A sa även nu på mötet att det var bra att lufta lite. Nej sköterskorna skulle ha en tydlig ordination och jag har haft samma omläggning i 2 år?! Och vet inte var det står att jag inte får ta bort bandaget. 

Sen smorde jag visst med så många salvor. Har smort med kåda som har läkande egenskaper och som kirurgen A vet om. Då sa A att jag ju ska ha rätt till samma vård även om jag ex äter naturprodukter/salvor. Jag sa att jag har rätt till att spruta ketchup i såret om jag vill.

Tillslut avslutades mötet då jag sa att jag inte orkade mer och vi inte kom någon vart. Kvinnan x skulle ta upp detta med sin chef. Jag talade om att jag skulle gå ut i tidningen med detta om jag blir nekad samt anmäla för så här kan det inte gå till. Vi kanske är många som är i samma situation. Så såret är öppet och har inte någon ny tid.

Var tvungen att gå ut en sväng sen. Var arg och ledsen och behövde komma ut. Är fortfarande arg och ledsen över detta j..la möte!

Nu börjar idol! 🙂👍

Helgen

Har varit ganska pigg i helgen. Det är både bra och mindre bra. Jag blir såklart ganska rastlös då och min ekonomi tillåter inte att jag rantar runt på olika affärer och shoppar så jag måste vända det rastlösa till något kreativt som både börs och kropp mår bra av. Att vara rastlös och ganska pigg innebär tyvärr inte att kroppen är det så kan tyvärr inte ge mig ut på någon 6,5 km runda på ormberget utan allvarliga konsekvenser. 

För många år sedan gick jag på kryckor och var väldigt rastlös. Kom då på den briljanta idén att åka just till ormberget för att gå 2,5 km spåret. Gick fel någonstans och hamnade i stället på 6,5 kilometer spåret ( kan ha fel gällande exakta kilometer på sträckorna) och gick vilse. Hade ingen aning om var jag var och ringde Maria som frågade hur det såg ut där jag befann mig...jaa träd och stenar typ 🙂 men på något vis guidade hon mig till början igen och det var bland det jobbigaste jag gjort. Kan inte rekommendera 6,5 km spåret med kryckor!

I helgen har jag städat skafferiet och kaosskåpet, garderoben, sorterat kläder i förrådet, dammtorkat, tvättat, lagat lite mat, diskat, renbäddat och plockat lite. Promenerat till affären och plockade med mig en krukväxt i farten ( nej stal den inte) korgen välte mitt i gången och blomman samt varorna åkte ur och blomgjord på golvet Haft besök av moster Eva moster mkt trevligt. Lyssnar på en ljudbok som utspelar sig här i Luleå, Boden trakten och synderbysjukhus nämns b.l.a. roligt att känna igen sig och boken är riktigt bra. Den heter befriaren och skriven av Tina N Martin. Är en deckare. Har halva kvar. Har sett klart säsongerna som finns av The good doctor som jag älskade! Handlar om en läkare med autism och all oförståelse han får möta. Skådespelaren är grymt bra!

Nä nu hörde jag mat högt och tydligt! Idag får det bli nåt flottigt och onyttigt.

Trevlig helg! 

shopping

fredagsyr

Vaknade på den rastlösa sidan. Kroppen kändes rätt ok efter intag av morgonens doping. Bäddade, dammtorkade sovrummet, slängde dyblöta blommor som lessnat ute på altanen, torkade fönsterbrädan och bordet samt sopade altanen. Städade ihop samt diskade. Vad göra nu?

Ringde en taxi och åkte till dollarstore. Shoppingtarmen stökade lite. Taxichauffören var väldigt trevlig och vi hann avhandla många ämnen på vägen. Han sa att jag verkade vara rätt tjurig av mig och det stämmer verkligen. Hur han hann uppfatta det på körsträckan var lite lustigt. Det ser nog rätt lustigt ut då jag går med rullatorn samt drar en röd korg efter mig. Det finns som ingen röd tråd i shoppandet. Det liksom bara hamnar saker i korgen. Det blev skålar, handdukar, underkläder, kattmat, kattleksaker, vas, blommor, lampa, onyttigheter, städsaker, luktljus mm. Sen uppstår vissa problem då jag ska packa allt jag shoppat och orka lyfta ner påsen från bandet. Idag hjälpte den snälla kassörskan mig. Taxichauffören hjälpte mig och bar in påsen till dörren. Ja jösses. Sen ska allt packas upp. 🙄

Men nu är jag mindre rastlös och shoppingtarmen har stillat sig. 

Jag får liksom se dag för dag hur måendet är och vad jag orkar. Problemet är att jag tar i för mkt dom dagarna som är bättre och sen får jag betala för det dagen efter. Men jag vill liksom passa på när jag kan. Idag har jag i allafall pratat med min KBT terapeut och fått tid på tisdag. Det känns jättebra för har så mkt att bearbeta. 

På måndag är mötet om hemsjukvård eller inte. Håll tummarna för att jag blir beviljad hemsjukvård. Vi ska sitta här hos mig jag och en sköterska och sen ska läkaren som bestämt att jag inte får det samt min reumatolog och kirurg och dom ska vara med via länk. Kanske skrivit om detta förut 🙄

Nu har jag packat upp allt, gjort lite förändringar men behöver en skarvsladd. Ätit ostfrallor och druckit The samt ser Hellenius hörna. Tackar för mig och trevlig helg! ❤

val? 🙄

Var till kirurgen (A) igår och fick väldigt dystra besked. Min kropp stöter bort nätet som är min bukvägg så såret vill inte läka ihop. A sa att jag mest troligt måste göra om hela bukoperationen där man tar bort nätet och hur man gör sen var lite oklart. Man kan inte sätta dit ett nytt nät för det skulle bli samma sak igen. Om man sen bara försöker sy ihop så skulle jag antagligen få ett nytt bråck då inget håller ihop tarmarna. Jag ska i allafall börja med att göra en röntgen för att se hur det ser ut i magen och bilderna ska sedan skickas till Göteborg och till teamet som gjorde operationen för en bedömning. Antagligen får jag åka ner för konsultation. Allt detta skrämmer mig otroligt mycket. Den operationen jag gjorde där för ca 2 år sedan är det värsta jag varit med om. Vill absolut inte göra det igen! Jag tolkar det lite som att jag får välja mellan att ha ett öppet sår och aldrig kunna bada, hålla på med omläggningar resten av livet och gå omkring med en "flygolycka " på magen eller göra en operation igen och antagligen få ett nytt bråck och knappt våga hosta samt risk för komplikationer och infektioner. Detta är inget enkelt val direkt...🙄

Nu är det liksom kö för olika operationer. Vad ska åtgärdas först? Nacken, handen, knät eller buken. Jag vet inte vad som är viktigast. Kan dom inte bara söva ner mig typ 3 månader och göra alla operationer, låta allt läka och sen väcka mig?

Ja det är skillnad på val och val. Ska jag ta den röda eller gröna tröjan eller lägga mig på operationsbordet? Det enda jag kan göra är att andas och ta en sak i taget och hoppas på att läkarna gör rätt val.

Det finns dock en positiv sak om det blir operation i Göteborg. Ansvarig kirurg var väääldigt fin att vila ögonen på. 🙂 funderar faktiskt på att välja att vara vaken under operationen för det känns trist att sova och missa allt ögongodis. Jag vet även 2 stycken som blev helt betagna och som kommer att flyga från Halmstad 🙂 min kära moster Åsa och kusin Malin.  

Har tagit mig ut en sväng i dag. Tvättat, diskat, vikt kläder, lagat lite mat, skurat badkaret och dammtorkat lite. Fick remicade igår så kroppen känns lite bättre. Knät är dock det som gör ont mer eller mindre hela tiden. Blir intressant att se vad röntgen visar. 

Igår fick jag besök av vännen Pernilla och dottern Elivia. Så j..la roligt att kunna umgås igen! Det är så roligt för jag och Elivia är så lika! Hon är en kopia av mig då jag var yngre. Vädur, allt ska gå fort, rycka toppar i farten på affärer, slösig, rastlös, slarvig mm. Jag har dock blivit lite mindre "vädursaktig" även om det där med topparna finns kvar 🙄 när jag tänker efter så är jag nog fortfarande rätt vädursaktig.

Ha en fin kväll!

Gropen

 Har verkligen haft en jobbig helg. Har känt mig väldigt nedstämd och inte orkat med något. Då jag rasar ner i gropen igen vill jag helst bara sova, stänger in mig och vill bara vara ensam. Alla rasar vi ner i den där gropen någon gång i livet och oftast tar man sig upp igen och mer rustad än förut. Jag kan inte räkna hur många gånger jag varit där i gropen. Har ju depression i grunden och ibland blir jag rätt länge där. Har ingen matlust, vaknar ca 02 av ångest och orkar absolut ingenting. Såna dagar har jag väldigt svårt att se någon ljusning. Allt jag ser är alla motgångar jag måste ta mig igenom. Då jag mår ok kan jag oftast handskas med dessa tankar och oron men där i gropen är allt bara meningslöst. 4% av befolkningen fick diagnosen depression 2020 och ändå hör man inte mkt om denna sjukdom. Psykisk ohälsa klassas som folksjukdom. 

Då jag var på vårdcentralen i fredags fick jag antibiotika mot UVI. Då man har UVI kan man bli väldigt deprimerad. Idag mår jag mkt bättre än tors-lör så vet inte om antibiotikan hjälpt mot det. Det känns då bättre i urinvägarna. Min läkare inom psykiatrin har lovat att ringa mig idag och nu är kl snart 16.30. Min medicin har utgått och slutat komma i apodosen och behöver förnyas. Jag är så förbannat arg och besviken då man inte får kontakt med sin läkare och det gäller liksom mitt mående. 😡😡😡

Till veckan är det åter bara massa sjukhusbesök, droppbehandling, kirurgen, ta prover, hämta mediciner mm. Jaa...behöver inte gå in på hur det känns för det har jag redan skrivit om. Var till ortopeden i torsdags för axeln och blev hänvisad sjukgymnastik så måste ta tag i det med. Kan inte förklara hur mkt det tar emot med alla sjukbestyr då man inte mår bra psykiskt. 

Nu väntar jag på min sushi som jag unnat mig. Har inte ätit något vettigt sen torsdag. Detta med mat är ett ständigt problem. Varför finns det inte bara ett piller att ta som täcker allt. 

Ha en fin kväll!

gnäll!

Vill varna känsliga läsare för ett argt och frustrerat inlägg! Jag måste bara skriva av mig lite för annars tror jag att jag exploderar! Jag är bara så jävla LESS! På allt! LESS på att min tillvaro och mitt liv kretsar kring sjukvård/sjukdomar,läkarbesök, jaga läkare som inte ringer upp trots att det gäller viktig medicinering. Vissa mediciner behövs förnyas och har slutat komma i apodosen. Mediciner jag behöver! LESS på att inte veta när ex operationen av nacken blir av och så less på att vänta på besked. Allt detta påverkar mig psykiskt och sömnen är så dålig. Somnade 23 i går kväll och vaknade 01 och har sen legat vaken sen dess. Har snurrat, funderat och mått skit! Kan bara ligga på rygg och får ont efter ett tag och det bara kryper i kroppen.

Vet att det beror på allt funderande och för att jag helt enkelt inte är trött i kroppen för att jag inte kan röra mig som jag borde. Ligger mkt på dagarna så gör ju inte av med någon energi. Nu har jag just kommit hem efter en rätt bra sväng. Försöker göra kroppen lite trött. Det är så svårt att förklara. Hela kroppen protester ju och får mer ont men ändå måste jag försöka röra mig så att jag kanske blir mer fysiskt trött. O morgon ska jag äntligen få träffa en ortoped ang höger knä som sväller upp och gör svin ont vissa dagar. Dom dagarna kan jag inte gå många meter så måste passa på dom dagarna det gör mindre ont.

Är så less på att inte kunna påverka mkt av det som måste tas tag i! Kanske tar en sjuktaxi och åker till ansvarig läkare och helt enkelt tar tag i hen och stör mitt i ronden. Så jävla frustrerande! Ursäkta mitt språk.

När jag lika gnäller så gnäller jag på Spotify också! Fy vad dom har reklam nu. Man får höra 2-3 låtar och sen reklam. Allt för att man ska skaffa premium. Väldigt jobbigt då man ex ligger vaken och lyssnar på musik då reklam kommer hela tiden och högt! Sen gnäller jag även på maten jag får färdig från öjebyn. Portionerna är så små. Dom tänker väl att det är pensionär som äter och dom är ju inte så stora i maten. Men betalar jag vill jag gärna bli mätt.

Vet ni. Jag tror att jag gnällt färdigt för denna gång. Känns lite bättre 🙂

Tack för mig!

frustration och motion

Är så vansinnigt rastlös! Att vara det och samtidigt inte kunna göra sig av med energin är väldigt frustrerande! Att vara instängd i sin egen kropp är verkligen sorgligt och jobbigt. Jag vet heller inte hur mkt jag kan pressa på för utan "doping" hade jag nog inte kommit långt. Tog extra cortison igår samt står ju på hög morfindos och sen lite voltaren och medicin mot nervsmärtor på det och då har vi hela kostcirkeln. Just nu är det akuta mitt högra knä, vänster axel och ett revben på höger sida. Vet inte när jag sträckt mig men det gör t.o.m ont då jag andas. Hur som helst så gjorde min rastlöshet och envishet att jag tog rullatorn, ryggsäck med dryck och begav mig ut på en runda.

Rundan blev den längsta jag har gått denna sommar. Hade en galet bra bok i öronen och sen bar det av över stock och sten. Stannade efter ett tag och satte mig på en bänk och fyllde på vätskebalansen och provade min kamera i min nya mobil. Gick till Ica och köpte mig en glass och dricka som jag intog i solen. Hade bara tänkt gå raka vägen hem men kände mig inte riktigt nöjd så tog en omväg hem. På slutet gick det svagt uppåt en bit och det var riktigt jobbigt i slutet. Satte mig i solstolen ( duschstol) på framsidan och solade en stund. Såg sen på klockan att jag varit ute 2 timmar. Man kan ju tycka att jag skulle känna mig lite trött och nöjd i kroppen men tyvärr känner jag mig rätt nere och nu gör kroppen ont.

 Har mått mkt sämre psykiskt några dagar och tror det beror på all osäkerhet och oro kring detta med hemsjukvården och att såret inte sköts på rätt sätt och att allt bara står och stampar. Jag skulle göra vad som helst för att såret skulle läka! Sen oroar jag mig mkt för nackoperationen och när den ska bli av. Jag har helt enkelt mkt kring mig just nu. Jag borde göra nån anmälning eller typ gå ut i tidningen för att mitt sår inte kan skötas som det ska.

Nu tänker säkert många att om jag kan gå på promenad så kan jag åka till vårdcentralen 3 ggr i veckan. Men nej det kan jag inte. Visst jag kan kanske åka en dag,  kanske 2 men det finns inga garantier. Jag kan ligga pall en hel vecka och som sagt mitt mående svänger från dag till dag. Dels har jag alla fysiska åkommor som jag inte orkar rabbla och sen infektioner,  usla infektionsvärden, nackskadan och mitt psykiska mående. Jag orkar och kan inte åka 3 gånger på bestämda dagar. Detta tar så mkt energi av mig. Jag har ännu inte tagit tag i sjukgymnastiken just pga att orken inte riktigt finns. Men det gör ju inte så mkt om jag måste avboka en tid där men såret måste ju skötas om regelbundet. Detta är verkligen galet. En läkare som aldrig träffat mig beslutar att jag inte har rätt till hemsjukvård...🙄

Nu ska jag tröstäta lite och se några avsnitt av The good doctor. 

God kväll! 

Nu har jag äntligen varit till vägverket och ordnat till nytt körkort. Men herregud vilket jobb det var att få till en godkänd bild i den otroligt moderna fotoautomaten! Fick börja om 4 gånger men ingen bild blev godkänd. Det stod hela tiden titta i kameralinsen! vilket jag gjorde allt vad jag kunde. Tillslut kom personal dit men det hjälpte inte så hon godkände en bild fast den inte var godkänd av automaten. Fråga mig inte hur det går till. Vet bara att jag hoppas innerligt att jag aldrig behöver visa mitt nya körkort! Jag såg ut som en drogad padda! Jösses! Nåja nu är det gjort! För övrigt var min taxiresa dit rätt originell. Jag och chauffören sjöng allsång! Martin stenmarks sjumila kliv. Så bra låt!

Idag kom moster Eva hit så vi tog en promenad och var och köpte glass. Hon skjutsade mig i rullstolen. Så trevligt! Tittade på hästhoppning men mitt i allt slutade dom sända för fotbollen. Så nära att det blev guld men det blev silver. Det är ju väldigt bra gjort! I morgon är det hoppning lagfinal och jäklar om dom byter till nån kanal jag inte har!

Nu ligger jag i soffan och jäser. Har väldigt ont i kroppen. Det känns som att allt bara håller på att lägga av. Kroppsdel för kroppsdel. Fick en skön massage av Eva. Tror jag ska ta lite extra cortison nån dag så jag blir lite mjukare.

Trevlig helg!